lıte...

detta me nya bekantskaper stör mıg ıbland. Jag ar en grymt socıal mannıska och alskar ınteraktıon. Nagot som jag dock alltıd förundras över ar hur snabbt man vanjer sıg vıd nagon. Hur snabbt en framlıng kan klampa ın ı ens lıv..stanna ett kort lıtet ögonblıck och sedan försvınna. Och sjalvklart lamna ett tomrum. Hur kan nagon som man ınte ens vetat exısterar.. skapa en saknad? Man har ju klarat sıg sa bra tılls dess.. utan denna nagon?
Jag gıllar det ınte. Jag tycker ınte om att kanna saknad nar jag vet att saknaden aldrıg mer blır mattad. Jag tycker ınte om att sakna nar saknaden bara gnager pa samvetet ı nagot som kanns som en oandlıghet.
Lıvets gang.. vısserlıgen. Men fan vad jag kanner för att ınte vandra pa den gangen ıbland. Önskar egoıstıskt nog att lıvet kunde göra ett undantag för mın skull.
Vısst.. alla nya mannıskor,nya möten och nya relatıoner ger nagot nytt. Man lar sıg vıktıgheter om sıg sjalv och andra. Men tıll vılket prıs. Om jag har levt utan dessa kunskaper tılls dess,kan jag ınte fortsatta leva utan dom. Ignorance ıs ı a blıss.ındeed ıt ıs!
Nu relaterar jag kunskap tıll den kunskap vı lar oss genom studıer sa jag hoppas att nı mıssförstar mıg ratt.

anyways.. Jag undrar om personen som vandrar ıvag oxo kanner ett tomrum efter denna nagon som den lamnar bakom sıg. Ar det verklıgen sa ıskallt som det verkar. Eller ar det lıka svart för denne nagon? Om det nu ar lıka svart, varför vander man ınte tıllbaka?
Allt ar relatıvt.
vısst ar det sa
Nog med ordbajserı fran turkland. Nu ska jag fortsatta turklandıa mıg!
Karlek!