hur står det till
just nu är mitt hjärta lite tungt och värken i bröstet gör min dag nästan lite outhärdlig.
Snälla, går det för sig om jag bara kryper ner bredvid dig en stund? Lägger mitt huvud på din bröstkorg och bara är...?
Får jag ligga här en stund.. det är lite jobbigt att stå för det känns som om benen nästan inte bär.
Får jag blunda i din närhet, det jag ser är inte vackert och det får mig nästan att vilja ge upp.
Snälla, låt mig inte ge upp. Tala om för mig att jag får blunda och slippa höra det som skriks in i mina öron.
Låt min svaghet rinna av mig i form av tårar och ge mig tryggheten och vetskapen om att du trollar bort dem. En och en.
Älskade jag vet att du undrar vad det är som har skett, vad det är som får mig att krypa ner i din famn och hålla om dig som om det vore för en sista gång.
Ge mig bara en liten stund att få samla allt som inuti mig just nu är, enbart spillror.
Jag vet älskade, du vill hjälpa mig få klarhet.
Älskade, du är min klarhet.
Det är ju din famn som är min trygghet, det är dina fingrar genom mitt hår som är mitt hopp, det är dina ord som är min fridfullhet, det är ditt leende som är min glädje, det är din doft som är mitt lugn.
Idag älskade, var en mindre bra dag då mina ögon blev ofrivilliga vittnen till något som de inte ville se.
Idag älskade hörde jag saker som tills nu har ekat inuti mitt huvud. Att ord kan föda en sådan smärta.
Men just nu älskade, tackar jag ödet för att orden som smärtade så..
blev ersatta med det vackraste ljud jag känner till.
I takt med dina andetag lyfts mitt huvud och sjunker ner igen.
Den enda jag känner är värmen från dig.
En värme som ersätter alla andra känslor som för en liten stund sedan befann sig i ett hav av kaos.
Det enda jag hör just nu.
Är dina hjärtslag.
Det vackraste ljud
jag någonsin upplevt
