dörr från förr

knack knack

knackar försiktigt på dörren, frågar om jag får komma in. Ibland finner jag dörren på glänt då är det lättare att gå över tröskeln. Ibland går jag in utan att knacka. Vissa gånger smäller dörren igen i ansiktet på mig. Ibland är det jag som stänger dörren och han som knackar på.

Knack knack

Ibland är han ute på vift, då sitter jag utanför dörren och undrar när han kommer hem. Väntar och väntar... till det att han kommer. Ibland tror jag att han är hemma, men att han inte finner ork, till att öppna.

knack knack

Idag är en sådan dag

Då jag knackar och knackar men då ingen öppnar

Jag bankar hårdare och hårdare och vet att han hör

Först när jag känner huden på mina knogar ge efter

först när jag ser de röda fläckarna på hans dörr

slutar jag banka.

Jag står still i vad som känns som hundra dagar och hundra nätter

innan jag springer hem igen

jag springer utan att andas

undrar hastigt hur det skulle kännas om hjärtat slutade slå

när jag springer som snabbast

skulle jag hinna sakta ner eller skulle jag falla pangbom?

Men hjärtat slutar inte slå, det funkar tydligen inte så

Jag stänger om min dörr och låser alla lås jag har

det ska tydligen vara sju

och så ett på mitt bankande hjärta

Tänk om man bara fick en chans

då man bara hade en nyckel till sitt hjärta

skulle man någonsin våga ge bort den nyckeln

bara en chans

skulle du ge?

Jag hör hur han nu står och bankar på min dörr

ber mig ödmjukt att öppna, han kan förklara

med knäna uppdragna till hakan

vajandes fram och tillbaka

viskar jag så tyst att han inte hör

jag bad dig öppna

bad dig släppa in

men din dörr var så svår att rubba

så jag ber dig nu

snälla backa

Han bankar hårdare och hårdare jag,

undrar om dörren kanske spricker, går sönder

ungefär... som mitt bankande hjärta

går sönder precis som jag

Jag vet att huden på hans knogar snart ger efter

och att jag får likadana röda små märken på min dörr

Ska man verkligen behöva knacka på kärlekens dörr

ska den inte bara falla så fort vi gör entré

Finns det någon vackrare gäst än kärleken

nu hör jag endast tystnad

han har tystnat

kanske har han gett upp

det var nog lika bra

han förstod aldrig ens

att det är han som har nyckeln

den enda jag någonsin fick ge bort

gav jag till honom

ändå står han och bankar på min dörr

när han med en sådan enkelhet skulle kunna öppna...

helvete