söndag 8 november 2009

dörr från förr





knack knack
knackar försiktigt på dörren, frågar om jag får komma in. Ibland finner jag dörren på glänt då är det lättare att gå över tröskeln. Ibland går jag in utan att knacka. Vissa gånger smäller dörren igen i ansiktet på mig. Ibland är det jag som stänger dörren och han som knackar på.
Knack knack
Ibland är han ute på vift, då sitter jag utanför dörren och undrar när han kommer hem. Väntar och väntar... till det att han kommer. Ibland tror jag att han är hemma, men att han inte finner ork, till att öppna.
knack knack
Idag är en sådan dag
Då jag knackar och knackar men då ingen öppnar
Jag bankar hårdare och hårdare och vet att han hör
Först när jag känner huden på mina knogar ge efter
först när jag ser de röda fläckarna på hans dörr
slutar jag banka.
Jag står still i vad som känns som hundra dagar och hundra nätter
innan jag springer hem igen
jag springer utan att andas
undrar hastigt hur det skulle kännas om hjärtat slutade slå
när jag springer som snabbast
skulle jag hinna sakta ner eller skulle jag falla pangbom?
Men hjärtat slutar inte slå, det funkar tydligen inte så
Jag stänger om min dörr och låser alla lås jag har
det ska tydligen vara sju
och så ett på mitt bankande hjärta
Tänk om man bara fick en chans
då man bara hade en nyckel till sitt hjärta
skulle man någonsin våga ge bort den nyckeln
bara en chans
skulle du ge?
Jag hör hur han nu står och bankar på min dörr
ber mig ödmjukt att öppna, han kan förklara
med knäna uppdragna till hakan
vajandes fram och tillbaka
viskar jag så tyst att han inte hör
jag bad dig öppna
bad dig släppa in
men din dörr var så svår att rubba
så jag ber dig nu
snälla backa
Han bankar hårdare och hårdare jag,
undrar om dörren kanske spricker, går sönder
ungefär... som mitt bankande hjärta
går sönder precis som jag
Jag vet att huden på hans knogar snart ger efter
och att jag får likadana röda små märken på min dörr
Ska man verkligen behöva knacka på kärlekens dörr
ska den inte bara falla så fort vi gör entré
Finns det någon vackrare gäst än kärleken
nu hör jag endast tystnad
han har tystnat
kanske har han gett upp
det var nog lika bra
han förstod aldrig ens
att det är han som har nyckeln
den enda jag någonsin fick ge bort
gav jag till honom
ändå står han och bankar på min dörr
när han med en sådan enkelhet skulle kunna öppna...
helvete

4 kommentarer:

Min vän heter Batta sa...

Åh vacker!!
Känner igen mig i den, så fint skrivet. Poetry slam?!

(Jag kan sitta i publiken och knacka varje gång du säger knack knack haha)

aGape sa...

DU är vacker! Tack hjärtat, den största komplimangen är då du kan relatera till det jag skriver. Jag har ingen aning om vad det blir till poetry slam faktiskt. Kommer nog inte vara nöjd med något alls inför finalen. Du får mer än gärna lämna synpunkter love!

( haha, om inte nazi talar om för dig att det inte är tillåtet enligt regelboken ;) )
massa kärlek ditt håll !

1aGape

Min vän heter Batta sa...

Haha vi ska allt välja ut några som passar scenen. Det kan bli svårt eftersom du har så många vackra texter! Fortsätt skriv så bra som du gör.

(hahahaha mitt svar till honom: "Va vaddå? Jag? Knacka?? Absolut inte! Jag sitter ju bara här!!")

aGape sa...

åh fina du! <3<3<3<3
de blir agape slam hos mig innan.. så får ni sitta o ge poäng hihi

kääärlek