måndag 17 januari 2011

peace in pieces

Det var först när helheten sprack som jag lyckades iaktta varenda del
Vackra små bitar som i sin ensamhet inte fyllde någon funktion
Vissa blev bortglömda, vissa försvann men jag försökte allt jag kunde
Att söka, att pussla att återigen lyckas skapa, sammanlänkande berättelser
Jag behövde kaotiska inslag med svarta fläckar och röda trådar
Först då kunde jag känna smaken av lugnet under min tunga
Jag bläddrade förbi mörka sidor och markerade endast skönhet
Men jag visste, att även solen rör sig i harmoni med sin egen skugga
Då ljuset bländande hade jag inget annat val än att blunda
Förlåt för att jag teg, jag hade ännu inte lärt mig att stava till strid
Framför mig har jag en lång väg att vandra men låt det ta sin tid
Ingen är försäkrad en morgondag, men vi äger alla en gårdag
Samtalen i skymningen talar om imorgon som om den någonsin infann sig
Hur många av oss har egentligen vaknat imorgon
När gryningen välsignar oss med sin närvaro är det återigen endast
Idag, endast nu, endast jag
Låt mig få blicka bakåt ibland för att förstå vad blickar jag möter vill
Lär mig att andas kustens vindar även då den står still

Det här är mina bitar jag lär mig att älska och beundra
De som lämnar en främling med ett leende
De som hör svaga röster skrika
De som hör svaga hjärtan slå
De som ser ensamhet i en mångfald
De som lyckas urskilja färg i mörker
Det här är mina bitar

Det finns bitar som stals ifrån mig som jag aldrig får åter
Idag vet jag hur jag lever vidare utan dem inuti min egen helhet
Det är ok. Behåll mina bitar kanske lär dem dig något jag aldrig lyckades
Jag tog dem för givet, inte för att jag inte lyckades förstå deras värde i sig
Utan i tron om att jag aldrig kunde förlora dem till någon annan än mig själv
Låt de viska dig min berättelse jag aldrig vågade lyssna till i tystnaden
Sprid ut mina bitar i vinden så kanske jag lever vidare i dig eller någon annan
Jag söker nu inte efter en helhet utan mindre bitar som smälter lättare
Över huden, under huden
Som rinner lättare inuti mina ådror på väg mot hjärtats rytm
För där inuti finns dina och dina och även dina bitar
Vi är varandras delade helhet
Det här är inget annat än min verklighet

Det här är mina bitar jag lär mig att älska och beundra
De som lämnar en främling med ett leende
De som hör svaga röster skrika
De som hör svaga hjärtan slå
De som ser ensamhet i en mångfald
De som lyckas urskilja färg i mörker
Det här är mina bitar

Det här är dina bitar
Vi är varandras delade helhet
Det här är inget annat än min verklighet

tisdag 24 augusti 2010

hej där

Hej där, vem du än är, vad sägs om att dela en stund nu när du väl är här
Vi vet ingenting om varandra men vi möttes på vägen där vi bägge vandrar
Så nu pustar vi ut och tar in varandras utgångspunkter och insikter
snabbt slänger vi av oss våra masker och kliver ur våra roller
kastar oss in under den svarta ytan utan att tänka efter före
lära oss att andas utan syre lära oss att leva utan förutfattade meningar
här möts vi på mitten eller kanske på någon annan sida
det kvittar så länge våra sinnen vidgas och expanderas
till något större än det vi har just idag och i all oändlighet
vi börjar smått med exploderar ut i rymden men aldrig
aldrig blir vi under den svarta ytan, där vi andas utan syre
ett litet svart hål som aldrig fattar tycke, eller delar åsikt
vi släpper allt bagage för det är för tungt för våra axlar
vi förstår hur vi bör tackla alla motgångar och förvandla
till medgångar här finns ingenting att längre förhandla
det viktigaste av allt i livet är ganska givet
så enkelt att vi inte längre förstår det
du är människa
du där vem du nu än är
som är här
jag är människa
precis lika mycket som du är
resterande detaljer är oväsentliga för det egentliga




fredag 13 augusti 2010

need you my ppls!

‎It's for a good cause peeps... show me the love !

1) Click the link (aprox 2sec)
2) register (aprox 30 sec)
3) check your inbox for the unique voting link- might go into your spam mail- (aprox 20 sec)
4) Vote for S.T.I.C.S - click the rest of the 14 categories after your own liking (aprox 43sec)
5) submit your vote - bottom left corner- (aprox 2 sec)...
Voila!! You just sent S.T.I.C.S to the finals, spending less than 2 min of your time! :)- you will recieve a confirmation mail after submitting the vote - incase you are wondering weither it went through or not

SURVEY: Voting for Celebrate Africa 2010

onsdag 4 augusti 2010

AGAPE and the chapters

även då handlingar viskar, kommer de förevigt att skrika högre än alla ord
Handlingar hand i hand med sanningen kan aldrig någonsin stå i ödets väg
vi kan försöka, vi kan kämpa, vi kan tro, vi kan hoppas, vi kan längta
Men aldrig ligger det i våra händer att fatta den penna som redan skrivit det som ska ske, det som väntar oss i det okända.
Och även då våra handlingar viskar
även då de nästan är osynliga, kommer de alltid skrika högre än alla våra ord
hur mycket jag än håller fast vid alla de ord som en gång uttalats
Håller om, håller av, upprepar om och om,
håller i, håller hårt av rädsla för att släppa
kanske förändras då orden
kanske förändras då handlingarna
omvandlas
förvandlas
förintas...
kanske stannar de kvar och vägrar följa efter
in i den tid där nästa radeer ska formas
in i den tid där orden som en gång skapats
aldrig mer skriv ner
aldrig mer tar del
aldrig mer gör mig hel
Hur mycket mina handlingar än skriker kan jag aldrig ersätta verkligheten med det jag skriver
orden räcker inte till
det är nästan... som om tiden stod still...
Kanske förlorar jag
kanske vinner jag
Jag känner just nu inte någon vinnare
Jag känner just nu ingen någon förlorare
En dag vet jag kanske vad jag vann och vad som gick förlorat
En dag vet du kanske vad du vann och vad som gick förlorat
Kanske känner vi den dagen igen
Det våra ögon idag inte kan se
Kanske vet vi den dagen
När och var orden förvandlas
Handlingar förändrades
Kapitel förintades
Kanske vet vi den dagen
Då vi läser nya rader
Vilka ord vi inte lyckades se idag
Jag skrev varje ord som om det vore livnärda inuti mitt eget hjärta
Jag sparade varenda rad som någonsin skrevs ned
Kanske finner jag en dag friden återigen
För att läsa
ord för ord
för att läsa
rad för rad
För att älska
öga för öga
För att se
Handlingar
utförda i tysthet
utförda i ensamhet
kanske gick det förlorat
handlingar som vittnade om något
jag aldrig lyckades beskriva
handlingar som vittnade om något
som någon kanske aldrig lyckades se
men det räcker nog att jag vet
att jag skrev allt jag hade
att jag gav allt som fanns att ge
utan att kräva något åter
jag viskade agape
så tyst
men jag vet inte om du hörde

lördag 31 juli 2010

and then...

Dreams carry me to places where defeated faces
makes comebacks like Jordans slam dunks
lookin for ways to make the past last in past tense
surreal deals tells tales my counsious fails to catch the details
actions weighed on scales leaving my thoughts for sale
not for pennies or dimes, I'll rather trade them for divine guide lines
nothing makes sense when dreams get intense
trying to embrace the presence, only get some other sequence
different angle creating yet another sequel
quick to follow it, there is no way for me to contradict
the fact, like the Nostradramus prophesies
what is written shall be just haft to wait and see
wake up call taking me back to reality its time for some herbal tea

fredag 2 juli 2010

lev ande

Visst smärtar det när drömmar punkteras i bitar som förevigt förblir oräknade
när mörka ouppfyllda drömmoln faller tungt ner från skyn i oändliga små droppar
som långsamt dränker en själ som enbart hade hoppet kvar
hoppet som vänder sig och hugger till att man slutligen ligger
ligger och ser upp i skyn där drömmarna en gång färgade skyn
där längtan en gång andades fridfullt när andetagen inte räckte till
andetagen som slutligen tog över anden och inspirationen en gång för alla sipprade ut
ut genom varenda vrå som tillhör mig dig och oss och vi ni
visst smärtar det när vägen plötsligt tar slut under ens fötter och fotstegen inte längre kan hitta hem, till den plats dit fotstegen känner ytan under som sin egen yta
där vi en gång möttes och pustade ut som om vi hållt andan i en stund av evigheten
sedan finns det plötsligt ingenting kvar
inga drömmoln som öser ner spruckna visioner
inga oändliga små bitar som dränker en redan kvävd själ
inga mer andetag som väntar på frigörelse
inga mer fotsteg som söker riktning
som söker vägledning
som söker en stabil grund att kalla för hem
fotstegen för evigt otaget
drömmen förevigad förintad
själen förevigad förlorad
förevigad förtvivlad förlorad
andetagen
anden tagen
levande
lev ande
dödande
död ande
levande levande
lev ande
levande
lev ande

söndag 13 juni 2010

Hear me out and I promise to fill u in
About those little things that lies beneath the big picture
U could choose to understand or just stand over, before you hit a closure let me smack the begining...
It's about a time when I was beggin time to move fast because my soul kinda starved 
And best belive my prayers got heard even though I whispered
I was blessed to meet a counsious soul that inspired and got all o my desires satisfied 
Not one of my cravings was denied
And nowdays every morning begins with praising our divine. 
We are writing history every day passing, 
And our writings is my biggest passion
chapter after chapter, laughter after laughter
And I truly wish that I could make him a painting, Michael Angelo style
Or sing him a song, as his lady,with d'Angelos vybe
Or just jott him some poetry with Maya Angelous mind 
There is a lot of things Id like to create for him
But he already makes me feel as if I myself was created only for him
What I feel is nothing I could debate
Just thankful that my starving soul finally got some soulfood to eat.. 
And that is H.O.W I got to feel complete. 
Ashante 

lördag 12 juni 2010

Samvetet motstrider det samlade vettet 
Det gör ont fast jag vet bättre 
Ord har alltid skapat mig mer smärta
än svarta ögon och kraftiga slag
Dina ord har alltid skapat större ärr
än sönderskrapade händer och hud
Ord som lyckats rista sig in i min själ där
inte vattnet någonsin lyckats erodera bort den hårda ytan
Själens vatten som runnit ner
forsat ner men aldrig lyckats skölja bort
Smärtsamma minnen
Samvetet motstrider det samlade vettet
Jag har aldrig förstått hur du lyckas smutsa ner det som är så rent 
Intu föds det tankar som aldrig haft någon moder
Som aldrig haft styrka att rota sig 
Men dina ord har närt dem och låtit dem växa sig större
Starkare 
Till att det slutigen exploderat
närt och tärt
mig 
De har krossat mig om och om 
Gång på gång 
Varenda liten helhet har bildat ett oändligt kaos av små spruckna bitar som
aldirg lyckas återta sin ursprungliga form 
Men jàg har börjat om och om 
Gång på gång
Jg har vandrat på mina knäskålar men jag har lyckats att ta mig fram
Jag har krigat med mina armbågar och vetat att vad som än händer finns det endast
EN som kan beröva mig på livet
Orden som Föds utan modern
Ty det är väl en moders kärlek som saknas dessa ord
Ingen som närts av moderns kärlek kan hugga min själ om och om
Gång på gång
Ingen som älskar sin moder
Kan äga dessa orden
Samvetet som motstoder de. Samlade vettet
Jag vet bättre 
Men jag antar att du aldrig fått veta bättre 
Det har aldrig varit lätt 
Att lära själen läka helt utav sig själv

 

tisdag 1 juni 2010

Fridens!

Jag har nog inte varit särskilt medveten om det själv, men sömnlösa nätter och tankar som aldrig verkar få ro har nu gett mig en klarare insikt.

Jag har aldrig förr backat undan. Aldrig. Men jag vet att jag har stått kvar och iakttagit många ryggtavlor som avlägsnas i mitt synfält. Många gånger har dessa ryggar vänt tillbaka då de känt för det, och som många gånger förr har jag stadigt stått kvar på min plats. Förlåtit och gått vidare men självfallet har minnet aldrig svikit. Jag har varit överseende, förstående, försökt att inte döma. för.alla.gör.ju.misstag. right? Jag finner det lustigt att jag aldrig gjort detta misstag, aldrig har jag vänt till, aldrig har jag försummat på det sättet.

Men alla når väl sina insikter förr eller senare. För mig kom det senare

Men idag är det jag som vänder mig om och vandrar iväg. Idag är det jag gör precis som ni så många gånger har gjort.

försvunnit

kommit tillbaka

försvunnit

låtsas.som.ingenting.

Idag är det jag som försvinner.

och jag kommer inte tillbaka.

måndag 24 maj 2010

Vill-se

han blundar för sanningen som han inte vill se

Han undrar varför vandringen för honom vilse


Sanningen är inte din tro om att ingen är sann

Det är ett frö som måste gro för att växa till en verklighet

en enhet som binder dig till livet utan att kväva dig

som fängslar skönhet utan att avliva den

visst vissnar vi alla men lika givet växer vi

Där du vandrar med igenstängda ögonlock

är det ganska givet att vandringen blir kort

snart snubblar du över hinder ramlar i varje grop

öppna ögonen min vän även om sanningen bländar

även om sanningen smärtar

det är lättare att vandra om du vet vart du är på väg

sanningen är inte din tro om att ingen är sann

är Du sann finns ingen som kan få dig att tvivla

om du är sann ser du sanning i andra

för visst är det så min vän, att vi alla

känner andra precis så, som vi känner oss själva


han blundar för sanningen som han inte vill se

Han undrar varför vandringen för honom vilse



lördag 22 maj 2010

what is written...

Jag behöver inte veta vad som väntar

det kommer att infinna sig

vare sig vi vill det eller inte

jag vill

jag vill uppleva vartenda ögonblick som om

det vore det första

som om det vore det allra sista

nej jag behöver inte veta vad som väntar

för allt som sker just nu är mer än vad som har hänt

och mer än vad jag inte vet kommer att hända

jag behöver ingen garanti

ingen försäkran

kanske får jag uppleva uppfyllda drömmar

kanske förblir de för evigt endast drömmar

det enda jag vet är att jag just nu

där jag sitter i ett vindstilla Uppsala

i min ensamhet

aldrig har känt mig mindre ensam

aldrig har jag känt mig lyckligare

Det är ett kapitel som avslutas här

ett kapitel som sakta men säkert började skrivas

utan dig och dig och dig

jag hade ingen försäkran om att just du

och du och du skulle infinna sig i mitt liv

skulle berika mitt liv

skulle göra varje vaket ögonblick till en dröm

jag hade inga garantier

men just nu

sitter jag i ett vindstilla Uppsala

och vet vad som väntade mig

vet vad jag fick

och vad som gick förlorat

det var år 2010

som så många förändringar skulle ske

året då glöden i många vänner slocknade

året då elden i många vänner flammade upp

Nu avslutas ett kapitel

och snart vänder jag blad för att påbörja ett nytt

Jag behöver inte veta vad som väntar

jag vet inte vad som sker när bladet vänder

Det enda jag vet

är att jag sitter i ett vindstilla Uppsala

i min ensamhet

där jag aldrig känt mig mindre ensam

Nej jag behöver inte veta vad som väntar

med kärlek inuti mitt hjärta

kan jag endast älska det som finns här

det som finns nu

och även varenda liten rad som står skrivet

jag älskar varenda rad

rader jag ännu inte har fått ta del av

punkter som ännu inte avslutat någonting

frågetecken som ännu inte rätats ut

...

jag behöver inte veta vad som väntar

jag älskar varenda rad

av det som är skrivet

...

onsdag 19 maj 2010

hit men aldrig längre

Vi har vandrat hit men aldrig längre

längre än hit har vi aldrig vandrat

Jag hade din rygg och du min, vi backade upp

när jag blickade bakåt lyckades du se fram

När dina ben inte bar bar jag för vi backade aldrig

varenda strid är nu utkämpad och kvar står vi

bägge som vinnare, bägge som segrare

men vi står inte längre tillsammans

kampen och slagen förde oss samman

förintade allt motstånd vi möttes av

inga hinder hindrade vår iver och vilja

inga gropar var djupa nog för att begrava oss

vi backade upp varandra för aldrig backade vi

aldrig backade vi

Frid råder inga fler slag finns att utdela

inga fler andetag låser vi in djupt där inne

inga fler tårar fälls över orättvisa

vi har vandrat hit men inte längre

längre än hit har vi aldrig vandrat

jag vet inte var men någonstans var det dags

tiden var kommen för dig och mig att strida

men aldrig mer med varandra

vinden kyler ner min ryggtavla

den plats där du en gång fanns

är nu tom och aldrig mer kan jag se bakåt

vi skulle strida för evigt

sida vid sida

rygg mot rygg

liv för liv

ständigt redo att återigen strida med dig, för dig

men du är inte längre en krigare som krigar

med mig, för mig

jag saknar den rygg som backade upp min

men dagen kom då även du backade

backade flera steg för att aldrig mer

vandra i min riktning

vi hade vandrat hit men aldrig längre

aldrig har jag vandrat utan din rygg

även om du backade

även om din rygg idag saknas min

så krigar jag för dig, med dig

även i din frånvaro

liv för liv

även om det endast gäller mitt...

tisdag 18 maj 2010

S.T.I.C.S-APOCALIPS

tisdag 4 maj 2010

lost&found

jag vet inte om det stämmer, hur ska jag kunna veta det
jag tappade bort mig själv någonstans på vägen mellan här och där
i tiden då sekundvisaren inte rör sig men inte heller står stilla
med andan i halsen sprang jag mot målet
nu undrar jag vem som suddade ut mitt mål
vem stal andetaget jag skulle frigöra när jag väl var där
jag ställer många frågor men verkar få väldigt få svar
är det någon som vet hur många steg det är kvar
jag tappade bort mig själv någonstans på vägen mellan nu och då
utan att ha minnen från då, utan att veta vad som sker nu
ett mörkt förflutet som aldrig skrevs ner för att förevigas
en dimmig framtid som inte är någon försäkrad
lämnade jag eller blev jag lämnad
sprang jag eller blev jag ifrån sprungen
var det jag som glömde eller jag som blev bortglömd
jag tappade bort mig själv mellan mig och er
där ni vandrade före och visade vägen
där ni ledde mig mot målet ni inte kände till
där ni skrek med röster som aldrig var min
Jag känner inte längre mina rötter
vet inte om någon kanske sår min frukt
kan inte längre se bakåt, inte heller framåt
jag slutar försöka
nu är det jag som återigen lär mig att höra rösten
som talar i takt till mina hjärtslag
det är först nu jag förstår att det är min vandring
mellan här och där
stegen mellan nu och då
skillnaden mellan jag och ni
som är det jag och du kallar för, livet

måndag 12 april 2010

min dag

hon har ännu inte tagit sina första kliv
kan inte ett enda ord för att uttrycka känslor
ingen vet vad hon tänker
hon vet så lite om livet än
men ändå vet hon allt
vi någonsin behövt veta
hon vet allt
vi glömde på vägen
hon vet hur man älskar
utan vare sig krav eller villkor
hon vet hur man ler
och utan baktankar ser
allt vad livet ger
hon vet hur man njuter
hon vet hur man gråter
aldrig rädd för att visa svaghet
aldrig rädd för att be om närhet
ännu så främmande för ensamhet
glimten jag ser i hennes ögon lyser ännu så starkt
ännu har inte livet slagit henne
lämnat små blåmärken på hennes själ
lämnat djupa sår under hennes hud
oskyldiga tankar och ett litet
litet sorglöst hjärta som där inuti
så lätt bankar
jag önskar att hon aldrig tappar sitt barnasinne
låter den ovillkorliga kärleken bli, blott ett minne
jag hoppas hon älskar livet
och fortsätter att ta varje morgondag, för givet
jag hoppas att hon för evigt finner vägen till solen
ovanför regntunga skyar
ovanför svarta moln
finner sina vita änglar
hon lär mig återigen det
jag tappade någonstans på vägen
att se på världen ur ett litet barns ögon
en syn som inte ännu hunnit smutsas ner
att även i det svåraste stunder kämpa lite mer
leva lite mer, älska lite mer, hoppas lite mer
hon lärde mig det jag glömde någonstans på vägen
att var dag
är en ny dag
och inte enbart en morgondag på en gårdag
att varje kylig vinter tätt följs av en underbar vårdag
att var dag, inte är en vardag
att kärleken inte har någon regel med ett undantag

tisdag 6 april 2010

Tro

Jag kan inte förhindra om förtvivlan väljer att integrera med mig 
Jag kan inte blunda för sanningen då den talar om smärta 
Jag kan inte vända ryggen till sorg då den väljer att födas inuti mina känslor 
Jag kan endast ha tilltro
Tro om att förtvivlan en dag återföds i skepnad av vacker förundran 
Tro om att sanningen talar om tiden som frigör, men inte fäller 
Tro om att sorgen blir den svaga länken som håller samman min lycka.. 
Att den svaga länken stärks av min kärlek 
Ändrar skepnad
Och håller samman kedjan av kärlek, lycka, förundran
Och den renaste sanning 
min själ sammansvetsas med
Jag kan endast ha tilltro 
Tro
Om att alla svaga länkar 
Stärks av kärlek 
Föder kärlek 
I en kedja som misströstan aldrig mer
Kan bryta.. 
Jag kan endast ha tilltro..
Jag tror
På mig
På sanningen 
På kärleken 

tisdag 30 mars 2010

H.O.W

Thought i had been in love before
indeed i had been in love
with love
the thought of love
the feeling of love
even the touch of what i thought was love
but this
is on another level
fallen in love
and risen in the name of love
in his arms
fallen in love with a soul
more beautiful than life itself
is not about how he makes me feel
not in the way he touches me or my soul
its not about how he makes me happy
or make my world go round
no
this love
is about him
and who he is
a love for a soul
I've never known before
I love it how he thinks
how he stands up for what he thinks is right
and how he wants to make all of his wrongs. right
how he dreams big and always makes sure to follow them
how he paints stars in the sky and whispers the way to them
for me to find
how he kisses his mother good night
how he speaks of his friends when their not around
how he treats those he do not even know
with the greatest respect, there is
and I love it how he share his world
even if I had to watch him from a distance
and not even be in his present
I would still fall in love
with the man that he is
to me
and to the rest of the world
but I'm blessed
to have him around
his love around my body, mind and soul
yesterday, today and tomorrow

söndag 7 mars 2010

vi smälter samman likt flytande vatten
om vi hinner innan vattnet fryser till is
smälter vi sedan då själarna blir varma
eller förblir vi frysta
för att aldrig mer lyckas mötas
för att aldrig mer lyckas flyta samman

torsdag 4 mars 2010

ting

jag har för mycket av allting
för lite av ingenting
befinner mig på en plats där ting
tar mer plats än jag, där jag är
ingen
tingen påstår sig vara jag
lögnare i skepnad av påtaglig materia
jag är inte ni
ni är inte jag
jag äger er
ni äger inte mig
fast
jag vill inte äga ting
ingen orkar bära på en sådan tyngd
när dagen föder flykt
är det jag som är ingen
som flyr utan ting
utan någon
någonting kanske jag orkar bära
jag vet ingenting
vet bara
att jag har för mycket av allting
för lite av ingenting


onsdag 3 mars 2010

så vacker där han går...

Jag tycker han är så vacker där han går...
Jag menar inte ytan som min blick vilar på
utan allt det han är och allt han en gång varit
nyfiken på vad han en dag blir...
Jag följer hans steg försiktigt där han går..
vandrar bredvid, bakom, ibland framför...
om den dagen någonsin inträffar
vandrar jag åt honom
lyfter honom
lyfter hans bördor
ser till att hans andetag blir lätta
då det blir för tungt för att andas
in
han är så vacker där han går...
hans själ är färgad med nyanser världen aldrig fått skåda
han talar om lycka, glädje, vänlighet
aldrig möter han ett hinder som får honom att sluta vandra
jag andas in honom och håller andan en stund
håller andan
håller om
håller av
håller in
känslor
som ibland läcker
ut...
Han är så vacker där han går...
ibland stannar han upp
ser upp
men aldrig
ger han upp
på avstånd betraktar jag honom där han går...
tacksam över att jag lyckas se
skönheten under skönhetens yta
tacksam över att jag lyckas se
nyanser, världen aldrig tidigare fått skåda
han är så vacker där han går...