Jagdrarettstrecköverdittnamn

Vi står på varsin sida om linjen

håll dig bakom denna tunna linje

linjen du själv, så kraftigt ristat in

i avståndet mellan oss

Du försöker skrapa bort linjen för att lyckas komma lite närmre

men ju mer du skrapar

desto tydligare blir konturerna av din svarta linje

linjen du måste hålla dig bakom

tar du ett steg närmre svär jag på att du faller

du faller lika hårt och hejdlöst

som den fasad du byggt upp

på så lösa grunder

det är ett under att du andas fastän du är så livlös

färglös, då fasaden som ligger i ruiner intill mina fötter

lämnar dig så så genomskinlig att jag lyckas se rakt igenom dig

igenom dig ut på andra sidan där jag möter

min egen spelbild som ser på mig och vädjar;

snälla spring.

Men jag väljer att stå kvar, jag står så stadigt på min plats

den plats

där jag även för dig

gjorde plats

Du tar ett steg i min riktning

för att sedan snabbt vända och springa fem steg tillbaka

sakta men säkert avlägsnas du

och övar avståndet mellan våra händer

mellan våra tankar, för

jag förstår inte längre hur du tänker

springa bort för att komma bort

men du kom aldrig långt

snabbt var du tillbaka för att återigen försöka ta plats

kräva plats

det du krävde kvävde

min vilja till att fortsätta

Jag försökte

Våga inte påstå att jag i din diffusa värld

inte klarhet sökte

Du ristade en linje

mellan våra liv

Våga inte ta ytterligare ett enda kliv

jag försökte sudda bort

våra själars gränser

jag vågade känna på hur elden bränner

det enda du brände

var broarna som skulle förena våra händer

du var den som på bladet vände

Nu sitter du bakom din linje och

undrar vafan det var som hände

Håll dig bakom strecket

du har nu framfört det sista sluga tricket

Det var allt jag behövde, det räckte

jag drar tillbaka handen som jag mot din själ, sträckte

Jag gav dig ljus men glöm aldrig att det var du som allt hopp släckte

det var du som snubbla på mållinjen