Plötsligt händer det. Då du får oväntat besök. Fast du vill vara dig själv för en stund. Men det oväntade gör ju kanske det goda i livet godare. Men inte denna gång.
Nu har det hänt. Jag behöver fly fältet ett tag. Visst är det modigare att visa styrka genom att utkämpa striden. Just nu är jag för trött, för omotiverad och ganska less på att kriga. Jag flyr fältet. Jag kommer tillbaka då jag är beredd på att kriga igen. Nu behöver jag ta tag i tankarna som skrämmer iväg både sömn och lugn. Vissa tankar kommer att elimineras, vissa kommer omvandlas till handling. Förändring är ett måste.
Jag vet alltid bättre. Men agerar allt oftare sämre. Än vad jag borde. Jag vet ju bättre. Att veta räcker inte alltid till. Tydligen.
Det är en trasslig röra med alldeles för många lösa ändar. Nu behöver jag sitta ner och försöka reda ut. Knyta ihop för att inte bryta ihop.
Jag vet vad jag behöver göra. Det har jag vetat hela tiden. Men det är ju en lång väg mellan tanke och handling. Nu står jag vid vägskälet. Valen är inte vackra och det finns inte en väg som lockar mer än den andra. Helst skulle jag nog bara vilja springa bakåt. För att slippa välja. Men det är inget alternativ. Nu står jag här och tvingas välja.
Så jag flyr fältet.
Det är okej att vara feg ibland. Det är okej att fly. Det finns ingenting som håller mig tillbaka. Det finns ingen som ber mig att stanna. Så jag flyr.
Idag orkar jag inte kriga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar