Förklara för mig hur man gör, dela med dig av din hemlighet. Men snälla tala på ett sätt som jag förstår, tala så att även mitt hjärta hör. Jag vet inte hur man gör. Jag har endast fått lära mig att kämpa. Att ingenting är omöjligt. Att det går, bara jag vill, bara jag gör mitt bästa. Men de glömde berätta, hur man ger upp. Jag har sett många själar framför mig ge upp. Vända ryggen till, sätta punkten efter sista ordet i det sista kapitlet. Jag är alltid den som har fått betrakta ryggar som avlägsnas, den som har fått läsa ord där författaren aldrig har varit jag. Jag har försökt ett par gånger att vända mig om för att aldrig se tillbaka, jag har aldrig lyckats. Jag sneglar försiktigt bakåt över axeln för att försäkra mig om att det jag vill lämna bakom mig, är i tryggt förvar. När jag upptäcker att så inte är fallet springer jag snabbt tillbaka. Vänder ryggen till endast för att vända tillbaka. Väl tillbaka står jag sedan kvar och betraktar ännu en ryggtavla som aldrig ser tillbaka. Jag står kvar och betraktar, betraktar tillochmed då ryggen är utom synhåll. Jag kan inte ens ge upp på de som har vänt ryggen till.
Du som har vänt dig om, kan du snälla lära mig hur du bär dig åt. Hur du så stadigt ser framåt, går framåt och aldrig någonsin blickar bakåt. Hjälp mig att greppa pennan som sätter punkten efter sista ordet i det avslutande kapitlet. Jag vill inte längre stå och betrakta ryggar. Jag vet hur man kämpar, jag vet hur man biter ihop. Jag har lärt mig att vandra i motvind. Tala om för mig hur jag ska bära mig åt för att få känna vinden smeka min rygg. Jag behöver denna kunskap som någon glömde att lära mig.
Jag lovar att kämpa för att få ta del av denna kunskap.
Jag lovar att bita ihop även om det blir svårt.
Jag lovar att jag gör mitt bästa.
Snälla, lär mig bara att ge upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar