När jag blir stor vill jag bli min bror.

När jag blir stor vill jag bli min bror.

Ja när jag blir stor vill jag bli min bror.

Ni som känner honom förstår nog vad det är jag drömmer om.

Men för er som inte känner, låt mig försöka göra er till bekanta vänner.

han ringer mig ibland och pratar om rika affärsmän som lyckats med sina idéer med väldigt enkla medel.

Fan syrran, tänk om jag hade trettio miljoner, då skulle jag visa hela världen mitt finger.

Jag tror att han snart sitter på sin första mille, ni förstår min bror, han är ett snille.

Vi kan sitta i timmar och tala om världens alla konspirationsteorier, han har lärt mig allt jag vet om obligationer och han lyssnar flitigt på alla mina kärlekshistorier.

Han har lärt mig spela poker, och jag lovar, han vet mer än en kärnfysiker.

Han kan snacka som en europaparlamentariker, han skulle bli en grym riksdagspolitiker,

men han tycker att alla politiker är samma slödder, ja han är en sann politisk cyniker.

När jag blir stor vill jag bli min bror

Han har världens starkaste rygg, ser till att jag aldrig är otrygg

Han har så starka händer att han lyfter mig så lätt, varje gång jag faller.

Vad jag än gör så finns han där, det är han som mina bördor bär

Han är en stolt man, han klarar sig utmärkt ensam,

Han är inte särskilt blygsam men alltid vaksam

drömmen om millen gör honom fundersam

fast han har aldrig lärt sig att vara sparsam

Fan syrran, tänk om jag hade trettio miljoner, då skulle jag visa hela världen mitt finger.

När jag blir stor vill jag bli min bror

Han har inga högskolepoäng, folk tror att han hänger i kriminella gäng

De tror att han är en ligist, de har aldrig lärt känna hans list.

Min bror är ingen gangster, sanna mina ord, jag vet, jag är hans lillasyster

De tror att han är en ligist, de har aldrig lärt känna hans list.

Min bror är inget annat än en alkemist.

Han har förmågan att förvandla motgång till medgång

han plockar bort mina fallande tårar, han jagar lättsamt bort alla jävla dårar

Han dömer ingen även då alla dömer honom, om de bara visste sanningen.

När jag blir stor vill jag bli min bror

Jag vill bli min bror när jag blir stor

Så att jag kan sitta med finansmän och tala om börsoptimismen

Så att jag kan sitta med bohemer och tala om spiritualismen

Så att jag kan klä mig i Fillipa K-skjortor och ha gucci-skor

Så att jag kan sitta i en fräsch bil med en fett skön stil

Så att jag kan citera hela scarface utantill och lyssna på 2pacs "all eyes on me" fyrahundra gånger till.

Så att jag kan gå med rak rygg och se till att min omgivning är trygg

Min bror.

Han som...

höll min hand när jag med stapplande steg lärde mig att gå

jag önskar att ni alla kunde förstå

Hur viktig denna människa är i mitt liv

Människan som lärde mig att ta mina första kliv

Han som får mig att kämpa, han som vet hur han min oro kan dämpa

Han krigar för mig, med mig och tillochmed

mot mig

då jag förvirrat mig bort från verkligheten

Han är min stolthet

min trygghet

Allt han vet lärde han sig av livets hårda skola

jag önskar att livet varit lite lättare mot dig

att du istället för att ständigt kämpa

ibland bara hade kunnat luta dig tillbaka och chilla

jag önskar att du inte hade behövt gå igenom alla svårigheter

att du aldrig hade behövt boxas med djävulens svarta demoner

jag önskar att jag kunde få alla ärr på din själ att försvinna

jag önskar att jag kunde eliminera alla dina hemska minnen

få dig att alla hemskheter glömma

Men bror

även om du idag inte har trettio mille

visade du hela världen att du är ett snille

Nu kan du med huvudet högt och stoltheten i behåll

få slut på allt jidder

nu bror kan du

peka finger

Han är

Mannen som berikar mitt liv med sin vänskap och broderskap.

Mannen som sätter mig på plats när detta behövs.

Brodern som älskar mig för den jag är trots att jag ibland inte förtjänar det.

Brodern som ser mina rätta färger, även då jag försöker kamouflera mig.
Han är

Brodern som står när alla andra faller.

Brodern som tror när alla andra tvivlar.

Brodern som möter styrka när andra möter svaghet.

Brodern som andas stolthet när andra kvävs.

Han som vet vad han vill när alla andra velar.

Han som står med huvudet högt, när andra böjer sitt.
Han som älskar och blir älskad på det renaste sättet som existerar.

jag älskar honom för all evighet

Fan syrran, tänk om jag hade trettio miljoner, då skulle jag visa hela världen mitt finger.

Min kärlek har du för all evighet

och i väntan på dina miljoner, det avgörande draget

får jag väl nöja mig med studiebidraget.

Varför

Varför fick hon aldrig lära sig att fälla sina tårar inuti någons händer

Varför fick hon aldrig lära sig att be om styrka då hon inte längre orkat

Varför fick hon aldrig lära sig be någon finnas där då andetagen tagit slut

Hon har bitit ihop så länge nu att hennes käkar låst sig

Hon vet inte hur man gråter, hon vet inte att det finns sätt

som gör allting så lätt

som lättar på andetagen

som lättar på bördan

som lättar på smärtan

som lättar

Hon har lärt sig att ensam är starkast för aldrig fanns någon där

I ett litet hörn har hon lärt sig att ta så lite plats som möjligt

det finns för många som behöver utrymmet hon får inte plats

Hon får inte plats hon kräver inte plats det finns inte plats

Det finns inte längre plats för alla ogråtna tårar

det finns inte längre plats för hjärtats oändliga smärta

det finns inte längre plats inuti hennes små lungor

som aldrig får släppa ut andetagen

Det finns inte plats hon får inte plats

allt

blir

svart

Hon håller allas händer

Hon står så stadigt då vinden vänder

Hon fångar dina tårar...

Men ingen håller hennes hand

ingen finns kvar då vinden vänder

Hon har inga tårar

någon kan fånga

Varför fick hon aldrig lära sig att springa

Varför fick hon aldrig lära sig släppa

Varför har hon inte givit upp

Nu ser hon sig själv i ögonen

undrar

hur de inte kan se

vad som gömmer sig inuti

Hur kan de inte se att jag svämmar över

jag drunknar i

mina ogråtna tårar

Varför lärde jag mig aldrig att andas under vatten

Varför lärde jag mig att dansa med eld

men aldrig att släcka elden inuti mitt bröst

varför lärde jag mig att hålla andan

men aldrig andas under vatten

jag drunknar i

mina ogråtna tårar

Varför lärde hon sig aldrig att ge upp

varför står hon upp

trots att allting tynger ner

tynger hennes själ

tynger hennes hjärta

tynger hennes axlar

tynger hennes andetag

Varför står hon upp

fastän

hennes själ fallit

Varför är det ingen som ser

varför är det ingen som ser

Hon vet ju inte hur man ber

Varför

lärde hon sig aldrig

att ställa frågor

för att sedan

kräva ett svar?

Är det någon som har ett svar

en

När jag befinner mig bland miljoner själar är det endast din jag ser

när tusentals händer sträcker sig efter mina är det endast dina jag håller

när hundratals ord viskas i mina öron är det endast dina jag hör

det finns bara en famn, där jag hör hemma

det är bara din beröring

som berör

bördor

Hon försökte tala med mig men valde sina ord så väl, så omsorgsfullt

att hon istället satt helt tyst och vred sina händer varma

Hon försökte igen, djupt andetag, läppar som formar sig efter orden

men inga ord

Jag tog varsamt hennes hand och la den mellan mina

snälla berätta vad det är som tynger dig

låt mig få lätta din börda

Själens vatten föll långsamt ner och träffade våra händer

Jag fick bita ihop för att inte låta mina fala och beblandas med hennes

Nu var det jag som för en gångs skull fick hålla huvudet högt

och låta henne tala, kanske kunde jag lätta hennes börda

Jag förstod vad det var som fick henne att hålla tillbaka

Hon hade för många själar inuti sin

hon kunde inte såra någon av dem

hon ville bara väl

hon bar alla dessa själars bördor på sina axlar

inklusive mina

hon satt med tårar som föll

och undrade

om jag kunde lätta hennes...

den starkaste krigaren på jordens yta

krigaren som inte visste hur man kapitulerar

bad mig med henne bli en allierad

snälla

hjälp mig bära

aldrig har jag känt mig så maktlös

då hennes bördor inte rymdes på mina axlar

jag la några på min rygg

så många som min rygg orkade bära

mina händer svämmade över och mina axlar började ömma

jag bet ihop

jag bär till det att jag gråter blod

ge mig allt du inte orkar bära

jag finner en plats

där vi tillsammans alla bördor

kan förvara

ge mig allt du inte orkar bära...

för dig mor

finner jag styrkan att bära hela jorden

enbart så att du kan vandra på den

med steg lättare än fjärilens vingslag

Inuti mina händer

Jag står framför dig med vidöppna händer
Utan att yttra ett ord ber jag dig att ge efter
I dina vackra ögon ser mina ögon reflekteras
Det är en vacker skapelse när våra själar kombineras
Jag vädjar i tysthet om att få ta den del av dig
Som håller dig så långt borta, ifrån mig
Jag står framför dig med vidöppna händer
Utan att yttra ett ord ber jag dig att ge efter
Lägg dina rädslor, dina tvivel här inuti
Jag lovar att fylla det tomrum med något mer genuint
Tror du på att Vi kanske kan vandra i takt
Tala från hjärtat och inte lämna något osagt
Låta handlingar tala mer än våra vackra ord
Vi vet ju aldrig nu hur vår morgondag blir gjord
Låt mig känna mig behövd och snälla låt mig behöva dig
Vi kan välja varandra, vi kan välja att vara var för sig
Jag står framför dig med vidöppna händer
Utan att yttra ett ord ber jag dig att ge efter
Låt oss börja vandra nu, vandra vilse i varandra
Vi behöver inte veta vägen, eller be om vägledning av andra
Vi vet aldrig var vi hamnar eller om vi på vägen ramlar
Men kan du se hur vackert det är, när vi i mörker, inuti varandra famlar
Jag har stått stadigt väldigt länge och jag vet hur det känns
Tillåt mig att våga falla, jag vill känna hur själen bränns
Jag står framför dig med vidöppna händer
händer som omfamnar allt du är och allt du vill bli
Jag tror på att om vi vågar så kan vi bli vi

Lev

han försökte men hans vilja räckte inte till när
jordens element inte var samarbetsvilliga
han närmade sig men elden
brände hans själ
han höll det hårt i handen men
likt en snöflinga tynade kärleken bort
han vandrade mot alla odds men
vinden höll honom tillbaka
han försökte andas men
vattnet dränkte honom
långsamt..långsamt började han överväga det faktum
att den här kampen kanske inte var hans, utan
tidens

ta dig till ditt mål men ta det varsamt
försumma inte vägen dit
det är vägen dit som är livet
det är det du lär dig under din vandring som är livet
det är din motgång och din medgång under din vandring
som resulterar i vilket mål du når
Lever du endast för målet och vandrar likt en själlös varelse
blir du aldrig levande när du väl är där
Älska vandringen du vandrar
Älska vägen, hoppet och det som ständigt håller dig fokuserad
Älska målet och var väl medveten om att målet finns bakom horisonten
Älska faktum att..
Även det du inte ser, ser dig, väntar dig, längtar dig, hoppas dig, älskar dig
Vägen till målet
är livet
Lev medan du vandrar
glöm inte min vän, lev medan du vandrar
lever du inte under vandringen
når du aldrig det mål du önskar
utan stannar upp för tidigt
och undrar varför
jordens element inte är samarbetsvilliga
stanna inte upp
lev
nu
idag
När du väl når ditt mål kan du se tillbaka och le åt livet som en gång varit
och ge dig ut på nästa vandring
levandes
leendes
älskandes
vårt nu är nu, nu
vår gårdag var vårt nu, då
vår morgondag blir vårt nu, då
men idag
nu
lev
vandra levandes

valväljväl

Om jag fick välja skulle jag pekat på det där och det där och sagt; Det, är vad jag vill ha.

Om jag haft ett val, hade jag utan tvekan gjort en lång lista som jag sedan hade bockat av.

Hade ett val uteslutit ett annat hade jag valt det som för stunden kändes bäst.

Jag ångrar ingenting. Inte ens det som, någon gång gjort min blick tom.

Jag undrar om jag fortfarande har ett val.

Stanna kvar, eller vända på vårt blad...

