Mannen i mitt liv

Igår möttes vi på en plats där varken han eller jag var hemma
på neutral mark stod vi och talades vid på ett sätt som vi aldrig tidigare talat
jag lyckades tala det språk han förstår och han, han lyckades höra och förstå
Nu fanns det varken tid eller rum för missförstånd
Vi lyckades tala om förr och då, då saker och ting gick så, så fel
Men igår, igår blev allt återigen endast rätt
Vi lyckades tala om här och nu, då vi möttes på den plats där ingen av oss hörde hemma
Han talade om det jag längtat så efter att få höra
Han talade om det som jag hoppades på att jag en gång, någon gång hade lyckats förmedla
Igår fick jag bekräftelse på att allt, hade hamnat i hans vetskap.
Igår lyckades vi se på världen med samma ögon
jag såg ur hans
och han ur mina
Mannen i mitt liv.
Vi lyckades tala om morgondagen och alla hundratals dagar som tillhör oss
... jag hoppas att jag får välsignelsen, att kunna närvara, då drömmarna du längtar så efter, tar din hand..
Du är magneten till min uppmärksamhet.
När du talar hör jag
När du undervisar lär jag
Mannen i mitt liv.
Gårdagen var en dag, som både du och jag förevigt kommer att minnas som dagen..
Då du och jag..
Möttes på ett sätt som vi aldrig tidigare lyckats mötas på.
Mannen i mitt liv.
Du finns vid min sida även då jag inte förtjänar dina uppmuntrande handlingar
Du fanns där i den tid då jag inte ens
hade tagit en liten plats i vårt universum
Du gav mig liv
Ständigt gör även du det liv som du gav mig
värt att leva
Mannen i mitt liv.
Du gav mig tiden att kunna ge tillbaka till dig
lite av allt det där som du givit mig
kärlek, trygghet, omtanke, respekt, vägledning
Även om du nu släppt min hand för att låta mig
kriga på egen hand
Så är jag trygg i vetskapen
om att du släppte min hand enbart eftersom du
idag vet
att du har gett mig all lärdom jag behöver
för att kunna gå ut i krig
och återkomma som en vinnare
Mannen i mitt liv.
Älskade far.
Tack för att du gav mig det liv jag lever
tack för att du lärde mig att leva
som en bättre människa

pennan mitt vapen
orden min ammunition
din penna fläckade mina händer med dess bläck
aldrig har ett sår varit vackrare

lev

han försökte men hans vilja räckte inte till när jordens element inte var samarbetsvilliga
han närmade sig men elden brände hans själ
han höll det hårt i handen men likt en snöflinga så tynade kärleken bort
han vandrade mot alla odds men vinden höll honom tillbaka
han försökte andas men vattnet dränkte honom
långsamt..långsamt började han överväga det faktum
att den här kampen kanske inte var hans
utan tidens
ta dig till ditt mål men ta det varsamt
försumma inte vägen dit
det är vägen dit som är livet
det är det du lär dig under din vandring som är livet
det är din motgång och din medgång under din vandring
som resulterar i vilket mål du når
Lever du endast för målet och vandrar likt en själlös varelse
blir du aldrig levande när du väl är där
Älska vandringen du vandrar
Älska vägen, hoppet och det som ständigt håller dig fokuserad
Älska målet och var väl medveten om att målet finns bakom horisonten
Älska faktum att..
Även det du inte ser, ser dig, väntar dig, längtar dig, hoppas dig, älskar dig
Vägen till målet
är livet
Lev medan du vandrar
glöm inte min vän, lev medan du vandrar
lever du inte under vandringen
når du aldrig det mål du önskar
utan stannar upp för tidigt
och undrar varför
jordens element inte är samarbetsvilliga
stanna inte upp
lev
nu
idag
När du väl når ditt mål kan du se tillbaka och le åt livet som en gång varit
och ge dig ut på nästa vandring
levandes

oneagape

sara tavares - one love

låt oss falla

känner du behov av att tala just nu, just i denna stund

jag känner bara ett behov av att höja volymen på den melodi som spelas inuti mitt huvud

höja så högt att tillochmed du kan höra den

känna den. 

jag skriver just nu med ögon som blundar

 jag vill inte ens se orden som kommer till

med hjälp av mina fingrar 

jag vill bara känna rytmen 

förlora mig i den så att du 

kan förlora dig i den

så att vi kan förlora oss i varandra

förlora för att våga vinna

vinna för att våga tro

tro för att våga möta

det som väntar oss

må det vara svårigheter må det vara lycka men låt oss förlora oss

varandra

en liten stund

vi kan ju vinna vi kan ju spela rysk roulette

det gör ont men om vi vinner så vinner vi det hösta priset som finns att erövra

jag vinner ditt hjärta och du vinner mitt 

men våga bara ta denna stund i akt

fånga den och låt mig fånga dig om du faller

faller du så låter vi rytmen ta dig tillbaka

låt mig ta dig tillbaka

låt rytmen föra oss till fjärran

känner du hur takten ökar

hur mina steg följer takten och hur du följer min takt 

ändrar du takten så svär jag vid att jag följer din takt

sålänge takten blir vår

låt oss våga förlora för att våga vinna

låt oss förlora för att finna

låt oss förlora för att våga älska

låt oss förlora oss i varandra

för att finna varandra

enbart för att återigen falla

för varandra

älskade kom låt oss falla

agape

From birth your’e looking to find your paradise on earth 

soulsearch and give it everything you got for what its worth

Make sure you get insight and embrace the highlights 

Maintain the fight in this struggle of life to find your guiding light 

And wherever you may go whatever you may do 

Never neglect the fact that the world is full of sin

wherever you may go whatever you may do 

The most important thing is your peace within

AgapeRoad

Låt mig försöka berätta hur det gick till när jag blev hel. Det är svårt att försöka få någon annan att förstå det jag själv knappt förstår. Men låt mig göra ett försök. Jag tvivlar lite på att jag kommer kunna göra min röst hörd, för ni, ni hör inte. Cynikerna i er har förgiftat er tro på kärleken som vi alla föddes med. Den cyniska melodin är verkligen öronbedövande. Värre än det hemska brus man hör när ord som förkrossar livet inuti överröstar allt annat. Men för er som ännu inte har anammat denna cyniska melodi och gjort den till en tragiskt kärlekshistoria, ni som trots allt hat väljer att älska, ni som trots krossade hjärtan och bittra tårar fortsätter att längta, ni som älskat men förlorat, ni som älskar att älska, ni som för mig är kärlek, kanske kan ni höra mig. Kanske kan ni förstå vad kärleken tvingar mig att skvallra om. Jag kan inte låta bli att berätta, jag vill inte låta bli. Hade jag haft styrkan och modet hade jag skrikit ut mina känslor på ett torg, mitt i en folkmassa, bara för att få dela med mig av det som kärleken har givit mig. I hopp om att ni kan förstå och dela ett leende med mig i samförstånd. Hade jag haft talangen hade jag med hjälp av alla världens färger målat varenda grå yta på vår planet i kärlekens namn. Kanske hade vi då i samförstånd kunna måla ihop, där dina färger hade kunnat möta mina och skapa ett mönster som bara det ovillkorligt älskande ögat hade kunnat beskåda. Och förstå. Hade jag varit en viktig människa i ett viktigt sammanhang hade jag då blivit en kärleksdiktator och tvingat folk till att tro. Till att hoppas, till att längta. För vad är vi utan kärleken. Barnet avlider utan kärleken, kärleken avlider utan hoppet och tron existerar inte utan längtan. 

Låt mig nu hålla mig till historien som fick mig att påbörja denna berättelse, ja ni förstår, det är så enkelt att hamna på sidospår när jag vandrar på kärlekens väg. De som vandrar med mig på kärlekens väg, är kärlek, på sidospåren möter jag dem, som inte vågar ta steget till oss, vi som andas och är kärlek. Jag kommer förevigt att sträcka ut mina händer till er och när ni känner er redo för att göra oss sällskap på denna väg. Låt oss då få välkomna er till, kärleken. 

Han vandrare på denna väg och bland alla dessa kärlekens, själar upptäckte jag min egna kärlek. Kärleken som kärleken valt ut just för mig. Min själ började sväva. Jag lovar och svär på, att min själ började sväva. Ni som har varit där, ni förstår. Jag önskar innerligt att ni som ännu inte ha fått uppleva detta, en dag får sväva likt mig och alla andra kärlekssjälar. 

Jag visste omedelbart att denna människa var min själs andra hälft, och att min själ kompletterade hans. 

Innan denna stund, hade jag aldrig upplevt den inre frid som jag nu kände inombords. Den frid som var så påtaglig att ingenting i världen numer skulle kunna rubba min tro på det som framtiden väntade oss bägge. 

Vi började långsamt vandra på vägen tillsammans och vi gick så långsamt så långsamt, att vi ibland nästan stod stilla. Vi hade ju inte bråttom utan njöt istället av att ha funnit varandra. Även om det hade tagit oss flera år att nå det mål då vi ingick i det vackraste kärleken kan erbjuda oss, så tog vi oss tiden. Dagen och natten och morgondagen tillhörde ju bara oss. 

Som om vi bägge, för varandra, var böcker vi tidigare hade läst och memorerat i våra hjärtan, kände vi till varandras historier. Han såg det i mig som ingen annan visste om men som jag under hela min vandring hoppats på att någon skulle upptäcka. Jag tvivlade aldrig på att jag skulle finna denna kärlekens själ, under hela vandringen behöll jag min tro på att denna dag, en dag, skulle infinna sig. Där och då, tog jag ett djupt andetag i tacksamhet för att kärleken aldrig hade fått mig att tvivla. För att allt det hemska som fanns på den parallella vägen intill vår väg, aldrig någonsin hade fått mig att tappa fokus. Tack för att det som cynikerna kallade för naivitet, aldrig någonsin fick mig att bli som dem. 

Ibland gav han sig ut på sidospåren och var borta i flera dagar, veckor. Jag saknade honom innerligt men inte en enda gång, tvivlade jag på att han skulle komma tillbaka. Lika blint som jag litade på att solen föddes efter nattens mörker. Lika blint som jag litade på min mors kärlek, havets djup, stjärnans sken, jordens liv och eldens hetta. Lika blint litade jag på att min själsfrände, skulle återförenas med mig på denna kärlekens väg. Lika blint litade han på att jag alltid skulle återförenas med honom. Även om sidospåren ibland höll oss på avstånd ifrån varandra. 

Den tryggheten som föddes i vårt namn, kunde aldrig förenas med tvivel eller förtvivlan. Vi var, vi blev, vi är och vi kommer alltid att vara. Jag andas den tron. Jag och han, vi andas kärleken och våra hjärtan slår i kärlekens namn. 

Nu vandrar vi på kärlekens väg. Idag sida vid sida. Imorgon kanske på egen hand. Men våra själar är förevigt förenade. Jag vet att han känner sig lika fri som vinden för även jag svävar med vinden ibland. Vi är ju som friast när vi älskar som mest. Sväva iväg älskade, jag finns ju kvar när du vill vandra med mig. Våra själar är förevigt förenade. Vi är ju som friast när vi älskar som mest

Våra själar är ju förevigt förenade.

förevigt

det kunde ha varit värre hör jag någon säga, oroa dig inte allt blir bra hör jag någon annan viska
Någon håller om mig någon släpper tagen någon lägger sin hand på min axel och någon håller min hand i sin
alla dessa älskade själar, jag vet att det blir bra, att allting ordnar sig men jag önskar att det här som ju är idag ,imorgon om något år
endast är en del av mitt förflutna som gjorde mig till den jag är imorgon om något år
men just nu hör jag bara ordet.. förevigt..
och just nu, just idag så kan jag väl få gråta ut och bara må väldigt väldigt dåligt
idag kan jag väl få tycka att allting är lite meningslöst,hopplöst, tragiskt...
Oroa er inte, jag ger aldrig upp, ni vet att jag är en överlevare, jag klarar mig igenom även det här, ni finns ju där

det kunde ha varit värre, men det kunde ha varit bättre, jag hade kunnat slippa höra det jag fick höra
det jag fick höra som kommer finnas där för evigt, det enda som jag idag med säkerhet vet, är förevigt...

låt mig bara få smälta det jag har fått veta.. låt mig få lära mig att göra det till en del av mitt liv, låt mig få lära känna detta..
låt mig få lära mig att leva med det.

Det kunde ha varit värre...
jag kunde ha stått här, utan dig och dig och dig och er.
tack.. för att ni även denna sorg, lindrar

lyssna, hör mig

burnin in hell but don't deserve to be

kanske om vi hade träffats på en annan plats i en annan tid och om mötet hade sett annorlunda ut
kanske om du den dagen hade haft en sådan underbar morgon då solen älskade dina ögon
kanske om du den dagen tagit ett djupt andetag och intalat dig själv om att idag, är en bra dag
kanske om jag den dagen hade vandrat omkring i min ensamhet och lett för mig själv
kanske om jag den dagen med hela min själv kände kärleken vara närvarande så nära att jag såg den

då jag såg dig och du såg mig och vi nu kunde mötas för att talas vid och slå ihop våra berättelser
lyssna, jag vet inte men jag tror, jag är rädd, men jag hoppar, jag kanske gör mig illa men jag tar risken
hör mig, kanske gör du dig illa men jag läker dig, kanske hoppar jag efter men jag borde stanna kvar
lyssna, tar du den risken som jag tar, eller hoppar jag ensam utan säkerhetslina, utan dig
hör mig, om vi bägge hoppar vem hjälper den andra upp, jag stannar här, hoppa du, så står jag här
lyfter dig då du faller gör jag oss illa så läker jag dig, gör du oss illa så läker jag oss
vi tar risken, hoppar jag så hjälp mig upp hoppa aldrig efter hoppar du så stannar jag
lyssna,
tyst
vi behöver inte tala
jag förstår
och du förstår
att vi denna vackra dag möttes och våra vägar skrivs ihop just denna dag
två stigar blir en väg
två historier blir en framtid
två hjärtan slår en takt
två sinnen möter en insikt
två själar blir ett liv

Idag vaknade du inte upp med hoppet om att detta skulle bli en bra dag utan du lät de dystra molnen bli ditt dystra humör
idag hade jag inte tiden att vandra omkring och le åt min omgivning utan idag, var en skynda dag
Någon såg på oss och tänkte

se, kanske, om de bara hade varit en annan tid och plats
hade idag två stigar blivit en väg
de gick om varandra och märkte inte ens varandras närvaro
om de bara visste
att deras historia skulle kunna bli en framtid
hon log inte och han fick aldrig möta hennes vackra leende
två hjärtan fick aldrig slå i en takt
han bad henne aldrig att lyssna
hon bad aldrig honom att lyssna
ingen lyssnade, ingen hörde, ingen såg, ingen kände
två själar, förblev två själar,
två själar
blev aldrig
ett liv

må vi vila i frid

jag ser hans rygg och sakta sakta ser jag att hans siluett blir mer och mer avlägsen
jag samlar luft i mina lungor för att kunna ropa efter honom skrikandes vill jag be honom stanna kvar
någonting tar emot och inga ord bildas, mitt hjärta slår fortarare och fortare då jag märker att han långsamt
börjar springa
Jag gör ett nytt försök men mitt hjärta slår så hårt att all min kraft går åt att försöka lugna ner denna eld
inuti mitt huvud hör jag hur mina tankar skriker hysteriskt och beordrar mig om att få honom att stanna
Jag öppnar munnen och skriker
dock har aldrig tystnaden varit mer påtaglig, inga ord lämnar min mun och paniken över att jag skriker i stumhet
gör att benen inte bär
jag faller men jag ger inte upp, jag biter ihop och hoppas att han vänder sig om så att han kan se hur jag sitter här
och med hela min själ ber honom att stanna kvar
vänta lite gör inte såhär snälla lyssna bara på vad jag försöker säga dig snälla kan du inte
stanna
kvar
snälla
faktum
han vänder sig inte om en enda gång
inte en enda gång ser han tillbaka
målmedvetet går han framåt, målmedveten, jag beundrade alltid att han alltid oavsett vad
alltid var så målmedveten
målmedveten lämnar han nu mig bakom sig, han har vänt blad
på detta blanka blad finns inga spår utav mig
där finns inte mitt namn ihop med hans, där finns inte beskrivande ord
om honom och mig och om det och dem
han vänder på bladet som eliminerar min existens för honom
plötsligt finns jag inte längre
jag andas men inte samma luft som han
jag lever men inte ett liv ihop med honom
jag ler men aldrig mer med honom
jag älskar men aldrig mer älskar han
oss
jag blir som förlamad när jag nu inser att jag inte ens längre ser hans siluett
jag ser honom ingenstans, han har nu försvunnit och blivit en av dem som lever i det förflutna
jag sörjer som om han nu vore avliden
jag sörjer
smärtan jag känner är så påtaglig att om en främling hade rört vid mig nu
hade även denna främling känt av mina smärtor
kom inte nära mig älskade främlingar låt mig inte förgifta era liv med denna smärta

åh.... Det gör så ont...
Låt inte detta vara en sanning, låt detta vara en lögn, en dröm som jag kan vakna ur
pusta ut
du ligger ju här bredvid mig.. du andas ju
samma luft som jag andas
du lever
du är
vi är

Det är ingen dröm
bilden av din ryggtavla som långsamt lämnar mig bränner min näthinna vid varje vaket ögonblick
jag flyr in i drömmarnas värld för där är allt som förr, där är du som förr, där håller du min hand
där stillar du detta kaos och det är du som torkar de tårar som din frånvaro orsakat
där är det du som tröstar mig trots att det som gör att jag behöver bli tröstad
är din siluett som lämnar
oss
Du höll mitt hjärta i din hand
du värnade om det dag som natt, du kom att bli min trygghet
försiktigt
utan att jag märkte det
gav du mig tillbaka
det hjärta som ju tillhörde dig


det är ingen dröm
Du och jag
vi
oss
har nu avlidit
Det är ingen dröm
Du och jag
vi
oss
existerar endast i det förgångna
Det är ingen dröm
Du och jag
vi
oss
har avlidit
Må vi
Vila
i frid

letter from a long lost friend

They told me to speak my mind
Why should it be spoken
When the only one who understands
Is the beholder of the thoughts
They told me to claim my rights
Why should it be claimed
When the only one feeling unjustified
Is the beholder of a simple plan
They told me to believe that I’m beautiful
Why should i rely my beliefs in beauty
When everyone knows that beauty
Is in the eye of the beholder
They told me to listen to my heart
Why should I listen to something so weak
When it can be broken only by simple sweet words
They told me to patient, that time would heal
Why do they lie
Time never heals
Do these people know how it feels
When you loose your platform
And just keep falling down
Do these people know how it feels
When you loose you hope
And just keep drowning in the rain
Don't they know reality
Don't they know life
I did listen to what ya’ll said
I spoke my mind
I claimed my rights
I found myself beautiful
I listened to my heart
I was patient
But I never found my platform again
The foundation that I stand on
Will never be a foundation of my own
Until the day
When I find my peace of mind
Until the day
When i climb up again
Until the day
The rain dry
And i breathe again
Don't you know reality
Don't you know life


let me tell you this my beloved friend
I love you I always have
and I always will
have faith
time might not heal
love does
thoughts might not heal
love does
your heart can only be broken by love
but you know better then me
that the only thing that keep that heart beating
is love
my friend, you can keep falling
down from a high clouds
or in love
i will be there for you
to lift you up
or fall for love just like you do
if you don't have a platform
let me be your ground
I'll make sure
that you find your peace of mind
i make sure
that you belive in
that after rain
sunshine arrives
I truly love
you

the war of definiton

The war of definition

Who starts and who ends

Who draws and who erases

Who laughs and who cries

Who hopes and who puts it out

Who burns and who’s cold

Who longs and who forgets

Who thinks and who let it slip the mind

Who lives and who dies

Who loves and who hates

Who puts limits and who crosses them

Who relies and who disappears

Who needs and who pushes away

who loves and who hates...

datten

minns du när vi var yngre...

Våra liv handlade om att palla plommon och och Turtles var våra hjältar

Du brukade sparka mig på smalbenet för att vara elak men lät alltid mig få äta det största äpplet

Jag fick alltid sitta på pakethållaren när du cyklade och inte ens i uppförsbacke bad du mig gå av

Minns du när vi satt bakom skolmatsalen och hittade på egna berättelser 

om hur du en dag skulle bli pilot och flyga sida vid sida med stålmannen

Jag skulle bli Lois Lane, men vi skulle aldrig göra det de gjorde 

för k ä r l e k var ju bara ushflyblä och rynka på näsan

minns du vilka lekar vi brukade leka

Du jagade mig och när du fick tag på mig 

datten

och sedan jagade jag dig tills benen inte längre orkade datta

Jag gömde mig i en stor sandbox medan du räknade till hundra

ett..två..tre...femtiofem..

Minns du hur du aldrig lät de tuffa grabbarna vara stöddiga gentemot mig

Hur du bad mig strunta i dem när de efter oss retades 

för att vi ju visst var ihoooop

Minns du hur du alltid svarade nej när någon frågade chansen

för du tyckte alla tjejer var jättetöntiga

alla förutom jag förstås för jag gillade ju 2pac

Om jag sprang ifrån dig idag skulle du springa efter mig och skrika

datten

Om jag gömde mig en liten stund skulle du då fuskräkna för att sedan leta upp mig

Eller har vi idag blivit som de människor vi lovade varandra att aldrig bli

Människor som har glömt bort det viktigaste av allt i livet

Att på gräsmattan och prata om framtiden som skulle komma när vi blev stora

Är vi stora idag min vän

Är vi så stora att det lilla inuti oss idag är så litet att det försvinner

Har framtiden vi drömde om idag infunnit sig

Ser du stålmannen när du flyger där uppe

Jag sprang ifrån dig för jag trodde ju att du skulle springa efter

datten

jag gömde mig för att du var ju den bästa sökaren bland oss

Du lovade ju att du alltid skulle leta upp mig

även om jag så skulle gömma mig under Kinesiska muren. 

