Klipp

Jag önskar att jag hade en osynlig sax

för jag känner nu mer än någonsin att det är dax

Det finns band jag vill klippa sönder

så att det aldrig kan bli helt igen oavsett hur mycket man knyter

Men jag vill inte att det ska göra ont, inte orsaka smärta

bara klippa för att slippa berätta

Att jag inte orkar mer, inte vill mer

Jag vill inte längre vara den som ständigt överser

den som förstår, den som försöker

låt mig nu vara den som överger

jag vill inte längre vara den som enbart ger

Nu vill jag bara börja klippa

jag är trött på att ständigt behöva kippa

efter luft, leva kvar i förgångna ögonblick

det är dags att vi tar oss en överblick

Se över vad som är och vad som inte gick

Se framåt istället för att blicka bakåt

Vi blickar för att återigen lyckas kicka

som vi gjorde förr, idag kickar vi endast in dörr efter dörr

för att finna ingången till utgången

Vi satsade allt på helt fel spelbricka

Vi befinner oss om varsin sida av en ofantlig spricka

Det är dags för mig att sticka, med min osynliga sax alla band klippa

Be mig inte stanna kvar, referera inte till det som en gång var

Var för sig går vi vidare, två ensamma krigare

Kanske kunde vi agerat smidigare

det hade inte gjort sanningen lindrigare

Nu klipper jag alla band

krävs det så flyr jag genom hav och över land

Kom inte efter, det spelar ingen roll hur hårt du knyter

när det är jag som klipper

finns det inga knutar som undanslipper

Klipp

Klipp