måndag 19 mars 2007
bittersweet weekend
Nu är söndagen slut, och jag säger jag som jag alltid säger på söndagar... ORKA söndagar. Det är alltid något som inte är som det ska på söndagar.
Nu är allt ordning och reda. Garderoben är tillochmed sorterad efter färg? Jag sysslar vanligtvis inte med sådant. Antingen har jag blivit väldigt väldigt ordningsam, eller så hade jag lite extra tid att slösa på min garderob.
adidastorsk?
Konstigt nog har gamla vänner och bekanta börjat dyka upp från varstans. Träffade i fredags vänner från gamla skolan som jag inte har träffat på säkert två år, vilket är väldigt konstigt med tanke på att vi bor högst 20 min ifrån varandra. En annan gammal vän från sthlm är tillbaka och undrar om vi ska ses på gamla vanliga stället. Som om ingenting.
Visst blev jag väldigt glad över att hon hörde av sig. Men gör vi det av vana. Hör vi av oss för att vi verkligen saknat varandra, eller är det den bekanta miljön, minnen från tider som varit som får oss att klamra oss fast vid gamla vänner. Jag har regelbunden kontakt med alla mina närmaste vänner, de som jag inte har daglig kontakt med försvinner lite ur 'närmaste' mappen. Istället flimmrar de in i tankarna stundtals och försvinner lika snabbt. Hade vi verkligen värnat om den vänskapen, hade vi inte hållt fast vid den då? Hade vi låtit distansen bli en avgörande faktor? Jag tvivlar. Med tanke på att alla mina närmaste vänner idag bor på bortaplan, Vi har tvillingarna och SideKickHamed i sthlm, Habesha ända i Östersund, Saranda i linköping, Iman o Co i Australien.alla andra barndomsvänner i växjö.. och ändå visar vi livstecken för varandra var och varann dag.
Ju längre tiden går desto mer förändras vi alla som individer.Vi utfyller ett behov hos våra vänner, likaså utfyller dom en funktion för oss, men när tiden går, hur mycket har vi egentligen gemensamt?
Ett år ger mig oerhörda lärdomar, jag möter motgångar som gör mig starkar och medgångar som lär mig mer. Jag är absolut inte inne på samma stig i livet som jag var för ett år sedan. Och nästa år har jag förhoppningsvis utvecklats ännu mer. De som inte finns med under utveckligen, de som inte ser utvecklingen ske.. kan de återigen bli en viktig faktor i ens liv, återigen en väldigt nära vän? Time will tell.
Imorgon är det återigen fullspäckat schema, får väl se om jag kan hålla jämna steg med min vardags stress.
Massa kärlek till min pepp-talkare och fruga i vått och torrt!
Fridens Liljor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar