Denna morgon blåste det hårt ute.
Så hårt att ingenting stannade kvar obemärkt.
Denna morgon samlade jag allt det där som fanns inuti mig.
Höll det en stund i handen innan jag släppte ut det i vinden.
Nu svävar det omkring där ute.
Vart allting hamnar vet jag inte,
om det någonsin kommer tillbaka vet jag inte heller.
Men nu svävar det fritt där ute någonstans.
Utan mig som dess ägare.
Kanske smeker den någon själ,
som just i den stunden,
känner sig älskad.
Lika älskad
som jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar