tisdag 3 november 2009

2 sekunder och meningslöshetens evighet

varje gång det sker...
det där lilla meningslösa,
känner jag hur det vrider sig i magen
och hjärtat nästan exploderar.
varje gång.
det sker
och är över
på några få ögonblick.
hur gick det så långt
att något som förr
fick mig att le
varje gång det skedde
idag får mig
att vilja krypa ihop i min ensamhet
för att kanske tala med sorgen
som finns inuti
hur gick det så långt och
var.när.hur vände det
har det ens vänt
eller är det endast jag som vänt
andra kinden till
ryggen till
det som var min dag
hur blev det min natt
varje gång det sker
lovar och svär jag
att aldrig mer
låta det ske

om jag bryter det jag lovar mig själv
hur kan jag någonsin lova att
aldrig bryta dig



Inga kommentarer: