lufta mig lyft mig

tafatta händer kunde aldrig bygga broar

sudda dimma genomskinligt kräver mästare

vi hade så mycket

kvar att lära

lyckades inte mötas för att dela spektrum

förblev sprickor,  betraktades ytligt av främmande ögon

skrapa bort min yta, blås bort kornen som fläckar ner

perspektivet som vi sällan lyckas få

murar och barrikader håller oss separerade

vi vet väl inte längre vad vi vill
kan vi vilja väl, väljer vi då vi

vi vågar inte längta vi vågar inte tänka

eller viska sanningar för ingen hör

luftslott blir eldklot och vi drunknar i aska

reser oss gång på gång för att det är vackert

att falla

från högre höjder varje gång

krashar dödligt än en gång

men jag gör det om o om

igen och igen

igen och igen

till den dagen då vi får luft

under vingarna som tar oss till höjder

bortom alla sinnen

alla minnen som påminner om

slukande rädslor, stukade händer

som försökte greppa tag i trygghet

jag faller blint

igen och igen

till den dag då våra skarpa hörn smeks lena

vågar hålla om och av

vågar vara du och jag

möta det djupaste mörka utan att backa

så ge mig luften

under vingarna

in i lungorna

bli den del som obemärkt cirkulerar inuti mina vener

och jag lovar att jag faller blint

igen

och igen

om

och om

seasons change

Aloha älskade älskade sida.
Jag minns de dagar då jag satt och skrev här dagligen. Det var en daglig rutin att sätta mig på min balkong i mitt älskade uppsala med en stor kopp kaffe och bara skriva. Just pour my heart out.
Idag finns det så mycket som skulle kunna rinna ut från hjärtat ner på papper… men vissa saker bär jag hellre på än delar med mig. På gott och ont. Idag tar jag ett steg mot rätt riktning.
Kanske kan jag ta nästa steg imorgon.
tålamot.
kärlek

jag.dig

Och dom penetrerar hans själ med självförakt

När han iakttar dem gäller aldrig ögonkontakt  endast främlingsförakt

Han är inte främmande, för han är lika mycket du som du är han

Vi fördömmer och glömmer, drömmer större och större utan att våga blotta våra små inre röster

Han är lika liten som du men era egon är så uppblåsta att ni svävar utan vingar

Du Färdas i en smutsig atmosfär där du håller andan för att slippa förpesta dina lungor med gifta andetag medan dina handlingar förkastar hans tankar, förankrar hans osäkerhet

bygger upp en fasad av fördomar kring muren av hans skamfulla stolthet

i spegelbildernas spegelbild ser jag flera dubletter av er fasad men ni fortätter claima er själv som original och det kanske håller ett tag

men en dag en sorg  , ett lag en borg, men ni blir aldrig lagkamrater för ni talar endast om hatet, som om han hade valet att välja när ni tvinga honom svälja er grumliga sörja, beblandat med era egna förfalskade förskräckliga otaktiska tankar

och dom penetrerar hans själ med självförakt

när han hugger i bröstet på tyrannen som lägger handen på kvinnan som bar hans liv

Tar han sitt första kliv, mot mål okänt men försäkrat förövat, självförsvar för sin självkänsla är det ingen som köper, så han säljer sin snövita själ.  

Han säljer sin själ suddar ut sin moral bedövar sitt sunda förnuft och släcker samvetet som sätter hans själ i lågor. Släcker allt som väcker liv i honom och bildar en pakt med mr. Likgiltig.

Mr. Likgiltig köper hans sönderpenetrerade själ för en billig peng, för han är den renaste kung i ett förorenat rike.  Han känner igen förlorade själar och viskar om att han ska visa dem vägen hem, men min vän, kan inte ens stava hem. Han lovar inte guld och gröna skogar utan vitt guld och gröna sedlar, Han skänker snabba bilar, lär upp honom om hur man dealar och hans motto lyder:

Du kan aldrig blåsa en blåsare, så försök inte

Han blir slav till en självutnämnd kung, ryggen piskas blodig men han biter ihop för att inte bryta ihop, för på andra sidan väntar en smutsig förmögenhet

Tiden flyter förbi som tyngdlösa stenar när han kapar lagens långa arm

men inte ens han kan undgå tyngdlagen, för det som skjuter i höjden krossas snart mot den bördiga marken

där växer hans berg av blodiga pengar och han vet inte ens vad det är han föringar

med ett skal hårdare än pansar skriker han 

I’M A SELF MADE MILLIONARE

Men han är själlös mållös och i sitt omedvetna Känner han sig meningslös

För dom penetrerar hans själ med självförakt

Det kan aldrig gå snett för ett barn om någon bara leder honom rätt

Håller hans hand, öppnar sin famn och älskar utan villkor,

I mörka tysta nätter innan solen spräcker himlen med sin närvaro

Viskar han dom berättelser som splittrar mitt lugn

Mr.likgiltig stjäl hans känslor och han vet inte längre hur han ska älska något förutom det materiella ,han viskar snälla, jag fick aldrig höra henne säga att hon älskar

Hur kan man älska utan handling eller ord, han fick aldrig lära sig att läsa mellan raderna, det var en värld han aldrig var välkommen in i. Han fick aldrig plats, så han stal den.

Dagen kom, då skotten som avfyrades bosatte sig inuti hjärtat på hans bror. Han som delde hans blod skulle inte längre finnas kvar.

Ensam stod han kvar och hade två val.

Segra eller besegras

Lämna eller hämnas

Leva eller dö

Dom penetrerar hans själ med självförakt

Och jag föraktar den självutnämnda makt som sparkar på de maktlösa

därför att...

För att han lyckas beröra mig utan att någonsin röra mig

Jag känner honom utan att känna på honom

Ibland talar han utan ord, jag lär mig hans tystnad

Sakta men säkert lära jag mig tyda

Ordlösa meningar, i hans tystnad går jag vilse

Men han leder mig rätt, så lätt

För, det handlar inte om vilka krav vi lever upp till

Detta stavar vi kravlöst för vi tror inte på lösa krav

Jag vill ge allt, men ta, ingenting

För att jag vill smeka bort hans rädslor

Tända eld på hans mörker, ingen kan stjäla hans ljus

Aldrig mer.

Jag vill veta vartenda steg han tagit i min riktning

Veta vad som hände på vägen och jag vill

Betrakta honom där han står, där han går

Låt mig få veta vart du är på väg. Snälla, låt mig följa efter

Även om vi inte går i samma takt är vi aldrig taktlösa

Framför, bakom eller bredvid men aldrig utan

När benen inte bär, finns vi där, jag eller du.

Vi känner inga gränser när vi bekänner färg

Det är en hemlig nyans, min själ och hans.

För att aldrig mer falla utan stå kvar

Vi är värdiga, oss själva och varandra, Karaktär är att kämpa

Tid och rum hamnar bortom horisonten

För att han lyckas beröra mig utan att någonsin röra mig

Ordlösa meningar för i hans tystnad går jag vilse

Men han leder mig rätt, så lätt

För vi är

Två sidor av samma värdefulla mynt

Fråga mig igen om vad som gör vår berättelse speciell

För att Han

Är Han

Och han förstår

Att Jag

Är Jag

Två grenar på samma stam som aldrig slutar växa

Vars rötter finner näring från samma källa

”Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare. Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd. Sjung och dansa tillsammans och var glada. men låt var och en av er få vara ensam, Liksom strängarna på en luta är ensamma även när de vibrerar av samma musik. 

Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar. Ty endast Livets hand förmår rymma era hjärtan. Och stå vid varandras sida, men inte för nära; Ty templets pelare står åtskilda, Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga. ”

min melodi

Det går inte längre att urskilja dina toner ur mängden, försöker lyssna efter den, vet inte längre, vem som är du eller vem som hände sen

Din melodi var så vacker att mitt hjärta började slå till dess takt, men det krävs två för dans har dem sagt.

Så vi dansade åt olika håll, jag snubblade och fumlade med blicken vänd åt fel håll, det var aldrig du. Det var endast jag.

tusentals toner, miljoner melodier beblandar sig och lägger sig i, plötsligt skapas normer i vårt namn, och vi blir bestulna vår trygga famn.

Det var aldrig för bra för att vara sant, endast för sant för att vara bra, lite för sent för att vara menat, jag menar idag, är det för sent.

Vi hade visioner och helt egna toner fast vi svävade högt så tog dom ner oss från skyn, fläckade ner vår oskyldighet med deras avsky

Vi föll ner i en sådan hastighet att inte ens ljuset hann ikapp. 

Men aldrig för varann ,Du glömde bort att påminna oss, att ingenting kunde förinta våra stenhårda vingar. du.gav.upp, jag blev uppgiven.

Så Jag lär mig idag att skapa en rytm, endast jag behöver följa. Den må verka taktlös för den som inte hör, men för mig…

är den absolut perfekt. Den är ultimat och jag svävar ut. Svävar ut

Jag skriver inte ut mina toner så att du kan följa efter. Stanna där du är. Du och jag, har nu dansat färdigt. lär mig nu det någon lärt dig, tack för dansen men jag tar över nu.

har förstått att när du viskade trygghet som i vått och torrt var regnet aldrig närvarande och törsten alltid släckt.

Tack men nej tack. Du ville mätta munnar, men vad förstår  väl du av hunger med magen full.  

Pass för tomma löften lika ytliga som din fasad som smulas sönder och faller av

Pass för toner som klingar falskt,

Pass för otaktiska förlorande drag,

Pass,

passera gå men passa dig för att inkassera något som tillhör mig. I vår kära lek fanns det aldrig ett monopol, bara jag och min motpol.

Bara jag och min rytm

 Du förstår jag var det bästa som hänt dig, fast jag hände aldrig dig för du vände när det blev lite tungt att gå, fast vi kände aldrig egentligen någonting  Vi två. Förblev nära främlingar som lärde känna avstånd som bara växte i takt med vår distanserade dans.

Din melodi var så vacker att mitt hjärta började slå till dess takt, men det krävs två för dans har dom sagt.

Det går inte längre att urskilja dina toner ur mängden, jag vet inte längre, vem som är du.

Jag vet vem som är jag, känner min egen rytm så väl att jag dansar blint. dansar mig själv döv. fumlar aldrig mer med stegen, låter ingen leda mig varken fram eller bak, för i min dans, finns inte plats för leda.

Låt oss inte längre vara egoistiska egon som agerar som om vi vore bättre än nån. Vi var aldrig bättre. Vi blev aldrig.

För vi var aldrig bättre än våra tankar om dom och vi glömde bort att deras tankar, aldrig var vår ensak.

Det är en sak, att påpeka något uppenbart meningslöst. Men att peka på meningslöshet gör uppenbarligen inte saken bättre.

Om världen vore svart och vit vore vi övergången i kontrasten

Motsägelsefulla motsatser som mot alla odds är sammanlänkade,

Ihopförankrade

Ja vi är kontraster och motsatser

Suddiga kanter på väldigt skarpa ytor

Låt oss kapa strängarna som skapar toner i vårt namn

Strängarna om livnär oss, Förtvivlar, förivrar, förvirrar, förblindar, förhindrar oss

Från oss

Din melodi var så vacker att mitt hjärta började slå till dess takt, men det krävs två för dans har dem sagt

STJÄL SJÄLAR UTAN SKÄL

Jag är inte anti-krig, jag är pro-liv
jag är inte anti-strid, jag är pro-frid

på genomskinlig dimma fastnar aldrig färg
gråa toner finns i miljoner
ohörda röster hör döva toner
tid skänker ålder
främmande händer bildar former
uppslag skriker: DET TILLHÖR NORMEN


Evighetens maskerad
Fri klädsel men bestämda teman
Obligatorisk medverkan
Tillställning för påverkan
Skålar med flaskan
som alltid höjs högre än hakan
jag & du ersätt med man

och jag bevittnar
hur någon stjäl själar utan skäl
men aldrig höjerjag rösten åt världen, hoppar över den delen och agerar hellre för den
för jag

Jag är inte anti-krig, jag är pro-frid
Jag är inte anti-strid, jag är pro-liv


jag har aldrig behövt vandra bland lik, ta stora kliv över försvunna själar
Jag har aldrig behövt stjäla för att överleva eller ljuga för att låta mor leva
Jag har aldrig behövt vandra frusen,aldrig har min värdighet blivit bestulen

men jag bevittnar
hur någon stjäl själar utan skäl
jag bevittnar
hur någon stjäl själar utan skäl


