längst bak i bussen

Det finns en liten pojke.
kanske 12 år, kanske äldre
kanske yngre.
Han har små rastaflätor
Han är där
när jag är där
och det speciella med denna pojke
på 12 år, kanske äldre
kanske yngre
Är att han har ett leende
som värmer alla i hans omgivning
han ler mot alla han möter
alla som råkar sätta sig
på det tomma sätet bredvid honom
han ler på sitt speciella sätt
och säger
hej!
hur mår du?
Människor ler tillbaka
och svarar honom
för
man kan inte låta bli att le
tillbaka
Jag är inte ens nyfiken på
vad som får honom att le
jag önskar bara
att jag kunde le som honom
och återminnas som den
flicka på bussen
som alltid ler
jag hoppas verkligen
att pojken får fortsätta le
på sitt speciella sätt
länge, länge till