onsdag 5 december 2007

hoppar du så hoppar jag

han kittlar mitt intellekt
och ser till att mitt bedövade sinne blir väckt
han viskar i mitt öra och säger ta min hand
så tar vi oss dit, du och jag, tillsammans till ödets land
jag undrar om vi verkligen vågar ta detta kliv
och genom tillit sammanfläta våra liv
finns du där när hjärtat värker
och är den som kärleken stärker
eller blundar du då solen gryr
och tillslut återminns som den som flyr
stannar du vid min sida som min själsfrände
eller blir jag ensam kvar och undrar vad fan som hände
utan om och men
utan hon, han, det och den
hoppar du så hoppar jag
din önskan blir inget annat än min lag
hoppar du så hoppar jag
du och jag är varandras undantag
hoppar du så hoppar jag

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tror du att man kan spegla ens vänners tankar omedvetet?
För det känns som om du sitter i mitt hjärta och skriver, sliter ut vartenda ord ur mina innersta tankar och känslor.

Vi har alltid sagt: "U jump - I jump". Din poesi skrämer mig ibland, men endast pga dess styrka och träffsäkerhet, det är aldrig nonsens, utan skrivet med känslor och värt guld - för de som lyckas uppskatta det till fullo.
Tack min vän!
(Behöver jag nämna att du satte pricken över i:et, randen på zebra, osv osv?)

Kärlek

Anonym sa...

Oi mama!
so you kick it with rhymes as well? I feel ya! Holla back ey