India Arie Here I come!

Idag..kl 09.00 släpptes biljetterna till Sthlms Jazzfestival. Jag är uppe tidigare än vad jag har varit på länge. Och nu har jag köpt min biljett!
bara några veckor kvar... men sooon! =)
18 juli på skeppsholmen !
KICKASS!

typiskt!

Det är så typiskt. Varje gång jag förbereder mig för att titta lite på tv.. bäddar bekvämt i soffan, släcker ner alla lampor, stänger av allt runtomkring, lägger mig i soffan..sätter på den kanalen och bara njuter. Vad händer? DET BLIR REKLAM. VARJE GÅNG!!!
varför?
inte nog med det, sen zappar jag vidare, hittar något annat att titta på under reklamavbrottet.. det går en minut, vad händer? Jo det blir reklam där oxå. Alla tv kanaler verkar vara synkade att ha reklam samtidigt, jämt !
Hata lite faktiskt!

Haters of the day : Tim Westwood från Pimp My Ride UK... honom vill jag oxå örfila i ansiktet med baksidan av handen.

The man !

Sthlm JazzFestival 2007

Idag släpptes programmet till sthlms jazzfestival.
Imorgon släpps biljetterna !
Så inatt blir det att sitta uppe efter tolv och spamma för biljetter.
19 juli. Kommer min drottning.
19 juli. Är jag på plats för att avnjuta hennes underbara musik.
Dejt?
Bekräftat är min SidekickHamed, och eventuellt min Newbcake.
Jag önskar verkligen att även mina tvillingar hade kunnat se henne.
Men men, en vacker dag ska även detta ske.
Just nu pirrar det bara i magen. Ska bli storslaget. Storslaget I tell ya !
Så fort biljetten är bokad, kan jag börja räkna dagarna..
Och tiden kommer bara rinna iväg..
den som väntar på nåt gott.
Summer of 2007 ska bli KICKASS !
FUUUULLLLT med kärlek
/ N
Sthlm JazzFestival !

Baby mama drama !

Orka med drama.
Varför kan inte folket bara le och säga att, life is great. Life behöver inte vara great. Men säg det ändå. Ljug för mig. Säg mig att allt är precis som det ska vara. Människor jag knappt känner, sitter och talar om för mig, hur jobbigt allt är, hur svårt det är, hur dåligt han/hon mår. Vänta lite. I don't care. Kalla mig hjärtlös, kalla mig kall. Men allvarligt, ORKA ?
Jag har nog med egna bekymmer, och den tiden jag vill spendera på att lyssna, trösta, ställa upp, spenderar jag hellre på mina nära och kära. Så du Anonymus som jag träffat en gång eller kanske två. Keep your issues for your self. Jag säger som en Kass RnB artist sa en gång i tiden " I don't wanna know " Touché.
Jag blir ofrivilligt indragen i skit som jag egentligen inte bryr mig om, och när jag säger ifrån, ja då e jag en Bitch som e egocentrerad och inte bryr mig om andras känslor. Jag bryr mig om andras känslor. Det är dina känslor som jag inte vill veta av. Det är dina bekymmer som jag inte orkar ta itu med. Get a hold of yourself.
Hamed sa det bäst " Jag söker mig inte till drama, drama kommer till mig".
Varför är människor så givmilda med Drama, varför kan de inte vara lika givmilda med Kärlek, Glädje och Eufori.
Jag har funnit en ny slags kärlek till människor som ständigt sprider massa glädje. Som Saranda. I sina dystraste ögonblick, får hon ett skrattanfall som sprider sig tvärs över landet. Hon skrattar med hjärta och själ, och bara tanken på hennes väldigt egna skratt får mig att le. Big up för min Saranda.
Min noubmuffin förstår nog de mesta... " det har hänt lite grejjer,allt är inte som det ska, har lite buisness att ta hand om " Vad säger vi newbie ? Jo vi säger ORKAH, med ett långt och utdraget H på slutet.



Helgens godingar :
Jag : Berzelius, vem var de? Total blackout
Cafer: De va han... han som eee.. uppfan syret
Jag: aha!
Jag: Va fan levde Berzelius på innan han uppfan syret då retard?
Saranda: Va, vem va han då ?
Jag: Ja inte fan uppfan han syret då?
Saranda: Vadå ? Jag fattar inte
Alla i ett: HAHAH
Saranda: nej men allvarligt ? Jag lyssnade inte
---
Jag har på mig min palestina sjal.. vilken alltid för mig sig ett X-antal kommentarer
Arabflocken : Hammas, Hammas, Hammas ! ! !
Jag : Ehhh ?
Arabflocken: Feeliiiicka, hammaass ?
Jag : Nej nej, inte hammas, Jihad!
Arabflock: Eeeeh ?
Jag: juste !
---

samtal...

Idag. Kl 07.02 väcktes jag av att mobilen ringde. Vilket inte är särskilt ovanligt, men det ringer hemifrån. Mamma,såklart. Troligtvis inte pappa. Jag hinner inte svara, och jag undrar, varför, mamma skulle ringa mig i en tid som inte existerar, på en söndag.
Jag ringer upp och förvånansvärt är det inte alls min älskade mor. Utan min, just då, mindre älskade bror. Innan jag hinner vräka ur” varför-ringer-du-o-väcker-mig-så-här-dags-på-en-söndag-vänta-du-bara-fan-jävlars-helvete….” så hör jag att allt inte står rätt till. Min bror har ett helt annat tonfall, och hela min värld rasar samman på tre sekunder.
Det enda som spinner omkring, är frågan om vad som har hänt. Hur mår mamma, hur mår pappa, Hikmet, vad har hänt-vad har hänt-VAD HAR HÄNT?????
Jag får till en början inget vettigt svar ur min bror och min oro växer sig till ett stort svart hål. Tårarna sprutar ut ur ögonen och jag förväntar mig det värsta.
Tillslut förstår jag.
Att ingenting alls har hänt
Ingen har dött, ingen ligger på sjukhus, inget kaos har spridit sig i familjen (endast i min fantasi)
Allt är som det ska.
Alla mår bra.
Min älskade bror, var bara lite berusad, och behövde prata med sin lillasyster.
Det var allt. Vi pratade i ungefär en trettio minuter om samma sak, om och om igen, men det gjorde mig inget alls. För alla i familjen mådde bra, och ingenting hade ju hänt.
När vi väl lade på, försökte jag somna om. Helt förgäves. Trots att allt var som de skulle, så släppte inte min oro och ångest.
Jag började tänka på hur jag skulle reagera, när jag får ett samtal som inte är ett falskt alarm. Den dagen jag får ett samtal som besannar mina värsta rädslor i livet.
Jag har spenderat hela dagen, med att ringa nära och kära, och talat om för de, att jag uppskattar, älskar, beundrar och saknar dem.
Från och med idag, finns inte längre en ” jag tar det sen, jag ringer sen, jag hör av mig, vi får synas nån dag ” filosofi hos mig.
Från och med nu. Ska allt visas.
För vem vet. Ett samtal, Och allt kan ju vara över.


Sensmoralen är alltså, RING FÖR F*N INTE OCH VÄCK NAHIDE !

Queen !

En Drottning, vars musik har förgyllat min vardag i de mörkaste stunder.
En Drottning, som är min prio nummer ett.
En Drottning, som är det ultimata.
Soul
Queen
Love
India
Arie !
Ja - India Arie, kommer till sverige !

INDIA ARIE BEKRÄFTAD

Apr 5, 2007

Den 18 juli kommer den fantastiska soulartisten India Arie till Stockholm och Stockholm Jazz Festival. ”Det är otroligt roligt att vi lyckats få India Arie till festivalen. Sedan hon besökte Sverige senast (2002) har hon blommat ut till den självklara soulprinsessan och hon blir en riktig stämningsförhöjare i sommarnatten”, säger Bosse Persson (vd Stockholm Jazz Festival). Festivalen går av stapeln den 17 till 21 juli och programmet i sin helhet kommer att presenteras den 18 april, dagen före biljettsläpp.

Noubcake + Nahide - Cover us we goin in ! And you know it hun. Switzeeerland eller ingen Switzeeerland. Du och Jag. Minns du den natten, där vi satt vid vattnet, och lyssnade på India Arie till 6 på morgonen? This Time, It's my Baby, me And the Queen in person! Kärlek

home sweet where?

Vi har idag alla hjälpmedel som behövs, för att kunna hålla kontakten med nära och kära. Vi ringer, sms:ar mailar och prisar den nya teknologin som håller oss uppdaterade. Men det själsliga avståndet. Att som förr kunna mötas, mano a mano är idag begränsat. För att endast kunna mötas upp, och umgås krävs idag veckor av planering. Ledighet, ekonomi, tillfälle och allt vad som behövs för att åka och hälsa på.

Nu har 08:orna åkt tillbaka till sitt sthlm, och redan nu, känner jag en viss tomhet. Nu har vi inte längre möjlighet att ringa varandra för att en kvart senare mötas upp på något av Göteborgs 459 caféer. Men men, snart så kommer jag att lämna Göteborg bakom mig, vilket endast kommer att leda till att jag kommer att sakna mina vänner här.

Alla rör på sig, lämnar land och rike, förflyttar sig till platser som är långt från hemma. Frågan är bara, vad är idag hemma. När jag åker till mina föräldrar, säger jag att jag ska åka hem, och när jag ska tillbaka till Göteborg, är det återigen hem. Och detta är bara några mils avstånd, annan stad, men fortfarande samma mentalitet. Jag börjar mer och mer undra, hur mina föräldrar klarade av att lämna ett helt liv bakom sig, och fly landet. För att endast mötas av främmande människor, språk och mentalitet. För att dag för dag, bygga upp ett prägligt liv för oss, och bygga upp ett liv för familjen, ett liv som skulle innebära utanförskap eller ensamhet. Jag beundrar deras styrka att idag faktiskt acceptera sitt liv här, och inte endast tala om att åka hem, på något sätt, har vi alla i familjen accepterat att detta är idag vårt hem. Mängder med respekt, till dem som kämpade för mig, och min framtid. Till dem som struntade i allt dem kände till och älskade. Till dem som gav upp sitt hem, för att ge mig ett tryggare sådant.

Melody of the day : Amos Lee - Keep it loose Keep it tight

I’m sitting here all confused
Neverending thoughts of you
My days and nights, they’re lonely
Happiest Times are all memories
I dream of past days gone by
When you were right here by my side
To help me cope with all this pain

Without you, my friend, life’s not the same

slacker

För er som förväntar sig massa action och kryddiga händelser, jag är ledsen att behöva göra er besvikna. Jag har nämligen inte mycket vettigt att komma med. Lever ett ganska händelselöst liv just nu. Men fan vad glad jag är för detta. Orka med baby mama drama där det händer så mycket att du inte vet vart du ska börja. Just nu tycker jag om att bara vara passiv och gnälla över att tiden bara rinner iväg. Tiden går för fort, samtidigt som den går olidligt långsamt. Veckorna bara rusar iväg, medan det känns som om tiden står still. Klockan är nu 04.21 och jag är vaken. Det där systemet man ska ha i sig, den klockan som ska ticka och tala om för dig att det minsann är läggdags, har tagit semester. Det finns ingen klocka just nu, som talar om för mig att jag ska lägga mig eller att jag ska vakna. Den enda som gnäller över mina rutiner just är min älskade mor som ringer mig vareviga morgon i hopp om att jag ska vara vaken och på strålande humör. Sorry mum. Det händer inte. Jag kommer inte vakna frivilligt kl 8 på en dag då jag är ledig. Och jag kommer definitivt inte vara på bra humör. Ni som har ringt och väckt mig av misstag, har nog råkat ut för mitt bitchiga humör, då svordomar och elakheter bara rinner ur mig. Jag är snäll, bara inte de första timmarna efter uppvaknandet.

Det blir bara massa ordbajseri idag, för trots att jag är vaken, så har mit intellekt somnat för ett bra tag sedan.

Kärlek

Historia möter nutid

Äntligen kom de.. mina älskade tvillingar från stockholm är äntligen här och det blev ett kärt återseende. Förutom att Karine skrämde slag på mig genom att säga att ” hon hade något på hjärtat” varför tror jag alltid det värsta. Mina tankar tog de mest extrema banor för att endast mötas av extremt goda nyheter.

Är fortfarande lite inne på min lilla paus, men jag e nog på väg tillbaka.
Lustigt hur personer från ens förflutna kan dyka upp och röra om i grytan. Människor som inte har varit en del av ens liv på flera år, dyker plötsligt upp och blir återigen en daglig faktor. På gott och ont.
Människor från det förflutna bör stanna i det förflutna, det är där dem hör hemma. Att dyka upp från tomma intet och tycka att allt är okej, är bara fel. Visst blir man nostalgisk och minns tillbaka till de fina stunder som varit, och glömmer lätt bort de stunder som bedövade en med smärta och frågor om varför det blev som det blev.
Men allt har sina orsaker och ärligt talat så är jag trött på att personer kommer och går som de vill. Nu är det jag som går iväg, utan att se mig om.
Det som har hänt har hänt och det finns ingen som helst mening med att försöka hålla sig fast vid något som aldrig mer kommer att bli.
Det har gått år, under denna frånvaro har jag mött stora motgångar och oändliga framgångar, ingenting av detta har denna person medverkat i. Aldrig har personen i fråga kunnat glädjas med mig när jag mått som bäst eller varit en axel jag kan luta mig mot när min värld har rasat. Jag är inte den jag var då, jag kommer aldrig mer bli den människa heller.
Jag har lämnat mitt eget förflutet bakom mig, även denna människa.

Vad som har varit, kommer aldrig mer bli.
Idag är det jag som vänder ryggen till. Hur iskallt det än må vara, så vet jag bättre idag.

En gång för längesen, var du en av de viktigaste faktorerna i mitt liv, en gång för längesen kunde jag inte se mig själv utan dig i mitt liv. Aldrig trodde jag att vi skulle gå skilda vägar. Vilket vi gjorde, en gång för längesen.
Idag, nu, i denna stund, är det jag som vänder kappan efter vinden.

Bye bye dear!

Grattis till sidekickhamed och hans nya jobb!

paus

Hold up, wait a minute – eller kanske en tid framöver.
Just nu vill jag inget hellre än att bara trycka på livets paus knapp. Just for a while.
Jag vill inte fly fältet, till en annan tid eller plats. Jag vill stanna kvar där jag är idag. Men bara pausa. Frysa tiden och återuppta livet, precis där jag stoppade den. Precis på samma dag, samma timme och samma minut. Vill inte att någonting ska vara annorlunda när jag återvänder, utom jag själv.
Just nu råder enbart kaos i min vardag. Trots att allt är på sin plats och allting lyder sin lilla gång, så råder det kaos. Ingen annan ser mitt kaos. Medan jag både ser det, känner det och lever det.

India Arie sjunger ur högtalarna : The sun shines and so do I, But when then night falls so do my tears...

Panikkänslor bubblar upp till ytan och jag vet inte vart jag ska ta vägen, helst vill jag bara lägga mig i fosterställning och inte finnas för ett litet tag. Men lägger jag mig nu är frågan inte när utan om jag återigen reser mig.

Dagligen får jag höra att jag gett mig in i något som är nästintill omöjligt, senast idag blev mina framtidsvisioner jämförda med ett mål om att vid 45 års ålder ställa upp i ett maratonlopp utan att ha någon som helst atletisk bakgrund.
Det kanske är nästintill omöjligt, nästintill men inte helt. Jag kanske kan fixa det ändå.
Nu om någonsin måste jag ha en gnutta hopp i mig om att jag faktiskt kan klara denna utmaning. För en utmaning är det och jag visste att det aldrig skulle bli en dans på rosor.
Men jag har stött på större utmaningar och värre motgångar.
Idag är jag okey med ett misslyckande. Misslyckas jag denna gång, så lyckas jag nästa gång om inte får jag återigen bara försöka. Idag går inte min värld under om jag misslyckas, jag har gjort det så många gånger förr, och jag vet att det är dessa misslyckanden som har gjort mig till den människa jag är idag. Det är dessa misslyckanden som har gett mig mod att möta nya utmaningar. Dessa motgångar som har gett mig mod att bryta ihop i vetskap om att jag kommer byggas upp återigen, på egen hand.
Ju mer jag skriver, desto mer hopp får jag, om att denna utmaning jag står inför, kanske inte är så svår som jag har trott. Kanske är det bara så enkelt som att enbart ta en liten sak i taget. Många bäckar små…
Jag misslyckades idag. Jag lyckas imorgon.

Karine
Hamed
Mamma
----- Själar som endast genom att existera, gör allting så mycket lättare. Endast genom att vara en del av mitt liv, och tillåta mig vara en del av deras ger mig ett leende och ett litet ljus i de mörkaste stunder. Ni gör allting värt allting. I en annan tid och plats hade jag gett er hela världen, men här och nu kan jag endast ge er min kärlek, respekt och tacksamhet och göra allt som ligger i min makt för ert välbefinnande----

dagens leende; India Arie – This to shall pass

guess whos back?

back again? Ja inte fan e de Slimshawhatever.
Mitt uppkoppling till den virtuella världen, försvann någonstans, ja för
modligen in i den virtuella världen. Så nu sitter jag uppkopplad via ett modem byggt på senare stenåldern med en hastighet som nästan står still. Tillbaka på homebase hos mor och far för o stjäla till mig lite studiero. Får väl se hur det går.
Jag ligger efter i plugget, eftersom mitt immunförsvar är spårlöst försvunnet och jag återigen varit sängliggandes i en vecka. Nu när jg ringer och sjukanmäler mig är det inte längre en frågande röst som säger "jasså är du sjuk igen, jahaaa....krya på dig då?" Utan nu säger de öppet " Men kom igen, pallar du inte plugga kom på en ny ursäkt, bryt ett ben,do something" Jag förstår dem. Jag tror knappt på mig själv längre, det är den höga febern som övertygar mig. Men men härmed förtränger jag all tentaångest och efterhalkningar. Så. Då var allt bra igen!

När jag bokade min biljett idag, frågade sj-tanten, ska jag sätta dig på tyst avdelning, och jag nekade och bad om att få sitta i andra vagnen. Största misstaget i år. Hamnade bredvid två blattebrudar, ni vet dom som skrattar så högt att man undrar om de skrattar eller skriker av smärta. O självklart är dessa brudar översociala och ska börja konversera med mig. Visst hellre snacka med någon så att resan går fortare, men allvarligt, Innan resan var slut var de 21 questions om mig, vad jag tjänade, om jag hade pojkvän, sex, religion,framtid you name it. Och när jag vägra svara på vissa frågor, då var ja " svenne".
Tillslut blev det nästan lite beef när brudarna säger att alla ska gifta sig med sitt eget folk och inte beblandas och jag tyckte att de lät som värsta hitlerpropagandan. Vad får jag höra? Jo att jag umgås för mycket med svenskar. So be it.
Jag kände mig nästan lite kränkt, att de kunde döma ut mig så hårt enbart för att jag inte höll med. Men sen kom blattebruden i Mig fram o jag tänkte, vänta lite nu, vem faaan e DU för att döma mig ( o i mina tankar, så höjde jag på ögonbrynet och körde en riktig Ricki Lake Laquesha fingret på dom). Men det sa jag självklart inte högt, för trots allt är jag ju försvenskad, och vi "svennar" pratar ju inte öppet om saker o ting.

nej nu är det dags o slaffy taffy.
Eller som vi svenskar säger: Jag ska försöka få mig lite sömn. Ah fuckit

And D made my day!

bittersweet weekend

Nu är söndagen slut, och jag säger jag som jag alltid säger på söndagar... ORKA söndagar. Det är alltid något som inte är som det ska på söndagar.
Nu är allt ordning och reda. Garderoben är tillochmed sorterad efter färg? Jag sysslar vanligtvis inte med sådant. Antingen har jag blivit väldigt väldigt ordningsam, eller så hade jag lite extra tid att slösa på min garderob.

adidastorsk?


Konstigt nog har gamla vänner och bekanta börjat dyka upp från varstans. Träffade i fredags vänner från gamla skolan som jag inte har träffat på säkert två år, vilket är väldigt konstigt med tanke på att vi bor högst 20 min ifrån varandra. En annan gammal vän från sthlm är tillbaka och undrar om vi ska ses på gamla vanliga stället. Som om ingenting.

Visst blev jag väldigt glad över att hon hörde av sig. Men gör vi det av vana. Hör vi av oss för att vi verkligen saknat varandra, eller är det den bekanta miljön, minnen från tider som varit som får oss att klamra oss fast vid gamla vänner. Jag har regelbunden kontakt med alla mina närmaste vänner, de som jag inte har daglig kontakt med försvinner lite ur 'närmaste' mappen. Istället flimmrar de in i tankarna stundtals och försvinner lika snabbt. Hade vi verkligen värnat om den vänskapen, hade vi inte hållt fast vid den då? Hade vi låtit distansen bli en avgörande faktor? Jag tvivlar. Med tanke på att alla mina närmaste vänner idag bor på bortaplan, Vi har tvillingarna och SideKickHamed i sthlm, Habesha ända i Östersund, Saranda i linköping, Iman o Co i Australien.alla andra barndomsvänner i växjö.. och ändå visar vi livstecken för varandra var och varann dag.
Ju längre tiden går desto mer förändras vi alla som individer.Vi utfyller ett behov hos våra vänner, likaså utfyller dom en funktion för oss, men när tiden går, hur mycket har vi egentligen gemensamt?
Ett år ger mig oerhörda lärdomar, jag möter motgångar som gör mig starkar och medgångar som lär mig mer. Jag är absolut inte inne på samma stig i livet som jag var för ett år sedan. Och nästa år har jag förhoppningsvis utvecklats ännu mer. De som inte finns med under utveckligen, de som inte ser utvecklingen ske.. kan de återigen bli en viktig faktor i ens liv, återigen en väldigt nära vän? Time will tell.

Imorgon är det återigen fullspäckat schema, får väl se om jag kan hålla jämna steg med min vardags stress.
Massa kärlek till min pepp-talkare och fruga i vått och torrt!

Fridens Liljor

eufori

Det känns så skönt att säga det… Vad Var Det Jag Sa? När våren kommer och värmer våra mörka själar, så ordnar sig allt!
Mitt största orosmoment har varit Uppsala, hur jag ska fixa lägenhet där utan att förlora mitt kontrakt i Partille.
Det är nu ordnat. Jag lade in en annons på blocket igår kväll och idag på morgonen så fick jag svar.
Så från och med 20 augusti är Nahide en stolt Uppsala bo!

Nej…det går inte ens att beskriva den lycka jag känner just nu.

EUFORISK!!

Kärlek i mängder

Förändring!

Igår, började jag ta mina babysteps till en stor förändring som jag velat uppnå väldigt väldigt länge. Det blev en extrem förändring och jag hoppas innerliget att det håller i sig. Som sagt, jag har endast tagit babysteps. Let's se where the wind blows. Linnh & Jasmin = kickass

Nu är det dags att ta tag i körkortet, har ordnat med mitt lemp, nu är det bara resten kvar!
Tar min första körlektion antingen imorgon eller på måndag.

vänlighet och lycka spirar i luften. Iallafall den luften som jag andas in och ut. Folk drar sig inte från att sträcka en hjälpande hand när man ber om den, och jag ser saker så mycket klarare.
Allt e på rätt spår, och motivationen för alla sorters förändringar är på topp.
Det blir kaotiskt mycket plugg denna helgen. Ett inkast ska vara klart till måndag (EU), Prov i geografi på onsdag, hemtenta i naturkunskap till torsdag, nånting nånting i rättskunskapen, TENTA på en miljon sidor i turkiskan. Men det ska bli nice ändå. Jag vet hur jag ska börja, hur jag ska strukturera upp allting. I like.
Snart snart får götet fint besök från estockholom. Ze Twinz har äntligen beslutat sig för att komma tillbaka. About time. Undrar hur många interna skämt som kommer kläckas under den helgen. (prös du)

Har en tusentals ärenden idag, måste börja med att åka upp till min gamla arbetsplats och lämna in min väldigt väldigt sena timrapport, risken är stor att jag inte får ut lönen denna månaden, utan får vänta till nästa, men men skit händer.
Nu får jag börja ta tag i mitt.

