klev jag ut och såg ut över utsikten, såg ner på livet utanför
som ännu inte hade vaknat
Jag väntade tålmodigt på att massan skulle bege sig ut i den förutbestämda
pulsen som pulserade i en snabb takt och gav sömndruckna människor
ett snabbare liv
Där jag stod still och såg ut glömde jag någonstans att se in
se in och känna den förutbestämda puls som pulserade
som gav mig liv
Livet utanför skyndade sig, alla med olika mål i sikte
alla åt olika riktningar men alla, i samma takt
Jag lyckades inte urskilja ett liv från ett annat
jag förstod att jag tittade ur fel vinkel
Jag kunde inte stå här femhundranittiosju trappsteg ovanför livet
och förvänta mig att få komma nära
skulle jag nu hoppa ut och flyga ner
eller försiktigt med andan i halsen gå samma väg
tillbaka
Jag stannade kvar
och vände blicken in istället för ut
där inuti var kaoset som rådde
värre än livet där ute där ingen stannade upp
jag försökte sortera, sätta allt i fack, ordning och reda
jag försökte sätta små söta klistermärken på alla lådor
Men allt fick inte plats
och där fanns så mycket jag inte kunde definera
klumpen i magen
var för stor för att få plats inuti ett prydligt fack
den växte ju mer jag försökte
sedan tvingades jag plötsligt återigen vända min blick ut
då jag kände en hand på min
han såg på mig och sa
försök inte fånga in och försök inte namnge
älska ditt inre strukturerade kaos
försök inte att förstå pulsen och det som livger
försök endast
att endast vara
han hade vänt blicken utifrån och in
in i min själ där han varsamt smekte allt där inuti
och lärde mig att älska allt där inuti
din kärlek måste födas här inuti, viskade han
den måste vara ovillkorlig här inuti
för att ovillkorligt kunna älska oss
som står här utanför
och som vill in
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar