söndag 28 december 2008

den som älskar ser, längtar, hör
den som blir älskad talar, agerar, märker inte
det som den älskande i tysthet gör.

Vila i Frid...

Jag hoppas du funnit frid på den plats där du nu befinner dig när du inte längre finns bland oss
vila i frid

dont make me a hater, i'm dedicated to aGape

Med ett ledset humör skriver jag nu dessa rader. Jag som ständigt undvikit att skriva här när jag befinner mig i detta sinnestillstånd gör det nu ändå. Det behöver skrivas ner. Detta är något jag behöver minnas. Även då jag kommit över även detta.
Jag är så otroligt besviken. Främst på mig själv. Men även på att människor, faktiskt kan vara så hänsynslösa. Samvetslösa.
När jag endast ville väl, mitt eget och andras bästa, så slog min välvilja mig rakt på käften och smällen gjorde fruktansvärt ont. En brutalväckning tillbaka till en cynisk verklighet.
Bör jag vara som dem, dessa cyniker som endast ser de bittra med vår värld. En cyniker lär ju aldrig bli besviken när deras mörka värld ständigt befinner sig i mörker. Saknar du aldrig ljuset, du cyniska bittra själ?
Jag gjorde allt i min makt för att allting skulle vara frid och fröjd. Med lätta steg agerade jag och med ett lätt hjärta talade jag.
Vilket slog tillbaka med en sådan kraft att jag heltochhållet tappade fotfästet.
Ett djupt andetag.
Så.
Helvete. Nej jag ska inte låta dessa onda handlingar påverka mig eller utesluta allt gott jag har fått. Jag vägrar låta dessa hemska handlingar överväga de goda handlingarna som har gett mig styrka och mod.
Nu reser jag på mig igen, jag kan inte ligga här och låta detta påverka mig mer än vad det redan har gjort. Brush it off. It's off!
Det jag gjorde, står jag för, jag kommer att göra det igen, och igen, och igen, och igen. Även om jag varje gång, blir bemött med likartat bemötande. Även om min välvilja möter yttre faktorers onda avsikter, så kommer jag aldrig att låta det göra mig till en bitter människa. Ni bittra människor är bittra nog åt oss alla.
Det finns själar i min vardag, på nära håll och på långt avstånd, som ger mig den godhet jag behöver, den näring min själ behöver. Låt mig få njuta av allt det fina jag har runtomkring mig.

Så, nu känns det genast mycket bättre.
1aGape

lördag 27 december 2008

hemma

vakade precis upp ur den sömn som var så efterlängtad. Efter att inte ha kunnat sova ordentligt på över en vecka, hade jag verkligen räknat ner tiden, till den stund då huvudet och kudden skulle få mötas.
mm.. O nu sitter jag här och är klarvaken ändå. Klickar försiktigt med tangenterna för att inte vecka någon hemma. Helt plötsligt är jag där igen. På hemmaplan. På det plan där jag inte längre kan spela musik hur högt jag vill, där jag inte kan vara vaken hur länge jag vill ( om jag vill slippa få fyrahundratjugosju frågor om varför jag inte sover,knarkar du?). Jag befinner mig nu där, En kopp kaffe med far i morgonmörkret är guld värt. Där en godnattkram från mor innan jag somnar, får mig att med ett leende ge mig in i drömmarnas rike.
Bröderna. Männen i mitt liv. Att få vara nära dem, umgås med dem dagligen... vilken rikedom.
I min famn ligger ett svartvitt litet monster och Spinner så högt att jag är rädd att någon kanske vaknar. Han är lika trygg i min famn som jag är i hemmets famn.
Ja det känns skönt.
att få ha alla älskade själar i min närhet igen...

torsdag 25 december 2008

M.A

Hon satt på stolen i kontoret.. med slöjan kring sitt hår.. suckade djupt och uppgivet.. Nahide...
sedan skakade hon på huvudet.
Hon behövde inte säga mer.. denna människa vars liv är sammanflätat med mitt. Vars liv har levts, sida vid sida med mitt. Jag förstod det hon ville ha sagt. Jag förstod att det var dags för mig att släppa taget. Det var lättare än väntat. Jag höll det trots allt inte för hårt. Av rädsla för annat.
Med varsin kaffekopp i handen, gick vi ut till köket. Vi pratade till en början om det vi alltid gör. När bara hon och jag hör.
Sedan började vi tala om oss.
Vi talade utan hämningar, vi talade. Vi hörde. Vi möttes.
Vad vi talade om behöver endast jag och hon veta..
Låt mig istället berätta om..
Människan som berikar mitt liv med sin vänskap och systerskap. Människan som sätter mig på plats när detta behövs. Människan som älskar mig för den jag är trots att jag ibland inte förtjänar det. Människan som ser mina rätta färger, även då jag försöker kamouflera mig.
Låt mig istället berätta om..
Hon som står när alla andra faller. Hon som tror när alla andra tvivlar. Hon som möter styrka när andra möter svaghet. Hon som andas stolthet när andra kvävs. Hon som finner lycka genom andras lycka. Hon som ger lycka åt de om möter sorg. Hon som ler åt livet och som livet ständigt ler åt.
Hon som vet vad hon vill när alla andra velar.
Hon som står med huvudet högt, när andra böjer sitt.
Hon som älskar och blir älskad på det renaste sättet som existerar.
Låt mig istället berätta om..
Att hon i alla år, haft min rygg och aldrig någonsin har hon backat undan. Att hon krigat med mig, sida vid sida, även då kriget aldrig varit hennes egna. Hon har krigat åt mig i tider då jag inte orkat. Hon har fått mig att fredsförhandla då jag endast sett rött. Hon har fått mig att släppa och greppa när jag på egen hand inte lyckats agera.

Hon, satt bredvid mig, första dagen i första klass. Hon, lärde mig att skriva mitt första ord..
viskade i mitt öra ; Så här.. skriver man MAMMA.
Hon, som i första ring, fuskade åt mig på ett matteprov.
Vi åkte dit.
Tillsammans.
Hon backade upp mig och sa inte ett ord.
Viskade sedan i mitt öra ; Jag har din rygg
Vi klarade oss undan.
Tillsammans.
Hon, åkte flera mil, enbart för att hålla mig i handen vid ett sjukhusbesök.
Viskade i mitt öra ; Även detta går över.

I hela mitt liv har hon funnits där, den själ, den familj jag inte blivit tilldelad, utan valt.

Med ett leende på läpparna skriver jag nu..

Hon kommer att ha min rygg
tills ryggen inte längre bär

onsdag 24 december 2008

morgondagens hjälte

vissa ord bör bli nedskrivna i sand
vinden kan eliminera det som skapats med hjälp av din hand

ibland bör orden bli inristade i hårdaste sten
tiden kan låta orden bli lästa av förstående ögon i framtiden

vissa ord bör inte skrivas ned alls
kanske kan vi på så sätt låtsas som om de aldrig fanns

skrik ut de smärtsamma orden i vinden
jag vet att du klarar av att ta dig över hindren
jag beundrar din styrka att fortsätta orka vandra
ditt inre befinner sig i mörker,men du ger ljus åt andra
du orkar vägleda när du själv gått vilse
du orkar iaktta det ingen annan vill se
ensam gav du dig in för att kriga
enbart för att du inte längre kunde tiga
skrik ut din kamp för öron som lyssnar
se till att slagorden aldrig någonsin tystnar

måndag 22 december 2008

A
G
A
P
E

vi behöver inte vandra hand i hand för att vara allierade
vi behöver inte fackplacera för at vara definerade
vi behöver inte pusslas ihop för att vara kombinerade
vi behöver inte bevisa något för att vara legitimerade
vi behöver inte tala om för någon att vi, är fascinerade

vi behöver inte vandra hand i hand för att vara allierade
vi blir
aldrig
eliminerade
agape
har vår rygg

etträttsätt

att inte agera är nu mer fel än att agera fel
att inte tala är nu mer fel än att tala fel
att inte le nu är mer fel än att leva fel

ändå väljer jag att fela när den rätta vägen är så rak
ändå väljer jag att vandra fel, göra fel, tala fel, agera
fel
i hopp
om att fel
blir rätt
då viljan
vill rätt
på rätt sätt
kanske fel blir rätt
på rätt sätt
kanske du
förstår mina fel
rätt
min vilja vill rätt
på rätt sätt
på ett sätt
kanske du förstår rätt

lördag 20 december 2008

jag medger

Jag medger med handen på ett för stunden förslutet hjärta
jag medger, jag ville endast väl
jag medger med handen på ett för stunden försummat hjärta
jag medger, att jag aldrig vågade tala

jag vågade inte tala av rädsla för att orden skulle bli missförstådda
misstrodda
jag vågade inte agera i rädsla av att handlingarna skulle bli missförstådda
misstrodda

Jag medger med handen på ett för stunden uppgivet hjärta
jag medger att jag saknade dig i din frånvaro
Jag medger med handen på ett för stunden längtande hjärta
jag medger att jag i dig fann något jag aldrig funnit tidigare

klockan tickar i takt med att förståndet nickar
viskar.. lämna det bakom dig...
Så många dagar, så många veckor, så
många
år
sedan jag var välsignad med din närhet

en oändlig tid, krymper snabbt ihop till en gårdag

en gårdag då mitt hjärta vågade tala till dig
då jag vågade agera med en vetskap om att du skulle förstå

jag vågade tala i en tid som vi idag kallar för längesen
men idag
är du inte mottaglig
jag medger
jag ger
med kärleken
jag ger
med hoppet
jag ger
upp
det är bättre att låta bli
att slå dövörat till när hjärtat talar
och släcka längtan som om dess eld vore giftig för själen
det är bättre att låta bli
det är lättare att våga förlora
än att våga vinna
det är bättre att låta bli

fredag 19 december 2008

tiden har lärt oss varandra

jag har lärt mig dig
du har lärt dig mig
likt kunskap har vi läst in varandra
och anser oss nu besitta en vetskap
som endast tiden kunnat ge oss
Såsom du har lärt dig vad som får mig att le
såsom jag har lärt mig vad som får dig att bli lugn
endast genom att se på varandra
ger oss varandras kunskap insikt i vad som är rätt eller kanske fel
dina fel har jag lärt mig att göra rätt
mina fel har du lärt dig att göra rätt
tillsammans med tiden har vi utkämpat ett personligt krig
ibland du och jag mot varandra
ibland jag mot mig själv
ibland du mot dig själv
ibland du och jag mot tiden
jag läser av dina andetag som om det vore en kemisk formel jag förstår mig på
jag vet när och hur jag bör hålla din hand, då du hellre går iväg än stannar kvar
jag vet vilka ord du behöver höra när alla andra ord är otillräckliga
Med tiden har jag lärt mig
lära känna dig
lära känna mig

tiden har lärt oss varandra
jag vet idag vad som föder dina tårar och vad som dödar din sorg.
jag har lärt mig att endast tiden har kunnat ge oss
det som vi hoppades på skulle finnas där från början
i Vår begynnelse var vi inte alls det vi trodde att vi var
men med hjälp av tiden hann vi bli det
vi hann även inse att du och jag och tiden
ständigt skulle komma att vandra ihop
tiden har lärt oss varandra
att med varandra vandra

men ödet och tiden vandrar för oss inte med varandra
även om vi vandrar med tiden
så ser ödet till
att vi vandrar med varandra
men vi vandrar aldrig
för varandra

torsdag 18 december 2008

1aGape

mittemot mig sitter kvinnan vars andetag ger mig liv

åh.. jag försöker med simpla ord.. skriva ner en kärleksförklaring

till kvinnan mittemot vars andetag ger mig liv..

men jag väljer att hellre hålla om henne
och låta mina handlingar tala....

tisdag 16 december 2008

eller

leva i en vacker lögn
eller
i en brutal sanning
förneka en hemsk verklighet
eller
bejaka en underbar illusion
le åt osanna ord
eller
gråta till sanna
älska drömmen
eller
hata realiteten

andas in kärlek
eller
andas ut smärta

lördag 13 december 2008

1aGape

1 dygn
24 timmar
1440 minuter
86400 sekunder
2 människor
2 hjärtan
4 öron
4 händer
4 ögon
2 själar
1 ögonblick
1 tillfälle
1aGape

Om jag endast hade ett dygn kvar tillsammans med dig. Ett dygn med din närvaro, resterande evighet med din frånvaro. 
Om jag hade vetskapen om att dessa ord, är de sista du någonsin kommer att få höra från mig. Vad hade jag sagt?
Om jag visste att detta dygn, var då, jag för en sista gång skulle få se dig i ögonen. Hade jag vågat se på något annat?
Om jag visste att minuterna som stjäls ifrån mig, alldeles för fort, snart når sitt mål, Hur hade jag agerat?
Om sanningen var den att jag snart, för en sista gång skulle få känna konturerna av dina händer. Hade jag vågat släppa dem?
Om det var så att du och jag aldrig mer hade fått vara faktorer i varandras liv, vad hade varit viktigt och mindre viktigt
just där och då , i en tid, som för dig och mig, aldrig mer skulle komma att infinna sig? 
Om vi nu, aldrig mer kunde se framåt då framtiden för oss två aldrig kom, hade vi valt att se bakåt?
Eller
endast
andas
in
varandra
nu
Jag ser dig se på mig och smärtan växer då jag förstår, att min blick, aldrig mer kommer att få möta din. 
Du lever vidare men är i min verklighet snart avliden. Jag är i din verklighet, snart, något du kommer önska en fridfull vila. 
Jag kommer att leva vidare med vetskapen om att du lever vidare men vi lever aldrig mer tillsammans. 
Du kommer att leva vidare med vetskapen om att jag lever vidare men vi lever aldrig mer tillsammans. 
Jag vill att du minns mig och allt det vi har delat med en fridfull sinnesstämning. 
Du fäller en tår och undrar hur det kunde bli såhär. 
Jag tröstar dig, för att trösta mig själv, men jag ställer samma fråga. Hur. 
Du ler till och undrar om jag minns vårt första möte
Jag ler tillbaka men säger ingenting, jag vågar inte slösa ord på något som är så givet. 
Du förstår min tystnad och håller min hand lite hårdare än förut. Vi måste våga släppa. 
Jag vill säga så mycket men att tala väl valda ord när tiden är begränsad, är nästan omöjligt. 
Du är lika tyst som jag då även dina ord sviker i denna stund, som snart når sitt slut
Stunden
då 
vi
upphör
Jag....... håller om,kysser, skrattar, gråter och lider, älskar och hatar när jag med stapplande ord talar ; 
Minns att jag älskade dig mer än vad jag älskade mig själv, Du älskade mig tillräckligt för oss bägge. Minns mig i framtiden och den dagen dina sår har bildat små vackra ärr, minns då mig med glädje, för du var min glädje. Snälla gör det som jag ibland lovar dig att göra. Gå till den plats där du fick mig att sväva för första gången. Gå dit ibland och sväva i din ensamhet. Enbart för att ta dig tillbaka i tiden en stund, tillbaka till Vår tid. Memorera min röst och mina händer kring dina, memorera konturerna i mitt ansikte, memorera mitt skratt och minns mig som du ser på mig just nu. När du möter svårigheter i livet, minns då min röst och hör vad jag hade sagt dig, om jag hade fått ta del av dina svårigheter. Vet, att jag vet, att du klarar dig igenom vadsomhelst, du är den starkaste själ jag någonsin älskat och vågat förlora. Du är den som lärde mig, vad styrka egentligen innebär. När du finner lycka återigen, vet, att jag är lyckligare än vad du är för du, du kom att bli min lycka. 

Du..... håller om, kysser, skrattar, gråter, lider, älskar och hatar när du med stapplande ord talar ; 
Minns att jag älskade dig mer än vad jag älskade mig själv, Du älskade mig tillräckligt för oss bägge. Minns att du var mitt lättade andetag, minns att du för mig var allt som trygghet och kärlek innebär. Minns att tiden du och jag fick tillsammans var den enda tid i livet som jag verkligen kände mig genuint levandes i. Minns de morgnar som vi omfamnade varandra samtidigt som vi omfamnade dagen ihop, för att sedan omfamna natten ihop när vi omfamnade varandra. Minns att med dig, omfamnade jag hela världen. Enbart för att du fanns i min värld. När ditt hjärta bildat vackra ärr efter detta tragiska slut, Omfamna världen i din ensamhet, i vetskap om att jag vandrar vidare i den, även om vi inte vandrar ihop, precis såsom jag förevigt lovar dig att göra. Vi klarade allt ihop. Idag och imorgon och många imorgnar efter detta kommer jag, inte heller du, tro på att vi kommer att klara någonting utan varandra. Men låt oss våga tro på att tiden kommer att läka även våra själar. Låt oss veta att vi älskade varandra mer än vad vi älskade livet, men att livet alltid älskade oss mest. Jag älskar det faktum att du var mitt liv. Jag kommer att leva på detta faktum de resterande dagarna av detta som jag imorgon inte längre kommer att kalla för liv. Styrkan vi har gett varandra under Vår tid, måste räcka livet ut. Annars blir andetagen aldrig livsgivande. 

Nu talar vi inte längre
orden
fyller 
ingen
funktion. 

Vi ser på varandra en sista gång, Ler en sista gång. Fäller en sista tår. Kysser en sista kyss.
Andas
In
OSS
en 
sista
gång

Må vi vila i frid.

fredag 12 december 2008

and the winner is...

so we finally did it
we broke the barriers and we fought the warriors
We finally did it
climbed over the mountains and crossed the oceans
We made it trough
we kept ourselves warm in the stormiest weather
we kept our faith asking and wishing for the better
So we made it
on top on the world now standing
with no more needs demanding
On top on the world now screaming
THE ONLY THING TIME PROMISES IS HEALING
The only thing We needed was us believing

From the bottom of my heart
I want you to know the fact that I
I love and cherish you as a dear friend
Let me keep you forever
Because you and I
we made it trough

onsdag 10 december 2008

Replay



den sång, den melodi, som är dig så bekant. 
Du har hört den så många gånger förr och den skänker dig endast glädje
och väldigt vackra minnen
den tar dig tillbaka till stunder och platser
drar fram känslor och får dig att känna dofter
från en annan tid
en annan plats
nästan , ett annat liv. 
Du har memorerat orden i ditt hjärta
och även om du inte sjunger högt
så sjunger ditt hjärta
och din själ dansar
ger sig hän 
till rytmen
Du känner den så väl
Och den vill dig så väl
Det är ditt lilla lyckopiller
Som oavsett tidigare sinnestillstånd
Puts that smile on your face
Jag iakttar dig
där du sitter och ler för dig själv
där ditt huvud nickar långsamt
i takt med musiken
upp och ner
upp och ner
diggin
feelin
enjoyin
reminissin
kickin
lovin
Du älskar denna sång
Som ger dig allt detta
Den tilltalar dig på ett sätt
Som få ting någonsin lyckats göra

Let me play it for you
over n over n over n over n over again
Enbart för att få se dig le 
sådär vackert
så där genuint
hemlighetsfullt
Jag undrar vilka platser du tas tillbaka på i ditt inre
nyfiken på vilka händelser som utspelades just där och då
din sång, spelades
nyfiken på hur just din trip längs med nostalgia lane ser ut
Let me play it for you
put it on repeat

tisdag 9 december 2008

Vi älskar Mest

Vi talar
Vi hoppas mycket
Vi längtar mer
Vi älskar mest

Vi agerar mindre
mindre
än storleken på våra ord
mindre
än styrkan av vårt hopp
mindre
än vad som krävs
för att hålla längtan längtandes
men Vi älskar mest

Vi talar på ett sätt…
...som ger insikt eller på ett sätt som enbart sårar.
...som varken du eller jag, Vi, ibland förstår
...för att försöka gottgöra tidigare sårande ord.
...Ett rätt sätt, endast för att omvända alla fel, till dess motsats.
...Där orden egentligen inte är ord utan underförstådda budskap
...Där orden egentligen är överflödiga
...Där orden ibland ekar i oändligheten
...Där orden ibland dödar det levande
...Där orden ibland väcker liv i det sovande
...Som ibland, egentligen inte talar

Vi hoppas på att Vi …
...aldrig ska förvirra Vi ifrån det Vi har funnit.
...ritar varandra kartor för att aldrig hamna vilse.
...finns där, när ingen annan finns.
...lyckas mötas på de plan Vi aldrig tidigare mötts på.
...Ibland kan försvinna, enbart för att ta reda på ,hur det känns att hitta hem igen.
...Vi är Vi tills att Vi inte längre är Vi men inte heller någon annan.
...Lyckas bege oss ut på okända fält med vetskapen om att för oss är endast det som för Er ses som en omöjlighet, en verklighet.
...Vi hoppas på att vi med hjälp av Vi, aldrig
slutar 
hoppas.

Vi längtar efter det som…
...Givmilt delar med sig av det som Vi anser är vackert
...Fridfullt omfamnar oss med sinnesfrid
...Mättar vår hunger
...Släcker vår törst
...Sveper in Vi, i en verklighet, som anses overklig.
...Bekräftar, vår tro, om ett Vi, som världen tidigare, Aldrig skådat.
...Även Längtan själv, längtar efter.
...Vi aldrig kommer att möta, ty Vi vet.. enbart att längta, är vackert.

Vi älskar Vi för att Vi
Är Du och Jag
Du vandrar ibland ifrån Jag
Jag vandrar ibland ifrån Du
Vi svävar fritt tillsammans med friheten
Vi älskar Vi för att Vi
Fann friheten i Jag och Du
Fann friheten…
En frihet som befriade fängslade själar.

Vi Älskar mest
Mer än sårbara ord, mer än misstag, mer än det som dödar, mer än det som härdar, mer än okända ögonblick, mer än tårarna som Vi ibland föder, mer än…
fuckit,
förstår Ni.
Vi älskar mest.
Oavsett vad Ni kontrar med
Så älskar Vi mest.

Vi älskar Vi mer än vad vi älskar Jag och Du
Vi älskar Vi mer än vad vi älskar älskandet
Vi älskar Vi, till den grad, att Vi, Låter Jag och Du, vandra iväg
Enbart för att få tala, hoppas, längta, älska
Även i Livet efter detta
Oändligt










måndag 8 december 2008

back n forth

back n forth
forth n back
still playing that same ol' track
Like a song put on repeat
You and I were to afraid of the heat
forth n back
back n forth
today I found a different beat
you and I no longer compete
Let me connect the dots
put an end to this right on spot
forth n back
back n forth
thoughts being un thought
words being unspoken
willing wings being broken
Our story were never our fortune
forth n back
back n forth
we were warriors and like Spartans
we fought for a better cause
then we got eliminated cuz of our flaws
so without waiting for the applause
I'm putting this track on pause
forth n back
back n forth
Let me be a shadow in your past
indeed we had a blast

söndag 7 december 2008

Sleepless

soulfood at the moment : Pete Philly - Grateful
Time; 05.45
Mood; Mellow
tick tick tick tack...
"Dear family and friends
I need to thank you
In this note that I'm sending you
I need to show my gratitude
I'm truly grateful to you
Thank you for pulling me through"

Sleepless i Uppsala, som så många gånger förr. Många nätter där sömnen inte varit en deltagare men sömnens närvaro är just nu inte heller saknad. So stay the hell away!
Återigen lämnar jag snart Uppsala för att vara sleepless i Istanbul. Sleepless here sleepless there..
Det är mycket som skall göras innan avfärd, och det är först nu jag inser, hur snart det faktiskt bär iväg. Jag som alltid har min traditionella countdown, har inte ens börjat med nedräkning. The countdown, counts me down instead.

soulfood at the moment : Pete Philly - Mellow.
Denna gång stannar jag dock borta lite längre än vad jag vanligtvis brukar göra.
Jag längtar efter alla nya lärdomar, nya ansikten, nya insikter, nya minnen, nya perspektiv jag kommer att möta.
Längtar efter allt det som kommer att tilldelas mig, enbart genom en liten resa, lite, lite längre bort.
Samma stjärnor, samma himmel, samma luft, samma Nahide
men så, så annorlunda.

Soulfood at the moment : Amos Lee - keep it loose, keep it tight.
"But the people on the street, Out on buses or on feet, We all got the same blood flow"

Oavsett var jag möter dessa människor, oberoende av tid och plats, är alla dessa människor, likt mig, människor i mängden. En mängd som jag just nu enbart vill dyka in i. Dyka in i den, få syrebrist, Dyka djupare för att sedan, i en främlings närvaro ta ett djupt andetag, andas in livet återigen. Jag har dykt i Uppsala, så många gånger förr. Så många främlingar, är idag de människor, jag vill ha i min närhet, dagen innan avfärd. Dessa främlingar som jag snart vill hålla om och med ett leende säga " See you soon mon ami, arrivederci".

Soulfood at the moment: Damien Rice - The Blowers Daughter. 
" And so it is, just as it should be"
För, visst är allting som det bör vara. I skrivande stund inser jag, att jag är där, jag drömde om att få vara...
För fem år sedan, drömde jag om den dagen då jag, hade blivit en del, av folkmassan i Uppsala. Längtade efter den dagen då Uppsala hade växt inuti mig. Då, var Uppsala en helt främmande plats. När jag blundade fanns det ingenting och ingen, som snabbspolades i mitt inre. När jag blundar idag. Ser jag platser, ansikten, leenden, stunder fyllda av kärlek, stunder fyllda av sorg, stunder fyllda av.. Uppsala. Idag är Uppsala inte längre ett tomt blad som jag längtade efter att få fylla med mina egna ord. Idag är Uptown ett kapitel ur mitt liv, som jag älskar att bläddra i.

