regnigt i Uppis

i en diffus verklighet som inte ens kan kallas verklighet utan snarare en surrealistik tillvaro hände det igen. Det som aldrig lämnar mig obemärkt. Dessa skuggor ur det förflutna beblandades återigen i min nutid. Fan. Jag som så starkt trodde att jag satt punkt för den historia fick nu snällt sätta mig ner och fortsätta skriva. Återigen sitter jag här och återminns det som utspelades en gång för längesen. I ett regning stockholm för länge, länge sedan. Kanske är det det regn som faller över uppsala en dag som denna som får mig att vandra på nostalgia lane igen.
Jag vill inte, jag vill inte minnas och jag vill framförallt inte återuppleva den tiden ännu en gång. Ändå sitter jag här och kan inte annat än bara le när jag tänker tillbaka. För visst var det vackert.
Det var vackert och det var allt det där som aldrig har upplevts sedan dess.
Det som berörde mig där och då, har till denna dag inte berört mig ännu en gång.
Men visst kommer något liknande ske igen, det är jag säker på. När, var och Hur, det vet jag då.
Då sitter jag här och klottrar på min blogg om var, när och hur. Jag fnittrar lite emmelanåt då ingen hör, men visst fan fnittrar jag.
Idag är gårdagens framtid här. Det var ju inte alls så här vi hade föreställt oss den. Vi ritade i varandras händer och log när vi talade om det vi önskade oss mest. Det var längesen.. du ritade i min hand. Ingenting kvarstår så länge. Förutom i mitt minne. Jag minns. Jo, visst minns jag. Jag är säker på att även du minns. Även om vi aldrig talat om det sedan dess vet jag att du minns. Även om du inte låtsas om det. Så minns du. Precis som jag minns.
Vet inte varför jag slösar massa rader på dig en regnig dag som denna. Du som idag inte ens lever för mig. Du kunde ju lika gärna slutat existera, för du slutade existera för mig, i en tid för länge, länge sedan. Precis som jag slutade existera för dig. Även om jag träffar dig ännu en gång, och delar ännu ett leende med dig, så kommr du alltid vara en skugga ur det förflutna som gästspelar i min nutid. Det som en gång låstes in i det förflutna kommer förevigt stanna kvar där. Även om du kasnke får permis då och då.
Stanna där du är. För mig är det där du hör hemma.
Stanna där och sluta spöka.