Varför känner jag inte din arm på min axel

Varför hör jag dig inte säga 

datten

Varför glömde du bort att Jag skulle vara Din Lois

Även om Turtles ersattes med nya superhjältar

Även om du idag kör bil och inte cyklar

Även om Vi idag köper våra plommon istället för att stjäla dem

Även om 2pac inte längre lever

Även om vi idag inte tycker att kärlek är uschfyblä 

Så väntar jag fortfarande på den dag

då du i mitt öra viskar

datten

min vän vinden

tiden var inne då det var dags för mig att lämna det som var mitt och mitt som var det

tiden var inne och tiden hade bråttom utan att ens få tänka efter före

började jag på min vandring mot vandringen som skulle föra mig framåt aldrig bakåt

Gjorde jag rätt eller begick jag ett misstag

Jag försökte aldrig ta tag så därför missade jag heller aldrig taget

men missförstånd skedde då förståndet missade det jag egentligen ville ha sagt

Tiden var inne och tiden var så inne i mitt liv att jag kände hur den flåsade i mig i nacken

flåsandet blev till viskningar och viskningarna blev till höga röster som frågade varför

jag fortfarande var kvar

utan att hinna tänka efter före var jag tvungen att bekanta mig med den väg jag skulle vandra

utan att ens hinna säga adjö utan att få en sista liten stund med det jag beundrade

slängdes jag ut på vägen som för mig var så främmande att inte ens vinden som blåste

doftade likadant som den vind som under alla dessa år smekt mina kinder rosenröda

Inte ens himlen ovanför denna främmande väg såg likadan utan som den himmel som under alla dessa år gett mig sinnesfrid där jag på rygg legat och lett upp mot dessa vackra moln

Jag vandrade med en sådan försiktighet av rädsla för att den opålitliga vägen skulle få mig att trilla och kanske göra mig själv illa eller kanske av rädsla för att gå vilse

Men inte ens jag visste ju vart jag var på väg och när jag vandrade där utan att ha ett mål

var det ganska svårt att gå vilse då den mållöse går endast dit vinden för den

även om vinden är främmande så vill vinden väl

även om molnen är främmande så finns molnen då dagen gryr

Sakta men säkert lärde jag mig den främmande vägens främmande mönster och jag lärde mig när och var gropar skulle infinna sig och hur jag dessa skulle undvika

Sakta med säkert bekantade jag mig med vinden för trots allt var det den främmande vinden som torkade mina tårar när de ständigt föll ner för mina kinder som nu tack vare min vän vinden återigen var rosenröda och återigen vittnade om längtan efter vila

När vindens doft nu blivit min doft blev molnens former nu mina former och jag fann en liten plats vid vägens kant där jag återigen kunde lägga mig på rygg och finna en ny slags inre frid en frid som jag aldrig hade känt tidigare. En frid utan rädsla och längtan efter något annat. 

jag fann min inre ro, min sinnesfrid

Tidens höga röster avtog

Tiden förstod att jag nu funnit min väg hem

till det hem som stått där längs med vägen och väntat på att jag ska hitta dit

Här sitter jag nu och i skrivande stund känner jag hur min vän vinden leendes smeker mitt ansikte och viskar om tiden för längesen då jag sakta stapplade ut på den främmande vägen och kröp ihop då jag sökte skydd för vinden. 

Min vän vinden du har ju alltid funnits där

Likaså min vackra vänner molnen

Ni har ju alltid funnits där

Även om skyn har varit molnfri då solens vackra strålar har dränkt mig i värme

Och även då tystnaden har ekat i den vindstilla morgonen 

Så har ni ju varit där

jag känner din doft

jag känner era former

Mina vänner

som i mina ensammaste stunder

alltid gör mig sällskap

låt mig få andas dig

hej älskade

hur står det till

just nu är mitt hjärta lite tungt och värken i bröstet gör min dag nästan lite outhärdlig. 

Snälla, går det för sig om jag bara kryper ner bredvid dig en stund? Lägger mitt huvud på din bröstkorg och bara är...? 

Får jag ligga här en stund.. det är lite jobbigt att stå för det känns som om benen nästan inte bär. 

Får jag blunda i din närhet, det jag ser är inte vackert och det får mig nästan att vilja ge upp. 

Snälla, låt mig inte ge upp. Tala om för mig att jag får blunda och slippa höra det som skriks in i mina öron. 

Låt min svaghet rinna av mig i form av tårar och ge mig tryggheten och vetskapen om att du trollar bort dem. En och en. 

Älskade jag vet att du undrar vad det är som har skett, vad det är som får mig att krypa ner i din famn och hålla om dig som om det vore för en sista gång. 

Ge mig bara en liten stund att få samla allt som inuti mig just nu är, enbart spillror. 

Jag vet älskade, du vill hjälpa mig få klarhet. 

Älskade, du är min klarhet. 

Det är ju din famn som är min trygghet, det är dina fingrar genom mitt hår som är mitt hopp, det är dina ord som är min fridfullhet, det är ditt leende som är min glädje, det är din doft som är mitt lugn. 

Idag älskade, var en mindre bra dag då mina ögon blev ofrivilliga vittnen till något som de inte ville se. 

Idag älskade hörde jag saker som tills nu har ekat inuti mitt huvud. Att ord kan föda en sådan smärta. 

Men just nu älskade, tackar jag ödet för att orden som smärtade så..

blev ersatta med det vackraste ljud jag känner till. 

I takt med dina andetag lyfts mitt huvud och sjunker ner igen. 

Den enda jag känner är värmen från dig. 

En värme som ersätter alla andra känslor som för en liten stund sedan befann sig i ett hav av kaos.

Det enda jag hör just nu. 

Är dina hjärtslag. 

Det vackraste ljud

jag någonsin upplevt

Ljusets krigare

" The first set to be others nemesis, through out hard work and empty promises
He came and "claimed" what never wasnt his, reaiming, renaming, regainig, it never was a bliss
let me tell u this...Both of them men with big visions, but one of them made a big prison
Now the people are alive but not livin, working to survive has cost dreaming
  Search for a bigger strive, lost meaning
it worked for a while but not even a judge declines a bribe, ive stopped breathin
I would like to see open boardes just to see how many's leavin. "

Ifwhen I loose it all

I might loose it all
I might run to the edge jump and fall
I might loose it all
lay here at the bottom and like a newborn try to crawl
if and when I loose it all
would you then stand beside me and promise to stand tall
if and when I loose it all
I will always remember u for the one who brought down my wall
the only thing I ever needed
when the darkness,pain and you being far away got me blinded
the only thing I needed
was to with your presence be so blessed
and my lyrics
your rhytmics we are the topics that cynics see as mystics
they throw their words at us like stone bricks
we have never and will not ever fall for those mad mind tricks
I might have it all
but this soulless things are meaningless
if
I could not be the one you call your empress
I might have it all
and if it would be taken away from me
I would maybe feel a bit small
but that could never be my downfall

If I loose the one
that is the one that calms the winds in the stormiest weather
the one who dries the tears from the crying seas
the one who is the love between Eros & Agape
The one
that was promised me, my fortune

If I loose you
listen to the silence
I will in the empty ness
whisper
that without you, I was hopeless
without hope
I was bond less
without boundaries
I was in misery
if I loose you
I loose love
and Me
without Love
Is like you
without
you

rock the bells 2008

EUFORI!

att få se mos def

nas

de la soul

m.f 

live

Var en mäktig känsla

Att få sjunga högt ihop med Nas

If I ruled the world

Oh det går inte att beskriva i ord

jag är ordlös

tallös

euforisk

rock the bells 2008

var något i särklass för dig

detta lever jag på

ett bra tag framöver

Shabbe, Katta, Souzan

Ni var ett kickass sällskap !

Kärlek

Ljusets krigare

att få vakna upp och förälska sig i dagen som gryr

bara falla och le, att inte få älska dina ord är tortyr

Dina ord har en kraft endast en ljusets krigare besitter

Låt mig aldrig få gå utan, låt mig aldrig bli bitter

Låt min styrka födas ur kraften i dina tankar

Dina ord, ger mörkret ljus, i takt med orden

mitt hjärta bankar

Läs och njut

Ljusets krigare

manligare,lyckligare,,livligare,listigare,mysigare,proffsigare,stiligare,viktigare,behagligare, förnuftigare,ovanligare, självständigare

mäktigare

än någon annan du tidigare fått interagera med

Ljusets krigare

"We all wanna come to a level of standings, standing over or just understanding.
We're givin the moment, the outcome rereflects our handlings
Doesnt matter how high u fly if u cant summit the landing
Its a difference between standing out and bein outstanding
the next level/ eases.. or complex it all, breath it.. or reject it off
We see with the common eye, patterns we set up that makes us upset could instead summon life.
someones man someone wife, someones land someones hight. The next level.
where there's no need for a rebell to be rebelious
the next level
where there's no greed for a civil to be so serious

What if money wasnt real and your value was your skill, wouldnt you break loose untill you make that mill that awakes that thrill?"