Soulfood at the moment: Musiq Soulchild - Future. 
"Hey ya'll, hey ya'll don't you ever let no one tell you to grow up and give up on your
dreams". 
And I didn't. Ingen och ingenting fick mig att ge upp. Även om dessa år, innebar mitt livs största motgångar. Motgångar som fick mig att falla till avgrunden och ställa mig själv frågan om jag skulle orka ta ett steg till. Jag föll, och föll, andra föll med mig, Sorgligt nog, fick Jag, andra att falla. Men vi reste oss tillsammans. Tillsammans tog vi oss tillbaka upp igen. Idag sitter jag här och andas ut. Lättad över att proud and loud, säga att jag faktiskt klarade mig. jag klarade mig hit, och jag klarar mig även dit. I samband med att jag nådde målet om att ta mig hit.. inte enbart hit som i Uppsala, utan som i hit, the state of mind som jag befinner mig i just nu. Smiling and shining. 

Soulfood at the moment: Dilated Peoples : Worst comes to worst.
My peoples comes first. 
Allways have, allways will. My people, my people, ni som inte gav upp när jag själv gav upp. Ni som aldrig någonsin tvivlade på mig, när jag själv tvivlade. Ni som fann vägar att älska mig, när jag själv inte förmådde mig själv att älska. Ni som bar upp allt det där, som jag aldrig orkade bära. My people, My people. Ni som följt varenda steg jag någonsin tagit, ni, som har gjort det möjligt för mig att våga ta dessa stora kliv i livet. Ni som ständigt haft min rygg. Worst comes to worst, You always come first. 

Soulfood at the moment : Nikah Costa - Push & Pull
"He questions whether chance or fate will ever show a sign"
 And so did I. I struggled with the knot. 
Och här sitter jag idag. Den natt, då sömnen inte gjorde mig sällskap. Nu denna morgon, där Musiq, Nikah, Amos Lee med flera har varit det enda sällskap jag har behövt.

soulfood at the moment : Pete Philly - Grateful
Time; 06.15
Mood; Peace in heart, in mind, in soul..
tick tick tick tack...

Tack.. My people.. Utan er..
hade dessa ord i mitt inre blivit förevigade. Utan er hade jag aldrig lyckats ta mig hit. Utan er.
Ni är människorna som får mig att fortsätta vandra. Det underbaraste stunder i livet, är de stunder då jag är välsignad med er närvaro.
Även när ni fysiskt inte är mig nära, är ni mig så, så nära, att er närvaro är påtaglig även om avståndet är oändligt.
1 agape..
soulfood at the moment : Talib Kweli - Hot thing
dedicated to you..and you..and you.. and you.. My people.

Soulfood at the moment : Pete Philly - Grateful
"Dear family and friends
I really need to thank you
You are there for me
so I will always be - there for you
And this is how I show my gratitude"

...One Agape...

miss +mister minus miss

Hon är
Miss
Misstro
missförstånd
missuppfattning
misslyckad
missöde
missmod
misstag
missnåd

han är
Mister minus miss som älskar Miss minus miss


de är
tro
förstånd
uppfattning
lycka
mod
tag
nåd
öde

lördag 6 december 2008

DEDICATED

sann man

Han talade som om den enda sanningen som existerade var den sanning som han hade i sin ägo
Han talade som om det enda jag behövde höra just där och då var det han hade att meddela mig
Han talade som om det han talade om var det enda som det behövdes talas om och allt annat. var. endast. ingenting.
Jag lyssnade som om hans sanning var den sanning som så länge varit mig saknad
jag lyssnade som om hans ord var de enda ord jag just där och då behövde höra för att finna.mitt.lugn.
Jag lyssnade
jag hörde
Sanningen var svår att handskas med och jag frågar mig själv om jag verkligen ville ta till mig den
Sanningen var hårdare och brutalare än vad jag hade hoppats på, drömt om och längtat efter.
Sanningen var hans sanning, den sanningen som kom att bli min sanning. Sanningen.
Lögnerna eliminerades en efter en. Misstron tog Missmodet i hand och gemensamt. vandrade de iväg.
Lögnerna avled när jag och han andades enbart sanningen. Sanningen som fyllde våra lungor.
Lögnerna slutade nu att ge oss näring. Trots det faktum att lögnernas näring,stundvis gav mer.
Är sanningen oändlig, Är din sanning idag, din sanning imorgon. Är sanningen sann förevigt.
Är sanningen sann förevigt.
Min Sanning var din lögn.
Din sanning blev min börda
Jag bär den
Min sanning var din lögn
För tung för dig att bära.
Men jag bär din börda för jag hoppas innerligt på att din sanning som nu är min sanning en dag finner ett sätt att bli sannare på ,då din sanning som nu är min sanning en dag utvecklas och blir så sann, så sann, att dagens sanning, den dagen vi möter den sannare sanningen, inte ses som någonting annat, än en förnekelse.

fredag 5 december 2008

till tonerna som dina fingrar ditt hjärta din själ just i skrivande stund skapar
skapar jag dessa ord med mina fingrar mitt hjärta min själ
för en liten stund flyr vi till en annan tid och plats
där tonerna möter orden
där orden möter tonerna
där du och jag inte talar
utan låter orden som skrivs ner
och tonerna som spelas
bilda något
så vackert
så fullständigt
tack för att jag får fly med dig
en liten stund om natten
då sömnen flyr mig

torsdag 4 december 2008

ifmaybe

If
Maybe i woke you up in the middle of the night and asked for your comfort and asked for your shoulder to cry on
Would you then maybe comfort me or would you
make me
feel bad about me
for waking you
Taking you
away from the beauty in your dreams
If
Maybe i would be down some day
Would you then maybe get down with me just to show your presence
Or would you
make me
feel bad about me
taking you
Bringing you
down to me
If
Maybe I wouldn't be able to smile for you as you want me to
Would you then maybe ask me why, search for the reasons that I cry
Or would you
make me feel
bad about me
making you
ask why I’m
bringing you
to a mellow state of mind

if i reached for your hand when my eyes are blind to see
would you guide me
or would you let me go astray looking for my path, my way
on my own

in good or bad moments
would you be the one that makes me calm
you have me in the palm, of your hand
if maybe
you could belive
as I might do
if maybe
you could stay for a while
and ignore the past of hit n runs
if maybe
we could sit and meet in another level
if maybe
we could trust in trusting
love the loving
have faith in faith
if maybe
we believed the fact that we are destined to believe destiny
if maybe baby
you and I
I and you
Could see above the shallow things
If maybe baby
You could believe in me
If maybe baby
I could belive in you
Maybe
All this
If maybes
Would not be maybes
Just
You and I
Combined
We
Just
May
Be

fredag 28 november 2008

Mannen i mitt liv

Igår möttes vi på en plats där varken han eller jag var hemma
på neutral mark stod vi och talades vid på ett sätt som vi aldrig tidigare talat
jag lyckades tala det språk han förstår och han, han lyckades höra och förstå
Nu fanns det varken tid eller rum för missförstånd
Vi lyckades tala om förr och då, då saker och ting gick så, så fel
Men igår, igår blev allt återigen endast rätt
Vi lyckades tala om här och nu, då vi möttes på den plats där ingen av oss hörde hemma
Han talade om det jag längtat så efter att få höra
Han talade om det som jag hoppades på att jag en gång, någon gång hade lyckats förmedla
Igår fick jag bekräftelse på att allt, hade hamnat i hans vetskap.
Igår lyckades vi se på världen med samma ögon
jag såg ur hans
och han ur mina
Mannen i mitt liv.
Vi lyckades tala om morgondagen och alla hundratals dagar som tillhör oss
... jag hoppas att jag får välsignelsen, att kunna närvara, då drömmarna du längtar så efter, tar din hand..
Du är magneten till min uppmärksamhet.
När du talar hör jag
När du undervisar lär jag
Mannen i mitt liv.
Gårdagen var en dag, som både du och jag förevigt kommer att minnas som dagen..
Då du och jag..
Möttes på ett sätt som vi aldrig tidigare lyckats mötas på.
Mannen i mitt liv.
Du finns vid min sida även då jag inte förtjänar dina uppmuntrande handlingar
Du fanns där i den tid då jag inte ens
hade tagit en liten plats i vårt universum
Du gav mig liv
Ständigt gör även du det liv som du gav mig
värt att leva
Mannen i mitt liv.
Du gav mig tiden att kunna ge tillbaka till dig
lite av allt det där som du givit mig
kärlek, trygghet, omtanke, respekt, vägledning
Även om du nu släppt min hand för att låta mig
kriga på egen hand
Så är jag trygg i vetskapen
om att du släppte min hand enbart eftersom du
idag vet
att du har gett mig all lärdom jag behöver
för att kunna gå ut i krig
och återkomma som en vinnare
Mannen i mitt liv.
Älskade far.
Tack för att du gav mig det liv jag lever
tack för att du lärde mig att leva
som en bättre människa
pennan mitt vapen
orden min ammunition
din penna fläckade mina händer med dess bläck
aldrig har ett sår varit vackrare

måndag 24 november 2008

lev

han försökte men hans vilja räckte inte till när jordens element inte var samarbetsvilliga
han närmade sig men elden brände hans själ
han höll det hårt i handen men likt en snöflinga så tynade kärleken bort
han vandrade mot alla odds men vinden höll honom tillbaka
han försökte andas men vattnet dränkte honom
långsamt..långsamt började han överväga det faktum
att den här kampen kanske inte var hans
utan tidens
ta dig till ditt mål men ta det varsamt
försumma inte vägen dit
det är vägen dit som är livet
det är det du lär dig under din vandring som är livet
det är din motgång och din medgång under din vandring
som resulterar i vilket mål du når
Lever du endast för målet och vandrar likt en själlös varelse
blir du aldrig levande när du väl är där
Älska vandringen du vandrar
Älska vägen, hoppet och det som ständigt håller dig fokuserad
Älska målet och var väl medveten om att målet finns bakom horisonten
Älska faktum att..
Även det du inte ser, ser dig, väntar dig, längtar dig, hoppas dig, älskar dig
Vägen till målet
är livet
Lev medan du vandrar
glöm inte min vän, lev medan du vandrar
lever du inte under vandringen
når du aldrig det mål du önskar
utan stannar upp för tidigt
och undrar varför
jordens element inte är samarbetsvilliga
stanna inte upp
lev
nu
idag
När du väl når ditt mål kan du se tillbaka och le åt livet som en gång varit
och ge dig ut på nästa vandring
levandes

oneagape


sara tavares - one love

lördag 22 november 2008

låt oss falla

känner du behov av att tala just nu, just i denna stund
jag känner bara ett behov av att höja volymen på den melodi som spelas inuti mitt huvud
höja så högt att tillochmed du kan höra den
känna den. 
jag skriver just nu med ögon som blundar
 jag vill inte ens se orden som kommer till
med hjälp av mina fingrar 
jag vill bara känna rytmen 
förlora mig i den så att du 
kan förlora dig i den
så att vi kan förlora oss i varandra
förlora för att våga vinna
vinna för att våga tro
tro för att våga möta
det som väntar oss
må det vara svårigheter må det vara lycka men låt oss förlora oss
varandra
en liten stund
vi kan ju vinna vi kan ju spela rysk roulette
det gör ont men om vi vinner så vinner vi det hösta priset som finns att erövra
jag vinner ditt hjärta och du vinner mitt 
men våga bara ta denna stund i akt
fånga den och låt mig fånga dig om du faller
faller du så låter vi rytmen ta dig tillbaka
låt mig ta dig tillbaka
låt rytmen föra oss till fjärran
känner du hur takten ökar
hur mina steg följer takten och hur du följer min takt 
ändrar du takten så svär jag vid att jag följer din takt
sålänge takten blir vår
låt oss våga förlora för att våga vinna
låt oss förlora för att finna
låt oss förlora för att våga älska
låt oss förlora oss i varandra
för att finna varandra
enbart för att återigen falla
för varandra
älskade kom låt oss falla


fredag 21 november 2008

agape

From birth your’e looking to find your paradise on earth 
soulsearch and give it everything you got for what its worth
Make sure you get insight and embrace the highlights 
Maintain the fight in this struggle of life to find your guiding light 
And wherever you may go whatever you may do 
Never neglect the fact that the world is full of sin
wherever you may go whatever you may do 
The most important thing is your peace within

torsdag 20 november 2008

AgapeRoad


Låt mig försöka berätta hur det gick till när jag blev hel. Det är svårt att försöka få någon annan att förstå det jag själv knappt förstår. Men låt mig göra ett försök. Jag tvivlar lite på att jag kommer kunna göra min röst hörd, för ni, ni hör inte. Cynikerna i er har förgiftat er tro på kärleken som vi alla föddes med. Den cyniska melodin är verkligen öronbedövande. Värre än det hemska brus man hör när ord som förkrossar livet inuti överröstar allt annat. Men för er som ännu inte har anammat denna cyniska melodi och gjort den till en tragiskt kärlekshistoria, ni som trots allt hat väljer att älska, ni som trots krossade hjärtan och bittra tårar fortsätter att längta, ni som älskat men förlorat, ni som älskar att älska, ni som för mig är kärlek, kanske kan ni höra mig. Kanske kan ni förstå vad kärleken tvingar mig att skvallra om. Jag kan inte låta bli att berätta, jag vill inte låta bli. Hade jag haft styrkan och modet hade jag skrikit ut mina känslor på ett torg, mitt i en folkmassa, bara för att få dela med mig av det som kärleken har givit mig. I hopp om att ni kan förstå och dela ett leende med mig i samförstånd. Hade jag haft talangen hade jag med hjälp av alla världens färger målat varenda grå yta på vår planet i kärlekens namn. Kanske hade vi då i samförstånd kunna måla ihop, där dina färger hade kunnat möta mina och skapa ett mönster som bara det ovillkorligt älskande ögat hade kunnat beskåda. Och förstå. Hade jag varit en viktig människa i ett viktigt sammanhang hade jag då blivit en kärleksdiktator och tvingat folk till att tro. Till att hoppas, till att längta. För vad är vi utan kärleken. Barnet avlider utan kärleken, kärleken avlider utan hoppet och tron existerar inte utan längtan. 
Låt mig nu hålla mig till historien som fick mig att påbörja denna berättelse, ja ni förstår, det är så enkelt att hamna på sidospår när jag vandrar på kärlekens väg. De som vandrar med mig på kärlekens väg, är kärlek, på sidospåren möter jag dem, som inte vågar ta steget till oss, vi som andas och är kärlek. Jag kommer förevigt att sträcka ut mina händer till er och när ni känner er redo för att göra oss sällskap på denna väg. Låt oss då få välkomna er till, kärleken. 
Han vandrare på denna väg och bland alla dessa kärlekens, själar upptäckte jag min egna kärlek. Kärleken som kärleken valt ut just för mig. Min själ började sväva. Jag lovar och svär på, att min själ började sväva. Ni som har varit där, ni förstår. Jag önskar innerligt att ni som ännu inte ha fått uppleva detta, en dag får sväva likt mig och alla andra kärlekssjälar. 
Jag visste omedelbart att denna människa var min själs andra hälft, och att min själ kompletterade hans. 
Innan denna stund, hade jag aldrig upplevt den inre frid som jag nu kände inombords. Den frid som var så påtaglig att ingenting i världen numer skulle kunna rubba min tro på det som framtiden väntade oss bägge. 
Vi började långsamt vandra på vägen tillsammans och vi gick så långsamt så långsamt, att vi ibland nästan stod stilla. Vi hade ju inte bråttom utan njöt istället av att ha funnit varandra. Även om det hade tagit oss flera år att nå det mål då vi ingick i det vackraste kärleken kan erbjuda oss, så tog vi oss tiden. Dagen och natten och morgondagen tillhörde ju bara oss. 
Som om vi bägge, för varandra, var böcker vi tidigare hade läst och memorerat i våra hjärtan, kände vi till varandras historier. Han såg det i mig som ingen annan visste om men som jag under hela min vandring hoppats på att någon skulle upptäcka. Jag tvivlade aldrig på att jag skulle finna denna kärlekens själ, under hela vandringen behöll jag min tro på att denna dag, en dag, skulle infinna sig. Där och då, tog jag ett djupt andetag i tacksamhet för att kärleken aldrig hade fått mig att tvivla. För att allt det hemska som fanns på den parallella vägen intill vår väg, aldrig någonsin hade fått mig att tappa fokus. Tack för att det som cynikerna kallade för naivitet, aldrig någonsin fick mig att bli som dem. 
Ibland gav han sig ut på sidospåren och var borta i flera dagar, veckor. Jag saknade honom innerligt men inte en enda gång, tvivlade jag på att han skulle komma tillbaka. Lika blint som jag litade på att solen föddes efter nattens mörker. Lika blint som jag litade på min mors kärlek, havets djup, stjärnans sken, jordens liv och eldens hetta. Lika blint litade jag på att min själsfrände, skulle återförenas med mig på denna kärlekens väg. Lika blint litade han på att jag alltid skulle återförenas med honom. Även om sidospåren ibland höll oss på avstånd ifrån varandra. 
Den tryggheten som föddes i vårt namn, kunde aldrig förenas med tvivel eller förtvivlan. Vi var, vi blev, vi är och vi kommer alltid att vara. Jag andas den tron. Jag och han, vi andas kärleken och våra hjärtan slår i kärlekens namn. 
Nu vandrar vi på kärlekens väg. Idag sida vid sida. Imorgon kanske på egen hand. Men våra själar är förevigt förenade. Jag vet att han känner sig lika fri som vinden för även jag svävar med vinden ibland. Vi är ju som friast när vi älskar som mest. Sväva iväg älskade, jag finns ju kvar när du vill vandra med mig. Våra själar är förevigt förenade. Vi är ju som friast när vi älskar som mest
Våra själar är ju förevigt förenade.

tisdag 18 november 2008

förevigt

det kunde ha varit värre hör jag någon säga, oroa dig inte allt blir bra hör jag någon annan viska
Någon håller om mig någon släpper tagen någon lägger sin hand på min axel och någon håller min hand i sin
alla dessa älskade själar, jag vet att det blir bra, att allting ordnar sig men jag önskar att det här som ju är idag ,imorgon om något år
endast är en del av mitt förflutna som gjorde mig till den jag är imorgon om något år
men just nu hör jag bara ordet.. förevigt..
och just nu, just idag så kan jag väl få gråta ut och bara må väldigt väldigt dåligt
idag kan jag väl få tycka att allting är lite meningslöst,hopplöst, tragiskt...
Oroa er inte, jag ger aldrig upp, ni vet att jag är en överlevare, jag klarar mig igenom även det här, ni finns ju där

det kunde ha varit värre, men det kunde ha varit bättre, jag hade kunnat slippa höra det jag fick höra
det jag fick höra som kommer finnas där för evigt, det enda som jag idag med säkerhet vet, är förevigt...

låt mig bara få smälta det jag har fått veta.. låt mig få lära mig att göra det till en del av mitt liv, låt mig få lära känna detta..
låt mig få lära mig att leva med det.

Det kunde ha varit värre...
jag kunde ha stått här, utan dig och dig och dig och er.
tack.. för att ni även denna sorg, lindrar

lyssna, hör mig

burnin in hell but don't deserve to be

kanske om vi hade träffats på en annan plats i en annan tid och om mötet hade sett annorlunda ut
kanske om du den dagen hade haft en sådan underbar morgon då solen älskade dina ögon
kanske om du den dagen tagit ett djupt andetag och intalat dig själv om att idag, är en bra dag
kanske om jag den dagen hade vandrat omkring i min ensamhet och lett för mig själv
kanske om jag den dagen med hela min själv kände kärleken vara närvarande så nära att jag såg den

då jag såg dig och du såg mig och vi nu kunde mötas för att talas vid och slå ihop våra berättelser
lyssna, jag vet inte men jag tror, jag är rädd, men jag hoppar, jag kanske gör mig illa men jag tar risken
hör mig, kanske gör du dig illa men jag läker dig, kanske hoppar jag efter men jag borde stanna kvar
lyssna, tar du den risken som jag tar, eller hoppar jag ensam utan säkerhetslina, utan dig
hör mig, om vi bägge hoppar vem hjälper den andra upp, jag stannar här, hoppa du, så står jag här
lyfter dig då du faller gör jag oss illa så läker jag dig, gör du oss illa så läker jag oss
vi tar risken, hoppar jag så hjälp mig upp hoppa aldrig efter hoppar du så stannar jag
lyssna,
tyst
vi behöver inte tala
jag förstår
och du förstår
att vi denna vackra dag möttes och våra vägar skrivs ihop just denna dag
två stigar blir en väg
två historier blir en framtid
två hjärtan slår en takt
två sinnen möter en insikt
två själar blir ett liv

Idag vaknade du inte upp med hoppet om att detta skulle bli en bra dag utan du lät de dystra molnen bli ditt dystra humör
idag hade jag inte tiden att vandra omkring och le åt min omgivning utan idag, var en skynda dag
Någon såg på oss och tänkte

se, kanske, om de bara hade varit en annan tid och plats
hade idag två stigar blivit en väg
de gick om varandra och märkte inte ens varandras närvaro
om de bara visste
att deras historia skulle kunna bli en framtid
hon log inte och han fick aldrig möta hennes vackra leende
två hjärtan fick aldrig slå i en takt
han bad henne aldrig att lyssna
hon bad aldrig honom att lyssna
ingen lyssnade, ingen hörde, ingen såg, ingen kände
två själar, förblev två själar,
två själar
blev aldrig
ett liv

må vi vila i frid

jag ser hans rygg och sakta sakta ser jag att hans siluett blir mer och mer avlägsen
jag samlar luft i mina lungor för att kunna ropa efter honom skrikandes vill jag be honom stanna kvar
någonting tar emot och inga ord bildas, mitt hjärta slår fortarare och fortare då jag märker att han långsamt
börjar springa
Jag gör ett nytt försök men mitt hjärta slår så hårt att all min kraft går åt att försöka lugna ner denna eld
inuti mitt huvud hör jag hur mina tankar skriker hysteriskt och beordrar mig om att få honom att stanna
Jag öppnar munnen och skriker
dock har aldrig tystnaden varit mer påtaglig, inga ord lämnar min mun och paniken över att jag skriker i stumhet
gör att benen inte bär
jag faller men jag ger inte upp, jag biter ihop och hoppas att han vänder sig om så att han kan se hur jag sitter här
och med hela min själ ber honom att stanna kvar
vänta lite gör inte såhär snälla lyssna bara på vad jag försöker säga dig snälla kan du inte
stanna
kvar
snälla
faktum
han vänder sig inte om en enda gång
inte en enda gång ser han tillbaka
målmedvetet går han framåt, målmedveten, jag beundrade alltid att han alltid oavsett vad
alltid var så målmedveten
målmedveten lämnar han nu mig bakom sig, han har vänt blad
på detta blanka blad finns inga spår utav mig
där finns inte mitt namn ihop med hans, där finns inte beskrivande ord
om honom och mig och om det och dem
han vänder på bladet som eliminerar min existens för honom
plötsligt finns jag inte längre
jag andas men inte samma luft som han
jag lever men inte ett liv ihop med honom
jag ler men aldrig mer med honom
jag älskar men aldrig mer älskar han
oss
jag blir som förlamad när jag nu inser att jag inte ens längre ser hans siluett
jag ser honom ingenstans, han har nu försvunnit och blivit en av dem som lever i det förflutna
jag sörjer som om han nu vore avliden
jag sörjer
smärtan jag känner är så påtaglig att om en främling hade rört vid mig nu
hade även denna främling känt av mina smärtor
kom inte nära mig älskade främlingar låt mig inte förgifta era liv med denna smärta

åh.... Det gör så ont...
Låt inte detta vara en sanning, låt detta vara en lögn, en dröm som jag kan vakna ur
pusta ut
du ligger ju här bredvid mig.. du andas ju
samma luft som jag andas
du lever
du är
vi är

Det är ingen dröm
bilden av din ryggtavla som långsamt lämnar mig bränner min näthinna vid varje vaket ögonblick
jag flyr in i drömmarnas värld för där är allt som förr, där är du som förr, där håller du min hand
där stillar du detta kaos och det är du som torkar de tårar som din frånvaro orsakat
där är det du som tröstar mig trots att det som gör att jag behöver bli tröstad
är din siluett som lämnar
oss
Du höll mitt hjärta i din hand
du värnade om det dag som natt, du kom att bli min trygghet
försiktigt
utan att jag märkte det
gav du mig tillbaka
det hjärta som ju tillhörde dig


det är ingen dröm
Du och jag
vi
oss
har nu avlidit
Det är ingen dröm
Du och jag
vi
oss
existerar endast i det förgångna
Det är ingen dröm
Du och jag
vi
oss
har avlidit
Må vi
Vila
i frid

söndag 16 november 2008

letter from a long lost friend

They told me to speak my mind
Why should it be spoken
When the only one who understands
Is the beholder of the thoughts
They told me to claim my rights
Why should it be claimed
When the only one feeling unjustified
Is the beholder of a simple plan
They told me to believe that I’m beautiful
Why should i rely my beliefs in beauty
When everyone knows that beauty
Is in the eye of the beholder
They told me to listen to my heart
Why should I listen to something so weak
When it can be broken only by simple sweet words
They told me to patient, that time would heal
Why do they lie
Time never heals
Do these people know how it feels
When you loose your platform
And just keep falling down
Do these people know how it feels
When you loose you hope
And just keep drowning in the rain
Don't they know reality
Don't they know life
I did listen to what ya’ll said
I spoke my mind
I claimed my rights
I found myself beautiful
I listened to my heart
I was patient
But I never found my platform again
The foundation that I stand on
Will never be a foundation of my own
Until the day
When I find my peace of mind
Until the day
When i climb up again
Until the day
The rain dry
And i breathe again
Don't you know reality
Don't you know life


let me tell you this my beloved friend
I love you I always have
and I always will
have faith
time might not heal
love does
thoughts might not heal
love does
your heart can only be broken by love
but you know better then me
that the only thing that keep that heart beating
is love
my friend, you can keep falling
down from a high clouds
or in love
i will be there for you
to lift you up
or fall for love just like you do
if you don't have a platform
let me be your ground
I'll make sure
that you find your peace of mind
i make sure
that you belive in
that after rain
sunshine arrives
I truly love
you

the war of definiton

The war of definition

Who starts and who ends

Who draws and who erases

Who laughs and who cries

Who hopes and who puts it out

Who burns and who’s cold

Who longs and who forgets

Who thinks and who let it slip the mind

Who lives and who dies

Who loves and who hates

Who puts limits and who crosses them

Who relies and who disappears

Who needs and who pushes away

who loves and who hates...

torsdag 13 november 2008

datten

minns du när vi var yngre...
Våra liv handlade om att palla plommon och och Turtles var våra hjältar

Du brukade sparka mig på smalbenet för att vara elak men lät alltid mig få äta det största äpplet
Jag fick alltid sitta på pakethållaren när du cyklade och inte ens i uppförsbacke bad du mig gå av
Minns du när vi satt bakom skolmatsalen och hittade på egna berättelser 
om hur du en dag skulle bli pilot och flyga sida vid sida med stålmannen
Jag skulle bli Lois Lane, men vi skulle aldrig göra det de gjorde 
för k ä r l e k var ju bara ushflyblä och rynka på näsan
minns du vilka lekar vi brukade leka
Du jagade mig och när du fick tag på mig 
datten
och sedan jagade jag dig tills benen inte längre orkade datta
Jag gömde mig i en stor sandbox medan du räknade till hundra
ett..två..tre...femtiofem..
Minns du hur du aldrig lät de tuffa grabbarna vara stöddiga gentemot mig
Hur du bad mig strunta i dem när de efter oss retades 
för att vi ju visst var ihoooop
Minns du hur du alltid svarade nej när någon frågade chansen
för du tyckte alla tjejer var jättetöntiga
alla förutom jag förstås för jag gillade ju 2pac


Om jag sprang ifrån dig idag skulle du springa efter mig och skrika
datten
Om jag gömde mig en liten stund skulle du då fuskräkna för att sedan leta upp mig

Eller har vi idag blivit som de människor vi lovade varandra att aldrig bli
Människor som har glömt bort det viktigaste av allt i livet
Att på gräsmattan och prata om framtiden som skulle komma när vi blev stora
Är vi stora idag min vän
Är vi så stora att det lilla inuti oss idag är så litet att det försvinner
Har framtiden vi drömde om idag infunnit sig
Ser du stålmannen när du flyger där uppe

Jag sprang ifrån dig för jag trodde ju att du skulle springa efter
datten
jag gömde mig för att du var ju den bästa sökaren bland oss
Du lovade ju att du alltid skulle leta upp mig
även om jag så skulle gömma mig under Kinesiska muren. 

Varför känner jag inte din arm på min axel
Varför hör jag dig inte säga 
datten
Varför glömde du bort att Jag skulle vara Din Lois

Även om Turtles ersattes med nya superhjältar
Även om du idag kör bil och inte cyklar
Även om Vi idag köper våra plommon istället för att stjäla dem
Även om 2pac inte längre lever

Även om vi idag inte tycker att kärlek är uschfyblä 

Så väntar jag fortfarande på den dag
då du i mitt öra viskar
datten



tisdag 11 november 2008

min vän vinden

tiden var inne då det var dags för mig att lämna det som var mitt och mitt som var det
tiden var inne och tiden hade bråttom utan att ens få tänka efter före
började jag på min vandring mot vandringen som skulle föra mig framåt aldrig bakåt
Gjorde jag rätt eller begick jag ett misstag
Jag försökte aldrig ta tag så därför missade jag heller aldrig taget
men missförstånd skedde då förståndet missade det jag egentligen ville ha sagt
Tiden var inne och tiden var så inne i mitt liv att jag kände hur den flåsade i mig i nacken
flåsandet blev till viskningar och viskningarna blev till höga röster som frågade varför
jag fortfarande var kvar
utan att hinna tänka efter före var jag tvungen att bekanta mig med den väg jag skulle vandra
utan att ens hinna säga adjö utan att få en sista liten stund med det jag beundrade
slängdes jag ut på vägen som för mig var så främmande att inte ens vinden som blåste
doftade likadant som den vind som under alla dessa år smekt mina kinder rosenröda
Inte ens himlen ovanför denna främmande väg såg likadan utan som den himmel som under alla dessa år gett mig sinnesfrid där jag på rygg legat och lett upp mot dessa vackra moln
Jag vandrade med en sådan försiktighet av rädsla för att den opålitliga vägen skulle få mig att trilla och kanske göra mig själv illa eller kanske av rädsla för att gå vilse
Men inte ens jag visste ju vart jag var på väg och när jag vandrade där utan att ha ett mål
var det ganska svårt att gå vilse då den mållöse går endast dit vinden för den
även om vinden är främmande så vill vinden väl
även om molnen är främmande så finns molnen då dagen gryr
Sakta men säkert lärde jag mig den främmande vägens främmande mönster och jag lärde mig när och var gropar skulle infinna sig och hur jag dessa skulle undvika
Sakta med säkert bekantade jag mig med vinden för trots allt var det den främmande vinden som torkade mina tårar när de ständigt föll ner för mina kinder som nu tack vare min vän vinden återigen var rosenröda och återigen vittnade om längtan efter vila
När vindens doft nu blivit min doft blev molnens former nu mina former och jag fann en liten plats vid vägens kant där jag återigen kunde lägga mig på rygg och finna en ny slags inre frid en frid som jag aldrig hade känt tidigare. En frid utan rädsla och längtan efter något annat. 
jag fann min inre ro, min sinnesfrid
Tidens höga röster avtog
Tiden förstod att jag nu funnit min väg hem
till det hem som stått där längs med vägen och väntat på att jag ska hitta dit
Här sitter jag nu och i skrivande stund känner jag hur min vän vinden leendes smeker mitt ansikte och viskar om tiden för längesen då jag sakta stapplade ut på den främmande vägen och kröp ihop då jag sökte skydd för vinden. 
Min vän vinden du har ju alltid funnits där
Likaså min vackra vänner molnen
Ni har ju alltid funnits där
Även om skyn har varit molnfri då solens vackra strålar har dränkt mig i värme
Och även då tystnaden har ekat i den vindstilla morgonen 
Så har ni ju varit där
jag känner din doft
jag känner era former
Mina vänner
som i mina ensammaste stunder
alltid gör mig sällskap

låt mig få andas dig

hej älskade
hur står det till
just nu är mitt hjärta lite tungt och värken i bröstet gör min dag nästan lite outhärdlig. 
Snälla, går det för sig om jag bara kryper ner bredvid dig en stund? Lägger mitt huvud på din bröstkorg och bara är...? 
Får jag ligga här en stund.. det är lite jobbigt att stå för det känns som om benen nästan inte bär. 
Får jag blunda i din närhet, det jag ser är inte vackert och det får mig nästan att vilja ge upp. 
Snälla, låt mig inte ge upp. Tala om för mig att jag får blunda och slippa höra det som skriks in i mina öron. 
Låt min svaghet rinna av mig i form av tårar och ge mig tryggheten och vetskapen om att du trollar bort dem. En och en. 
Älskade jag vet att du undrar vad det är som har skett, vad det är som får mig att krypa ner i din famn och hålla om dig som om det vore för en sista gång. 
Ge mig bara en liten stund att få samla allt som inuti mig just nu är, enbart spillror. 
Jag vet älskade, du vill hjälpa mig få klarhet. 
Älskade, du är min klarhet. 
Det är ju din famn som är min trygghet, det är dina fingrar genom mitt hår som är mitt hopp, det är dina ord som är min fridfullhet, det är ditt leende som är min glädje, det är din doft som är mitt lugn. 
Idag älskade, var en mindre bra dag då mina ögon blev ofrivilliga vittnen till något som de inte ville se. 
Idag älskade hörde jag saker som tills nu har ekat inuti mitt huvud. Att ord kan föda en sådan smärta. 
Men just nu älskade, tackar jag ödet för att orden som smärtade så..
blev ersatta med det vackraste ljud jag känner till. 
I takt med dina andetag lyfts mitt huvud och sjunker ner igen. 
Den enda jag känner är värmen från dig. 
En värme som ersätter alla andra känslor som för en liten stund sedan befann sig i ett hav av kaos.
Det enda jag hör just nu. 
Är dina hjärtslag. 
Det vackraste ljud
jag någonsin upplevt

måndag 10 november 2008

Ljusets krigare



" 
The first set to be others nemesis, through out hard work and empty promises
He came and "claimed" what never wasnt his, reaiming, renaming, regainig, it never was a bliss
let me tell u this...Both of them men with big visions, but one of them made a big prison
Now the people are alive but not livin, working to survive has cost dreaming
  Search for a bigger strive, lost meaning
it worked for a while but not even a judge declines a bribe, ive stopped breathin
I would like to see open boardes just to see how many's leavin"

söndag 9 november 2008

Ifwhen I loose it all

I might loose it all
I might run to the edge jump and fall
I might loose it all
lay here at the bottom and like a newborn try to crawl
if and when I loose it all
would you then stand beside me and promise to stand tall
if and when I loose it all
I will always remember u for the one who brought down my wall
the only thing I ever needed
when the darkness,pain and you being far away got me blinded
the only thing I needed
was to with your presence be so blessed
and my lyrics
your rhytmics we are the topics that cynics see as mystics
they throw their words at us like stone bricks
we have never and will not ever fall for those mad mind tricks
I might have it all
but this soulless things are meaningless
if
I could not be the one you call your empress
I might have it all
and if it would be taken away from me
I would maybe feel a bit small
but that could never be my downfall

If I loose the one
that is the one that calms the winds in the stormiest weather
the one who dries the tears from the crying seas
the one who is the love between Eros & Agape
The one
that was promised me, my fortune

If I loose you
listen to the silence
I will in the empty ness
whisper
that without you, I was hopeless
without hope
I was bond less
without boundaries
I was in misery
if I loose you
I loose love
and Me
without Love
Is like you
without
you

onsdag 5 november 2008

rock the bells 2008

EUFORI!
att få se mos def
nas
de la soul
m.f 
live
Var en mäktig känsla
Att få sjunga högt ihop med Nas
If I ruled the world
Oh det går inte att beskriva i ord
jag är ordlös
tallös
euforisk
rock the bells 2008
var något i särklass för dig
detta lever jag på
ett bra tag framöver
Shabbe, Katta, Souzan
Ni var ett kickass sällskap !
Kärlek

tisdag 4 november 2008

Ljusets krigare

att få vakna upp och förälska sig i dagen som gryr
bara falla och le, att inte få älska dina ord är tortyr
Dina ord har en kraft endast en ljusets krigare besitter
Låt mig aldrig få gå utan, låt mig aldrig bli bitter
Låt min styrka födas ur kraften i dina tankar
Dina ord, ger mörkret ljus, i takt med orden
mitt hjärta bankar

Läs och njut
Ljusets krigare
manligare,lyckligare,,livligare,listigare,mysigare,proffsigare,stiligare,viktigare,behagligare, förnuftigare,ovanligare, självständigare
mäktigare
än någon annan du tidigare fått interagera med
Ljusets krigare




"We all wanna come to a level of standings, standing over or just understanding.
We're givin the moment, the outcome rereflects our handlings
Doesnt matter how high u fly if u cant summit the landing
Its a difference between standing out and bein outstanding
the next level/ eases.. or complex it all, breath it.. or reject it off
We see with the common eye, patterns we set up that makes us upset could instead summon life.
someones man someone wife, someones land someones hight. The next level.
where there's no need for a rebell to be rebelious
the next level
where there's no greed for a civil to be so serious

What if money wasnt real and your value was your skill, wouldnt you break loose untill you make that mill that awakes that thrill?"

låt mig...

jag undrar om det finns ett blankt blad i dig där jag kan skriva ett par rader dedikerade just till dig
men det verkar som om vartenda blad är fullklottrat med hemska rader som har satt så djupa spår i dig
Jag undrar om jag för en stund kan få se dig som vit canvas där jag kan få måla mina färgerer som definierar just dig
men överallt ser jag hemska bilder när jag ser i dina ögon, bilder som vittnar om den börda du bär
Jag undrar om det existerar toner jag skulle kunna tonsätta dig med, toner som för mig är enbart du
men även din hörsel hand i hand med din syn är stulen
Du varken ser eller hör och sällan känner du det jag vill göra i ditt namn
Låt mig få kupa min hand över dina ögon och skänka dig en stund av totalt mörker
låt mig kupa min hand över dina ögonlock och genom att stänga dessa ge dig total frihet
Låt mig ta dig till en plats som är så ljus och så orörd
låt mig där dra min hand tillbaka och bevittna om när du långsamt öppnar dina ögon återigen
Låt mig för en liten stund, låta dig se världen genom mina ögon
Låt mig för en liten stund ge dig mitt hjärta så du känner det mitt hjärta känner, för dig
Låt mig för en liten stund låna dig min hörsel så du hör precis det jag hör
Låt mig för en liten stund skänka dig mina ord så du kan få känna den smak som jag känner innan dessa ord lämnar min tunga
Kanske kan den söta smaken få den bittra smaken ur din tunga att försvinna
Låt den vackra ljusa plats, bli en plats för oss att mötas på
Låt denna vackra trygga oas bli den plats
där allt det förgågna blir blott ett minne
Där du vågar falla baklänges med förbundna ögon
i visshet om att jag står bakom dig
jag ar din rygg
jag fångar upp dig

Låt denna plats bli en plats för dig och mig att möta oss på
Ha tillit
i att mina handlingar aldrig någonsin
kommer att få dig att känna något negativt
låt mig på dig få skriva dessa rader
Låt mig på dig måla denna underbara syn
Låt mig för dig sjunga denna vackra melodi

Om du någonsin skulle såra mig genom att låta mig bli åskådare till ditt avlägsnande
så vill jag dedikera dig dessa toner, rader, känslor och ord
så att nästa själ som vill ge sig ditt hjärta
bland alla dessa hemska ord
bland dessa hemska handlingar
bland dessa tondöva själar
kan se en färgklick
som en gång för längesen blev ditsatta
när du
var kärleken själv
för mig

måndag 3 november 2008

Talförmågsassasin

Även om jag inte har blivit välsignad med talangen att kunna skriva
vackra ord som rimmar som typ simmar, dina ögon dimmar, ditt hjärta trimmar våra läppar limmar, du och jag som interaktionerar i timmar
även om mina rim suger så vet jag att jag duger
för jag hittar hellre på egna ord,för detta är jag som gjord.

När jag kallar dig för saker som för mig definerar det du är för mig
då orden som idag existerar
aldrignågonsin kan beskriva din betydelse för mig
Därför tar jag mig friheten att tillverka ord
Kalla mig för den lyriska ligisten
här borde jag nu hitta på något som rimmar på ligisten så att jag får ihop det där sköna
ligisten
listen
bristen
fristen
lingvisten i mig säger skarpt ifrån eftersom språket är mitt språk
och jag skippar rimmen om jag kan
Så länge du, vet och förstår att det du och jag har
det du och jag vet
är så fulländad och så sällsynt
att inte ens Shakespear hade kunnat beskriva Oss.
Du är min andetagsbandit, du är den som ger mig kärleksaptit, du är själstjärnan på min själshimmel i vår själsgalax
Du, är min hjärtslagstrumma, och ibland är du mitt ögonblickögonblick då våra blickar fastnar i varandra och säger allting utan att uttala ett enda ord.
Som när du min kärleksoas ibland blir min talförmågsassassin.

Jag vill tillägna dig det vackraste meningar jag någonsin har skapat
men när orden oftast känns så otillräckliga tappar jag lusten och viljan
till.. att fortsätta...
Jag låter istället mina ögon skvallra om det som ryms i mitt inre när jag ser på dig
Jag låter hellre mitt leende vittna om att jag med dig, i min närvaro och, i min frånvaro,
är fulländad.
Även om det jag skriver tillägnat dig inte kan möta en rytm i saknaden på rim
Så viskar jag hellre orden
Jag...
...älskar..
i.. takten.... till dina...
.... hjärt...slag...

onsdag 29 oktober 2008

Pete Philly & Perquisite - Mellow







Mellow
When I wake up next to you on a morning when you too
have nothing else to do that day you say
Come lets make ourselves some bread
Feel like singing when we head
Over to the kitchen and make out instead.
Outside the weather is so lovely
We talk while we’re walking to a tree
Sit back, rest my head on your shoulder and chill.
I feel so good when I’m with you
Not a single thing to do
Just me and you loving each other so true.
Mellow, that is how I feel,
When we are together, everything is so much better.
Mellow, everything is chill,
When we are together, everything is so more real.
When I think of you all day
and the weekend’s on its way
I feel like everything is gone be okay.
While we sippin’ lemonade,
when we chillin’ in the shade and there is nothing more for me there to say.
I need you and I know you need me
All we need is each others company
Sharing the silence underneath this oak tree
If there’s anything to say, it’s that I love you all the way
Don’t wanna see the end of this day
Mellow, that is how I feel,
When we are together, everything is so much better.
Mellow, everything is chill,
When we are together, everything is so more real.
Want to tell you I love you deeply,
I love you even more everyday.
And I know that you feel the same whenever I spend time with you.
Want to tell you I love you deeply,
I love you even more everyday.
Whenever we’re together the whole world seems so far.
The way you make me feel, I guess the word is…
Mellow, that is how I feel,
When we are together, everything is so much better.
Mellow, everything is chill,
When we are together, everything is so more real.