Fullt med Kärlek

seasons

Window


















by : Hamed








Seasons Cunninlynguist feat Masta Ace

Seasons Change
mad things rearrange
Play me in the winter
play me in the summer
play in the autumn, any order

Seasons Change
mad things rearrange
Trees bright and green turn yellow brown
autumn caught em
See all them leaves must fall down

happy!

Idag kom den efterlängtade solen och smekte även göteborgs gator. Och visst mådde vi alla någorlunda bättre än igår. Fick en massa ärenden uträttade, åkte in till Prövningsenheten och hämta kompendum till tentan jag ska ha den 25:e. Det är fyra olika kompendie á 100 sidor var. Jag har alltså inte många dagar kvar.. men ingen stress, våren är här. Ett dygn är så mycket längre än vad det var för bara en dag sedan. Vad var det jag sa, när våren kommer löser sig allt.
Träffade Daniel Sarabi idag a.k.a flawless Daniel som har skaffat en helt ny kickass look! Även Habibs ansikte joinade oss och gjorde denna första vårdag till ett TopNotch event.
Har även köpt ett busskort! Nu är jag en del av alla andra kollektivtrafikare med det blåa kortet, alltså inget mer krångel med hundra-kort och stämpling,byte m.m.
Ett spanska prov ska uträttas imorgon så ikväll blir det plugg för hela slanten, och jag ser fram emot att begrava mig själv i alla spanska verb.
Idag, lämnar jag det gråa bakom mig, raderar denna trista och halvdana vinter ur mitt minne. Idag lämnas mycket bakom mig, läggs in i bagaget, långt långt ner bland annat bråte och ska inte tas upp igen.

Lycklig är jag idag, som ser fram emot att få omfamna min morgondag.

Fullt med kärlek, för All Kärlek Är Ju Bra Kärlek

spring

Idag lyser solen och får massa glada känslor att födas, Kanske, kanske är våren nu nära.
Dock så lyser inte solen i götet. Utan i stockholm. Här är det grått, mulet, trist och självmordsbenäget.
Spring, i long for you spring!

Det börjar närma sig nu. Förändringen är nära. Stanna kvar i götet, eller dra till växjö över sommaren? Säga upp lägenheten, eller hyra ut den i andra hand. Vad att göra?
Allt hänger på, om jag kommer in på universitetet i Uppsala. Men om jag inte kommer in då. Gud förbjude denna hemska tanke.
Jag väntar på våren. När våren kommer, försvinner alla bekymmer och beslut man oftast måste ta reder sig själva. Så när våren kommer, löser sig allt. Naivt tänkande? Nejdå, vänta tills våren kommer så får du se.

Våren är lycka

all you need in this life of sin

Is Emet n tööken!
Idag fyller min egna lilla habesha år!
när vi var 6 år, träffades vi första gången.
idag fyller du 21.
See you when you get 45 oldie!
HippHipp Munira!
(Grattis till Kristoffer och Daniel som fyller år imorgon)

Kärlek/
N

lyckat

Gårdagen var top notch! Mådde super hela kvällen.
Idag mår jag inte lika bra. Men det var värt det. Helt klart.

Höjdpunkter; "
- Du gillar inte svarta!
N: Åh kom igen, den ursäkten funkar inte längre
- Men det är lugnt jag gillar ändå inte iranier
N: men det är oxå lugnt, jag är inte iranier
---
B- Alla ser ut som Amir ikväll!
N- Vilken Amir?
B- stereotypen iraniekille du vet, "amir"
N- aah, jag hänger med
plötsligt skriker någon ur folkmängden
"Amir kom igen då, vafan Amiiir "
---
i spårvagnen på väg hem
-Hur gammal tror du jag är?
N- Alltså, jag är jättedålig på att gissa åldern.
-Äh kom igen nu, gissa
N- 38?
- Ok du var riktigt dålig!
N-Hur gammal är du?
- 26
N- I told you!