paus

Hold up, wait a minute – eller kanske en tid framöver.
Just nu vill jag inget hellre än att bara trycka på livets paus knapp. Just for a while.
Jag vill inte fly fältet, till en annan tid eller plats. Jag vill stanna kvar där jag är idag. Men bara pausa. Frysa tiden och återuppta livet, precis där jag stoppade den. Precis på samma dag, samma timme och samma minut. Vill inte att någonting ska vara annorlunda när jag återvänder, utom jag själv.
Just nu råder enbart kaos i min vardag. Trots att allt är på sin plats och allting lyder sin lilla gång, så råder det kaos. Ingen annan ser mitt kaos. Medan jag både ser det, känner det och lever det.

India Arie sjunger ur högtalarna : The sun shines and so do I, But when then night falls so do my tears...

Panikkänslor bubblar upp till ytan och jag vet inte vart jag ska ta vägen, helst vill jag bara lägga mig i fosterställning och inte finnas för ett litet tag. Men lägger jag mig nu är frågan inte när utan om jag återigen reser mig.

Dagligen får jag höra att jag gett mig in i något som är nästintill omöjligt, senast idag blev mina framtidsvisioner jämförda med ett mål om att vid 45 års ålder ställa upp i ett maratonlopp utan att ha någon som helst atletisk bakgrund.
Det kanske är nästintill omöjligt, nästintill men inte helt. Jag kanske kan fixa det ändå.
Nu om någonsin måste jag ha en gnutta hopp i mig om att jag faktiskt kan klara denna utmaning. För en utmaning är det och jag visste att det aldrig skulle bli en dans på rosor.
Men jag har stött på större utmaningar och värre motgångar.
Idag är jag okey med ett misslyckande. Misslyckas jag denna gång, så lyckas jag nästa gång om inte får jag återigen bara försöka. Idag går inte min värld under om jag misslyckas, jag har gjort det så många gånger förr, och jag vet att det är dessa misslyckanden som har gjort mig till den människa jag är idag. Det är dessa misslyckanden som har gett mig mod att möta nya utmaningar. Dessa motgångar som har gett mig mod att bryta ihop i vetskap om att jag kommer byggas upp återigen, på egen hand.
Ju mer jag skriver, desto mer hopp får jag, om att denna utmaning jag står inför, kanske inte är så svår som jag har trott. Kanske är det bara så enkelt som att enbart ta en liten sak i taget. Många bäckar små…
Jag misslyckades idag. Jag lyckas imorgon.

Karine
Hamed
Mamma
----- Själar som endast genom att existera, gör allting så mycket lättare. Endast genom att vara en del av mitt liv, och tillåta mig vara en del av deras ger mig ett leende och ett litet ljus i de mörkaste stunder. Ni gör allting värt allting. I en annan tid och plats hade jag gett er hela världen, men här och nu kan jag endast ge er min kärlek, respekt och tacksamhet och göra allt som ligger i min makt för ert välbefinnande----

dagens leende; India Arie – This to shall pass