Jag har vandrat på långa gator, klivit över djupa pölar för att behålla skorna vita
Jag har snattat från ICA för att övertyga, jag ljög för mor , men jag svär lögnerna var vita
Jag har bara vandrat frusen, för att himlen gråtit vita tårar


och det sårar när jag bevittnar
hur någon stjäl själar utan själ

Jag är inte anti-krig, jag är pro-frid
Jag är inte anti-strid, jag är pro-liv

JAG KAN INTE BE VITT BEKÄNNA FÄRG
NÄR JAG BEVITTNAR HUR NÅGON STJÄL SJÄLAR UTAN SJÄL


Rötter slits upp där de närts, tärts i århundraden
Flyr över främmande fält som tillhör Ingen
Vinden för dit vinden finner vändningen
Från grenar faller tunga frukter slutligen

Försöker rota mig men färg fastnar inte
på genomskinlig dimma
nacken tyngs ned av fallande domar
Bakom dimman delar vi alla samma drömmar
Mina rötter får inte rota sig i din jord
Jag får inte tillåtelse att gå ombord
för Osynlighet är något man passerar


Vi är inte två, vi är en
dina rötter djupt rotade
mina rötter ytligt hotade
Vi är inte två vi är en
Din jord doftar och känns
Smakar precis som Min
Vi är inte två vi är en

JAG SÄGER DET IGEN
VI ÄR INTE TVÅ VI ÄR EN


jag bevittnar hur någon stjäl själar utan skäl
aldrig kan jag
be
vitt
bekänna färg
låt mig förbli blind

jag är inte antikrig - jag är pro liv
vi är inte två- vi är en

aldrigmerfalla

Jag föll så hårt. Ner i kärleken. In i dig. Jag föll så hårt för dig. 
Historien avslutades med brutna löften och en trasig själ. Ett minne som jag bevarar, länge och väl. 

Men nu börjar ett nytt kapitel. 
Sida ett. 
Sidan där du och jag möts. 
Vi. 

Jag vill inte falla dit igen. Jag har varit där och smakat på den kärleken. En smak som för alltid kommer finnas på min tunga. Något jag aldrig vill smaka på igen. 

Jag vill inte falla för dig. 
Och jag vill aldrig att du faller för mig. 

Låt oss istället stå stadigt för varandra. 
Där vi krigar sida vid sida mot våra kommande svårigheter. 
Där vi utkämpar strider för vi vet, att vi har mer att vinna än förlora. 
Låt oss vässa vår svärd lika spetsiga som våra tungor. 
Låt oss aldrig falla 
Varken ner i varandra eller djupa gropar som stjäl vårt ljus. 
Låt oss hålla oss över ytan för det är svårt att andas under den. 
Jag har levt där. 
Det är ingen vacker plats. 
Låt oss göra vår plats vackrare. 
Behagligare. Evigare. 

Nej jag vill aldrig falla för dig. 
Jag vill hellre stå stadigt bredvid dig. 
Med en stolthet i blicken som ingen lyckas ta ifrån mig. 

Jag har fallit förr, älskat så rent som jag möjligen kunnat.
Ovillkorligt. 
Agape och kärleken. 
Nu är det agape.... Och bara du. 
Som visat mig att det är möjligt. 
Att älska på ett sätt, utan att aldrig behöva falla. 
För den som inte står för något, faller ju för vad som helst. 
Så låt oss stå för varandra. 
Raka ryggar, stolta blickar, 
Vi krigar för varandra. 
Det är enkelt att ge upp. Karaktär är att kämpa
Nej det finns inget som kan sänka vårt skepp eller vår tro. 
Det är Gud först. 
Som välsignat våra ord. 
Våra handlingar och vår Tro.

vill mig väl

visst vet du att vi, är länkar på samma kedja

sammanlänkade, ihopförankrade,

vi är kontraster och motsatser

suddiga kanter på väldigt skarpa ytor

låt mig få sudda ut

din närvaro på min näthinna

din doft ur mina andetag

din puls ur mina ådror

sluta skrapa på min yta, ta dig inte under min hud

vill mig väl

måste strida i detta krig i mitt sinne i hopp om fred

måste viskandes tysta ner din skrikande röst

blunda för dömande ögon, finner aldrig tröst

läka ömmande sår som sliter ihjäl små

bitar av min själ

vill mig väl

vill mig väl

kapa strängarna som skapar toner i vårt namn

som livnär oss, förtvivlar oss, berövar oss från oss

klipp banden som snor sig kring oss

kväver oss, binder oss, förblindar oss

tystar oss, berövar oss, från oss

lått oss avlida i ett mörker vi aldrig hörde hemma i

födas på nytt i ett oskyldigt leende

men låt aldrig ditt leende reflekteras i mina ögon

vill mig väl

vandra iväg

ta med dig dina lögner

de är tunga för mig att bära

för beska för min tunga

för illvilliga för min välvilja

vill mig väl

snälla vandra iväg

två länkar på samma kedja

sammanlänkade, ihopförankrade,

vi är kontraster och motsatser

suddiga kanter på väldigt skarpa ytor

tillåt mig

låt mig få bryta mig loss

hitta en länk som ger dig en helhet

jag är hellre här i min ensamhet

vill mig väl

snälla, vandra iväg

When u got nada, you got it all VAVY!

I was drawn to her amongs thousand other spirits

And i didn't only see her

I noticed her

Noticed the curls at the back of her neck

And even the glimpse in the corner of her left eye

And when she smiled

There was nothing to do but smile back

Not your ordinary polite smile

This was the soul type smile

I feel like i already know u-type smile

I noticed her

It was like my blood was drawn to her

Like two childhood friends finding back

After loosing their way

And there was a lot of suffering on our journey

We did not shed tears

I never dried hers

And she never caused mine

But we sheared a moment

Amongs thousands of spirits

And we shared a laughter

A soul smile

I wonder if we ever met before type smile

We had walked a thousand mile

Just to find our way home

I noticed her

She just walked right in

And now were walking at the same path

Making all the suffering worth while

We just shared a smile

I noticed her

I know that when u meet her

You will notice!

Just like I noticed her

Look at the corner of her left eye

That's were her soul smiles at you

And touches something inside of you

That you never even knew

You will notice her

peace in pieces

Det var först när helheten sprack som jag lyckades iaktta varenda del

Vackra små bitar som i sin ensamhet inte fyllde någon funktion

Vissa blev bortglömda, vissa försvann men jag försökte allt jag kunde

Att söka, att pussla att återigen lyckas skapa, sammanlänkande berättelser

Jag behövde kaotiska inslag med svarta fläckar och röda trådar

Först då kunde jag känna smaken av lugnet under min tunga

Jag bläddrade förbi mörka sidor och markerade endast skönhet

Men jag visste, att även solen rör sig i harmoni med sin egen skugga

Då ljuset bländande hade jag inget annat val än att blunda

Förlåt för att jag teg, jag hade ännu inte lärt mig att stava till strid

Framför mig har jag en lång väg att vandra men låt det ta sin tid

Ingen är försäkrad en morgondag, men vi äger alla en gårdag

Samtalen i skymningen talar om imorgon som om den någonsin infann sig

Hur många av oss har egentligen vaknat imorgon

När gryningen välsignar oss med sin närvaro är det återigen endast

Idag, endast nu, endast jag

Låt mig få blicka bakåt ibland för att förstå vad blickar jag möter vill

Lär mig att andas kustens vindar även då den står still

Det här är mina bitar jag lär mig att älska och beundra

De som lämnar en främling med ett leende

De som hör svaga röster skrika

De som hör svaga hjärtan slå

De som ser ensamhet i en mångfald

De som lyckas urskilja färg i mörker

Det här är mina bitar

Det finns bitar som stals ifrån mig som jag aldrig får åter

Idag vet jag hur jag lever vidare utan dem inuti min egen helhet

Det är ok. Behåll mina bitar kanske lär dem dig något jag aldrig lyckades

Jag tog dem för givet, inte för att jag inte lyckades förstå deras värde i sig

Utan i tron om att jag aldrig kunde förlora dem till någon annan än mig själv

Låt de viska dig min berättelse jag aldrig vågade lyssna till i tystnaden

Sprid ut mina bitar i vinden så kanske jag lever vidare i dig eller någon annan

Jag söker nu inte efter en helhet utan mindre bitar som smälter lättare

Över huden, under huden

Som rinner lättare inuti mina ådror på väg mot hjärtats rytm

För där inuti finns dina och dina och även dina bitar

Vi är varandras delade helhet

Det här är inget annat än min verklighet

Det här är mina bitar jag lär mig att älska och beundra

De som lämnar en främling med ett leende

De som hör svaga röster skrika

De som hör svaga hjärtan slå

De som ser ensamhet i en mångfald

De som lyckas urskilja färg i mörker

Det här är mina bitar

Det här är dina bitar

Vi är varandras delade helhet

Det här är inget annat än min verklighet

hej där

Hej där, vem du än är, vad sägs om att dela en stund nu när du väl är här

Vi vet ingenting om varandra men vi möttes på vägen där vi bägge vandrar

Så nu pustar vi ut och tar in varandras utgångspunkter och insikter

snabbt slänger vi av oss våra masker och kliver ur våra roller

kastar oss in under den svarta ytan utan att tänka efter före

lära oss att andas utan syre lära oss att leva utan förutfattade meningar

här möts vi på mitten eller kanske på någon annan sida

det kvittar så länge våra sinnen vidgas och expanderas

till något större än det vi har just idag och i all oändlighet

vi börjar smått med exploderar ut i rymden men aldrig

aldrig blir vi under den svarta ytan, där vi andas utan syre

ett litet svart hål som aldrig fattar tycke, eller delar åsikt

vi släpper allt bagage för det är för tungt för våra axlar

vi förstår hur vi bör tackla alla motgångar och förvandla

till medgångar här finns ingenting att längre förhandla

det viktigaste av allt i livet är ganska givet

så enkelt att vi inte längre förstår det

du är människa

du där vem du nu än är

som är här

jag är människa

precis lika mycket som du är

resterande detaljer är oväsentliga för det egentliga

need you my ppls!

‎It's for a good cause peeps... show me the love !

1) Click the link (aprox 2sec)
2) register (aprox 30 sec)
3) check your inbox for the unique voting link- might go into your spam mail- (aprox 20 sec)
4) Vote for S.T.I.C.S - click the rest of the 14 categories after your own liking (aprox 43sec)
5) submit your vote - bottom left corner- (aprox 2 sec)...
Voila!! You just sent S.T.I.C.S to the finals, spending less than 2 min of your time! :)- you will recieve a confirmation mail after submitting the vote - incase you are wondering weither it went through or not

SURVEY: Voting for Celebrate Africa 2010

AGAPE and the chapters

även då handlingar viskar, kommer de förevigt att skrika högre än alla ord
Handlingar hand i hand med sanningen kan aldrig någonsin stå i ödets väg
vi kan försöka, vi kan kämpa, vi kan tro, vi kan hoppas, vi kan längta
Men aldrig ligger det i våra händer att fatta den penna som redan skrivit det som ska ske, det som väntar oss i det okända.
Och även då våra handlingar viskar
även då de nästan är osynliga, kommer de alltid skrika högre än alla våra ord
hur mycket jag än håller fast vid alla de ord som en gång uttalats
Håller om, håller av, upprepar om och om,
håller i, håller hårt av rädsla för att släppa
kanske förändras då orden
kanske förändras då handlingarna
omvandlas
förvandlas
förintas...
kanske stannar de kvar och vägrar följa efter
in i den tid där nästa radeer ska formas
in i den tid där orden som en gång skapats
aldrig mer skriv ner
aldrig mer tar del
aldrig mer gör mig hel
Hur mycket mina handlingar än skriker kan jag aldrig ersätta verkligheten med det jag skriver
orden räcker inte till
det är nästan... som om tiden stod still...
Kanske förlorar jag
kanske vinner jag
Jag känner just nu inte någon vinnare
Jag känner just nu ingen någon förlorare
En dag vet jag kanske vad jag vann och vad som gick förlorat
En dag vet du kanske vad du vann och vad som gick förlorat
Kanske känner vi den dagen igen
Det våra ögon idag inte kan se
Kanske vet vi den dagen
När och var orden förvandlas
Handlingar förändrades
Kapitel förintades
Kanske vet vi den dagen
Då vi läser nya rader
Vilka ord vi inte lyckades se idag
Jag skrev varje ord som om det vore livnärda inuti mitt eget hjärta
Jag sparade varenda rad som någonsin skrevs ned
Kanske finner jag en dag friden återigen
För att läsa
ord för ord
för att läsa
rad för rad
För att älska
öga för öga
För att se
Handlingar
utförda i tysthet
utförda i ensamhet
kanske gick det förlorat
handlingar som vittnade om något
jag aldrig lyckades beskriva
handlingar som vittnade om något
som någon kanske aldrig lyckades se
men det räcker nog att jag vet
att jag skrev allt jag hade
att jag gav allt som fanns att ge
utan att kräva något åter
jag viskade agape
så tyst
men jag vet inte om du hörde

and then...

Dreams carry me to places where defeated faces
makes comebacks like Jordans slam dunks
lookin for ways to make the past last in past tense
surreal deals tells tales my counsious fails to catch the details
actions weighed on scales leaving my thoughts for sale
not for pennies or dimes, I'll rather trade them for divine guide lines
nothing makes sense when dreams get intense
trying to embrace the presence, only get some other sequence
different angle creating yet another sequel
quick to follow it, there is no way for me to contradict
the fact, like the Nostradramus prophesies
what is written shall be just haft to wait and see
wake up call taking me back to reality its time for some herbal tea

lev ande

Visst smärtar det när drömmar punkteras i bitar som förevigt förblir oräknade
när mörka ouppfyllda drömmoln faller tungt ner från skyn i oändliga små droppar
som långsamt dränker en själ som enbart hade hoppet kvar
hoppet som vänder sig och hugger till att man slutligen ligger
ligger och ser upp i skyn där drömmarna en gång färgade skyn
där längtan en gång andades fridfullt när andetagen inte räckte till
andetagen som slutligen tog över anden och inspirationen en gång för alla sipprade ut
ut genom varenda vrå som tillhör mig dig och oss och vi ni
visst smärtar det när vägen plötsligt tar slut under ens fötter och fotstegen inte längre kan hitta hem, till den plats dit fotstegen känner ytan under som sin egen yta
där vi en gång möttes och pustade ut som om vi hållt andan i en stund av evigheten
sedan finns det plötsligt ingenting kvar
inga drömmoln som öser ner spruckna visioner
inga oändliga små bitar som dränker en redan kvävd själ
inga mer andetag som väntar på frigörelse
inga mer fotsteg som söker riktning
som söker vägledning
som söker en stabil grund att kalla för hem
fotstegen för evigt otaget
drömmen förevigad förintad
själen förevigad förlorad
förevigad förtvivlad förlorad
andetagen
anden tagen
levande
lev ande
dödande
död ande
levande levande
lev ande
levande
lev ande

Hear me out and I promise to fill u in
About those little things that lies beneath the big picture
U could choose to understand or just stand over, before you hit a closure let me smack the begining...
It's about a time when I was beggin time to move fast because my soul kinda starved 
And best belive my prayers got heard even though I whispered
I was blessed to meet a counsious soul that inspired and got all o my desires satisfied 
Not one of my cravings was denied
And nowdays every morning begins with praising our divine. 
We are writing history every day passing, 
And our writings is my biggest passion
chapter after chapter, laughter after laughter
And I truly wish that I could make him a painting, Michael Angelo style
Or sing him a song, as his lady,with d'Angelos vybe
Or just jott him some poetry with Maya Angelous mind 
There is a lot of things Id like to create for him
But he already makes me feel as if I myself was created only for him
What I feel is nothing I could debate
Just thankful that my starving soul finally got some soulfood to eat.. 
And that is H.O.W I got to feel complete. 
Ashante 

Samvetet motstrider det samlade vettet 
Det gör ont fast jag vet bättre 
Ord har alltid skapat mig mer smärta
än svarta ögon och kraftiga slag
Dina ord har alltid skapat större ärr
än sönderskrapade händer och hud
Ord som lyckats rista sig in i min själ där
inte vattnet någonsin lyckats erodera bort den hårda ytan
Själens vatten som runnit ner
forsat ner men aldrig lyckats skölja bort
Smärtsamma minnen
Samvetet motstrider det samlade vettet
Jag har aldrig förstått hur du lyckas smutsa ner det som är så rent 
Intu föds det tankar som aldrig haft någon moder
Som aldrig haft styrka att rota sig 
Men dina ord har närt dem och låtit dem växa sig större
Starkare 
Till att det slutigen exploderat
närt och tärt
mig 
De har krossat mig om och om 
Gång på gång 
Varenda liten helhet har bildat ett oändligt kaos av små spruckna bitar som
aldirg lyckas återta sin ursprungliga form 
Men jàg har börjat om och om 
Gång på gång
Jg har vandrat på mina knäskålar men jag har lyckats att ta mig fram
Jag har krigat med mina armbågar och vetat att vad som än händer finns det endast
EN som kan beröva mig på livet
Orden som Föds utan modern
Ty det är väl en moders kärlek som saknas dessa ord
Ingen som närts av moderns kärlek kan hugga min själ om och om
Gång på gång
Ingen som älskar sin moder
Kan äga dessa orden
Samvetet som motstoder de. Samlade vettet
Jag vet bättre 
Men jag antar att du aldrig fått veta bättre 
Det har aldrig varit lätt 
Att lära själen läka helt utav sig själv

 

Fridens!

Jag har nog inte varit särskilt medveten om det själv, men sömnlösa nätter och tankar som aldrig verkar få ro har nu gett mig en klarare insikt.

Jag har aldrig förr backat undan. Aldrig. Men jag vet att jag har stått kvar och iakttagit många ryggtavlor som avlägsnas i mitt synfält. Många gånger har dessa ryggar vänt tillbaka då de känt för det, och som många gånger förr har jag stadigt stått kvar på min plats. Förlåtit och gått vidare men självfallet har minnet aldrig svikit. Jag har varit överseende, förstående, försökt att inte döma. för.alla.gör.ju.misstag. right? Jag finner det lustigt att jag aldrig gjort detta misstag, aldrig har jag vänt till, aldrig har jag försummat på det sättet.

Men alla når väl sina insikter förr eller senare. För mig kom det senare

Men idag är det jag som vänder mig om och vandrar iväg. Idag är det jag gör precis som ni så många gånger har gjort.

försvunnit

kommit tillbaka

försvunnit

låtsas.som.ingenting.

Idag är det jag som försvinner.

och jag kommer inte tillbaka.

Vill-se

han blundar för sanningen som han inte vill se

Han undrar varför vandringen för honom vilse

Sanningen är inte din tro om att ingen är sann

Det är ett frö som måste gro för att växa till en verklighet

en enhet som binder dig till livet utan att kväva dig

som fängslar skönhet utan att avliva den

visst vissnar vi alla men lika givet växer vi

Där du vandrar med igenstängda ögonlock

är det ganska givet att vandringen blir kort

snart snubblar du över hinder ramlar i varje grop

öppna ögonen min vän även om sanningen bländar

även om sanningen smärtar

det är lättare att vandra om du vet vart du är på väg

sanningen är inte din tro om att ingen är sann

är Du sann finns ingen som kan få dig att tvivla

om du är sann ser du sanning i andra

för visst är det så min vän, att vi alla

känner andra precis så, som vi känner oss själva

han blundar för sanningen som han inte vill se

Han undrar varför vandringen för honom vilse

what is written...

Jag behöver inte veta vad som väntar

det kommer att infinna sig

vare sig vi vill det eller inte

jag vill

jag vill uppleva vartenda ögonblick som om

det vore det första

som om det vore det allra sista

nej jag behöver inte veta vad som väntar

för allt som sker just nu är mer än vad som har hänt

och mer än vad jag inte vet kommer att hända

jag behöver ingen garanti

ingen försäkran

kanske får jag uppleva uppfyllda drömmar

kanske förblir de för evigt endast drömmar

det enda jag vet är att jag just nu

där jag sitter i ett vindstilla Uppsala

i min ensamhet

aldrig har känt mig mindre ensam

aldrig har jag känt mig lyckligare

Det är ett kapitel som avslutas här

ett kapitel som sakta men säkert började skrivas

utan dig och dig och dig

jag hade ingen försäkran om att just du

och du och du skulle infinna sig i mitt liv

skulle berika mitt liv

skulle göra varje vaket ögonblick till en dröm

jag hade inga garantier

men just nu

sitter jag i ett vindstilla Uppsala

och vet vad som väntade mig

vet vad jag fick

och vad som gick förlorat

det var år 2010

som så många förändringar skulle ske

året då glöden i många vänner slocknade

året då elden i många vänner flammade upp

Nu avslutas ett kapitel

och snart vänder jag blad för att påbörja ett nytt

Jag behöver inte veta vad som väntar

jag vet inte vad som sker när bladet vänder

Det enda jag vet

är att jag sitter i ett vindstilla Uppsala

i min ensamhet

där jag aldrig känt mig mindre ensam

Nej jag behöver inte veta vad som väntar

med kärlek inuti mitt hjärta

kan jag endast älska det som finns här

det som finns nu

och även varenda liten rad som står skrivet

jag älskar varenda rad

rader jag ännu inte har fått ta del av

punkter som ännu inte avslutat någonting

frågetecken som ännu inte rätats ut

...

jag behöver inte veta vad som väntar

jag älskar varenda rad

av det som är skrivet

...