låt mig...

jag undrar om det finns ett blankt blad i dig där jag kan skriva ett par rader dedikerade just till dig
men det verkar som om vartenda blad är fullklottrat med hemska rader som har satt så djupa spår i dig
Jag undrar om jag för en stund kan få se dig som vit canvas där jag kan få måla mina färgerer som definierar just dig
men överallt ser jag hemska bilder när jag ser i dina ögon, bilder som vittnar om den börda du bär
Jag undrar om det existerar toner jag skulle kunna tonsätta dig med, toner som för mig är enbart du
men även din hörsel hand i hand med din syn är stulen
Du varken ser eller hör och sällan känner du det jag vill göra i ditt namn
Låt mig få kupa min hand över dina ögon och skänka dig en stund av totalt mörker
låt mig kupa min hand över dina ögonlock och genom att stänga dessa ge dig total frihet
Låt mig ta dig till en plats som är så ljus och så orörd
låt mig där dra min hand tillbaka och bevittna om när du långsamt öppnar dina ögon återigen
Låt mig för en liten stund, låta dig se världen genom mina ögon
Låt mig för en liten stund ge dig mitt hjärta så du känner det mitt hjärta känner, för dig
Låt mig för en liten stund låna dig min hörsel så du hör precis det jag hör
Låt mig för en liten stund skänka dig mina ord så du kan få känna den smak som jag känner innan dessa ord lämnar min tunga
Kanske kan den söta smaken få den bittra smaken ur din tunga att försvinna
Låt den vackra ljusa plats, bli en plats för oss att mötas på
Låt denna vackra trygga oas bli den plats
där allt det förgågna blir blott ett minne
Där du vågar falla baklänges med förbundna ögon
i visshet om att jag står bakom dig
jag ar din rygg
jag fångar upp dig

Låt denna plats bli en plats för dig och mig att möta oss på
Ha tillit
i att mina handlingar aldrig någonsin
kommer att få dig att känna något negativt
låt mig på dig få skriva dessa rader
Låt mig på dig måla denna underbara syn
Låt mig för dig sjunga denna vackra melodi

Om du någonsin skulle såra mig genom att låta mig bli åskådare till ditt avlägsnande
så vill jag dedikera dig dessa toner, rader, känslor och ord
så att nästa själ som vill ge sig ditt hjärta
bland alla dessa hemska ord
bland dessa hemska handlingar
bland dessa tondöva själar
kan se en färgklick
som en gång för längesen blev ditsatta
när du
var kärleken själv
för mig

Talförmågsassasin

Även om jag inte har blivit välsignad med talangen att kunna skriva
vackra ord som rimmar som typ simmar, dina ögon dimmar, ditt hjärta trimmar våra läppar limmar, du och jag som interaktionerar i timmar
även om mina rim suger så vet jag att jag duger
för jag hittar hellre på egna ord,för detta är jag som gjord.

När jag kallar dig för saker som för mig definerar det du är för mig
då orden som idag existerar
aldrignågonsin kan beskriva din betydelse för mig
Därför tar jag mig friheten att tillverka ord
Kalla mig för den lyriska ligisten
här borde jag nu hitta på något som rimmar på ligisten så att jag får ihop det där sköna
ligisten
listen
bristen
fristen
lingvisten i mig säger skarpt ifrån eftersom språket är mitt språk
och jag skippar rimmen om jag kan
Så länge du, vet och förstår att det du och jag har
det du och jag vet
är så fulländad och så sällsynt
att inte ens Shakespear hade kunnat beskriva Oss.
Du är min andetagsbandit, du är den som ger mig kärleksaptit, du är själstjärnan på min själshimmel i vår själsgalax
Du, är min hjärtslagstrumma, och ibland är du mitt ögonblickögonblick då våra blickar fastnar i varandra och säger allting utan att uttala ett enda ord.
Som när du min kärleksoas ibland blir min talförmågsassassin.

Jag vill tillägna dig det vackraste meningar jag någonsin har skapat
men när orden oftast känns så otillräckliga tappar jag lusten och viljan
till.. att fortsätta...
Jag låter istället mina ögon skvallra om det som ryms i mitt inre när jag ser på dig
Jag låter hellre mitt leende vittna om att jag med dig, i min närvaro och, i min frånvaro,
är fulländad.
Även om det jag skriver tillägnat dig inte kan möta en rytm i saknaden på rim
Så viskar jag hellre orden
Jag...
...älskar..
i.. takten.... till dina...
.... hjärt...slag...