läker...
vad sker med de fallna?
jag är där...
du kan inte urskilja mig från mängden
men jag svävar där ovanför någonstans
ditt öga lärde sig aldrig
att se ur den vinkel
som hade visat dig mig
jag är där
jag svävar med lätta vingar
flyga är det jag är bäst på
det faller mig lika naturligt
som det faller för dig att falla
jag undrar hur livet är där hos dig
om dina oanvända vingar funnit frid
eller om de hellre önskar att sväva
jag är där
du har förlorat förmågan att känna igen
ljudet av mina vingslag
du hör bara i tusental
detaljerna är numer alltför vaga
jag kikar ner för att kika till dig
dina vingar verkar så hårt bundna
hoppas att ditt inre svävar lika fritt
som min själ
jag försökte falla ner till dig
i en tid då jag gav upp skyarna
jag lärde mig att urskilja vinden
som en gång rört vid dig
från alla andra vindar som enbart passerat
dig
jag lärde mig att känna igen marken
där dina steg en gång belastat den
jag var där
Men du hade förlorat förmågan
att urskilja ljudet av mina vingslag
de som du förr hörde
även i det hårdaste krig av ljud
Jag är där och tittar till dig ibland
undrar om du någonsin kommer sväva igen
kanske har du fallit för att stanna
Mina vingar svävar fritt ovanför
snart är jag så högt
att jag blir ett med skyn
då jag inte är där
lovar jag att se till
att någons vingar omfamnar dig
för evigt trygg
kanske lär du dig att återigen
urskilja dessa unika vingar
från andra unika sådana
var jag än är
så sänder jag ibland ner
en lätt liten fjäder som faller
precis som du en gång gjorde
låt de få stanna hos dig ett tag
släpp de sedan fria ut i stormen
de för med sig din doft
tillbaka till mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar