Nu har jag suttit och klickat omkring lite på nätet, hamnat på bloggar vars bloggare på ett eller annat sätt har korsat min väg. De har antingen kommenterat min blogg eller vänners bloggar and so on, allt hänger ju ihop på något sätt. Jag kommer på mig själv, läsa bloggar som tilltalar mig ( ja det tycks väl ganska givet att man läser om det som tilltalar en och sorterar bort resten..men...) Med bloggare som skriver om det som ligger mig varmt om hjärtat, lägger upp musik som faller mig i smaken, debatterar om saker och ting jag själv berörs av.
Men.
Jag blir lite... fundersam, över varför jag inte läser om det som jag faktiskt inte har en aning om. Låter mig själv få lite mer kunskap, ta del av en främmande människas perspektiv på livet och vardagen. Kanske läsa om hur det är att vara tonårsmamma. Eller missbrukare. Eller fjorton och "ba dööö föör lipgloss liksom". Det var inte många år sedan jag var fjorton, och jag förnekar att jag någonsin faktiskt varit "fjortis"... kanske vore det nyttigt att ta en liten trip tillbaka till den tiden?
Nej.
Jag klickar snabbt vidare och är inte långsam med att döma. Visst är det en fördel att jag kan välja vad jag vill läsa och inte, vad jag vill ägna min tid åt och inte. Samtidigt som jag vill in under ytan. Jag.vill.förstå. Ta del av någon annans insikter om deras verklighet. Höra deras musik som inte alls faller mig i smaken, men kanske... utvecklar min egen på ett eller annat sätt. Kanske kan deras insikter och perspektiv, leda till att jag ser livet ur en annan synvinkel. Min synvinkel, kanske skulle kunna ge något, åt någon annan.
Ja.
Kanske ska jag lära mig att leka med barn som inte är som jag. Eller tala med vuxna som inte alls leker. För min verklighet ser ju faktiskt ut så. Mina närmaste vänner lever en vardag, som skiljer sig ganska mycket från mig. Samtidigt som den är väldigt lik min. Jag undrar nog mest varför vi håller oss till människor som vi har mycket gemensamt med. Vi söker ständigt gemensamma nämnare.
Motsatser ska ju också dras till varandra.
Men.
Jag har nog ingen som är min motsats i mitt liv. Jag undrar om jag är någons motsats?
5 kommentarer:
väldigt bra sagt! nu öppnade du även upp mina ögon! jag tror man behöver leka med barn som inte är som än själv för att utvecklas. För att minska vårt ego kanske? jag tror vi söker efter likasinnade folk eftersom att vi anser att de är "bättre" än resten, för vi kan se oss själva i dessa människor, alltså tycker vi att vi själva är bättre än andra människor. därför söker man jämt efter sig själv i andra. skulle man släppa sitt ego så skulle kärleken kunna ta större plats och saker som hudfärg, musiksmak, klädstil osv skulle inte spela lika stor roll. big up for this one!
fuck va grymt.. läskigt att ja själv satt o tänkte på detta igår.. satte o läste just någon annan som egentligen inte alls tilltalade mig.. inte så länge dock eftersom jag tillslut kände att det blev meningslöst att läsa sånt som inte alls kändes som min STIL.. snacka om öppet sinne du har... .
förövrigt håller jag med Samira som fan.. men samtidigt e d ju väldigt Normalt måste jag påpeka att man är , oavsett om d e kärleken eller vänner med de som e lik en själv. Sanningen e till o med den att jag läst om just detta, varför blir man ens vänner? Det läskiga är att vi har vänner för att vi befinner oss i samma , institution. Kan vara i skolan, kyrkan eller i ett fotbollslag. Vi har samma intressen eller samma mål i livet o träffas ofta. Människan älskar sig själv så mycket att såfort den får syn på någon annan som e lik. klickar o blir vänner. Det e ju väldigt intressant.. söker man partner med samma intressen för att kunna explore the world togheter elle har man olika intressen så man börjar prova på nya saker.. sjukt bra skrivet o inspirerande :)
För många år sedan läste jag en artikel i någon kvällstidning med en massa tramsiga tips om hur man ökade sin kreativitet. Dock var det ett tips jag tyckte lät spännande.
Att en gång i månaden köpa och grundligt läsa en tidskrift om något som man är helt okunnig och ointresserad utav. Detta var vid pingst och skyltfönstret var fullt av tidskrifter om brölopp. Så det fick bli en sådan.
Jag har fortsatt med det här och läst om allt möjligt. Inte vet jag om jag blivit mer kreativ, men det har onekligen varit lärorikt och ofta även underhållande.
Tack för att ni delar med er av era perspektiv, jag visste inte riktigt om mina tankar skulle nå fram då det blev lite rörigt både i tankarna och i texten, men som det gick fram !
Samira
Min första reaktion när jag läste det du hade skrivit om "bättre än andra människor" var först, NEJ! ( nu äre dags att droppa riktiga tankar för vi ska utvecklas right? so here it goes) Nej, jag tycker inte att jag är bättre än andra människor. Men. Du har ju faktiskt rätt. Visst är det så att vi anser att det vi tycker, är rätt, då det är vår sanning. Medan andra som hänger sig en annan sanning kanske inte passar in i min värld. Ingen äger ju sanningen. Men visst har du rätt. Ju mer jag tänker på det desto mer stämmer det egentligen. När vi talar om musik, jag anser att kommersiell musik är skräp. Tycker även att de som lyssnar på kommersiell sörja, inte har lärt sig att uppskatta riktig musik. Där har vi ju ett exempel på att jag anser mina åsikter vara bättre än någon annans. Samtidigt vill jag försvara mig med att... vi måste ju skilja på karaktärsdrag och intressen. Passion, intressen hobbys förändras ju kontinuerligt, medan karaktärsdrag faktiskt håller sig ungefär densamma i oss. Även om den utvecklas.. get my point?
Du har så rätt... för om vi skalar bort saker som vi tänker oss till.. såsom, musiksmak, klädstil etc... och bara är.. vår karaktär, andra människors karaktär.. det är väl då vi vet att något är genuint?
Tack för din reflektion, tog tankarna snäppet djupare vilket jag är tacksam för!
Kärlek
Mr.Khalil
Din fråga du gav mig igår, "så vänner är tid"... spinner fortfarande omkring i mitt huvud. Det får bli nästa topic alltså, du droppa något jäkligt djupt där! Måste gå vidare på det spåret!
Kärlek
Svarten!
Vilket bra tips! Nyfiken på vad du fick för tankar kring just bröllopstidningen? Det skulle man kanske göra... köpa en tidning med innehåll som inte alls intresserar egentligen. Vem vet vad vi kan lära oss... Tack för din reflektion!
Kärlek
1aGape
HEY dear! Älskar det här inlägget, verkligen. I so agree with you...fan när det gäller just bloggar känner jag att jag bara vill läsa det som ligger mig varmt om hjärtat och "fyller" min själ, men däremot är jag (eller försöker iallafall) vara wideopen till människomöten med de "oliksinnade" barnen, där det blir en tvåvägskommunikation..det tycker jag är mer givande än att kolla på "kolla vad jag är snygg med mina nya skor" - blogg! BLESS!
föressten vart tog din fb vägen?
Skicka en kommentar