Om jag lyfter min hand och pekar. Pekar på dig.

Hade orden jag yttrat förmodligen sagt ; Du är allt jag inte är, du är nog allt jag tidigare undvikit.

Det jag tycker är viktigt viftar du bort och lägger aldrig vikt vid.

Du irriterar mig oftast i allt du gör

och.fan.vad.jag.hatar.hur.du.suckar.

Men ändå sitter jag här och kluddar i prydliga rader ner mina tankar.

Hoppas på att det kanske blir lättare att göra ett val om jag får se mina alternativ, svart på vitt.

Sedan har vi ju känslan. Känslan som finns där och som är, som är... så ologisk. En känsla som bara finns, och sprider en mjuk svaghet i hela min kropp. Känslan som får mig att le vid opassande tillfällen.

Sen ser du ju rakt igenom mig när du ser på mig

och jag ser ju rakt igenom dig, långt bort till andra sidan

andra sidan, där du står och väntar

Jag kan och vågar falla baklänges och aldrig någonsin känna minsta rädsla, för...

jag vet att vad som än händer är du där

och fångar upp mig

Vi behöver inte alltid hålla med varandra

Vi håller ju av varandra

Vi behöver inte alltid tala samma språk

Vi vet ju hur vi hänger oss till tystnaden

Hade jag haft ett val, man har väl alltid ett val...har någon med en mätt själ och varma händer sagt. Undrar, vad denne hade valt, då han legat på botten med en hungrande själ

Du blir nog mitt val, oavsett alternativ.

När du inte är här

saknar jag till och med dina förbannade suckar.

Jag är glad att du pekade

jag är glad att jag stod framför dig

då du sa;

Du...

"you don't want to read about it fool, you want to feel it! "

Men när du ändå är på gång.. go check!

Danina Mahmutovic

Segraren.

Jag kan inte räkna jättelångt. Kanske orkar jag räkna till trehundraåttionio sen tröttnar jag och ger upp. Visst kan jag om det hänger på liv och död, men hur ofta gör det egentligen det. Jag kan inte räkna så långt tillbaka i tiden. Men det var flera hundra dagar sen. Vi kan sammanfatta det enkelt. Det var säkert mer än fem år sedan.

Då.

Jag och Segrarens vägar korsades.

Segraren var för mig en främling. Men inte en total sådan. Många hade viskat i mitt öra om denne segrare och varenda själ som viskade om Segraren, gjorde det med ett vackert leende.

Segraren är för mig fortfarande en främling. Men inte en total sådan. Idag viskar jag själv. För de själar som är villiga att lyssna.

Våra vägar korsades i ett par ögonblick och jag fick något utav Segraren som jag än idag, har i min ägo. Det jag fick, fick mig att förstå, varför Segraren, var just en Segrare.

Har din väg någonsin korsats med Segrarens, vet du att du aldrig kan förlora.

Då.

Segraren ger det jag fick, till alla som är villiga att motta. Det gör det inte mindre speciellt. Tvärtom. Det ger oss, som delat ögonblick med Segraren, något att viska om. Med en vacker känsla inombords.

Det jag fick, har jag fått av många andra. Men något med Segrarens gåva, var så unikt och genuint... att jag än idag, flera hundra dagar senare, sitter och älskar Segrarens gåva.

Ni som har mottagit denna Segrarens gåva, vet vad jag talar om. Ni som ännu inte delat ett ögonblick med Segraren. Jag hoppas innerligt att även ni får göra det.

Då.

Det är svårt att beskriva gåvans påverkan och Segrarens inverkan. Det är ingenting jag kan hålla upp och visa er. Det är ingenting jag kan lägga bland alla andra vackra gåvor. Det är ingenting jag kan hålla i min hand och säga; det här är Segrarens gåva. Men vi som har lyckan att få ha mottagit denna gåva. Kan sitta i en cirkel eller stå på ett tak och viska. Om Segrarens gåva.

En dag vill även jag likt Segraren, ge bort en sådan gåva. Ge bort till varenda själ som är villig att motta. Med Segrarens gåva i min ägo, är detta möjligt.

Gåvan kan du inte ta på, men gåvan upptar din själ.

Gåvan kan du inte slå in, men den får drömmar att slå in.

Gåvan är något så simpelt men ändå så storslaget.

Det är, Segrarens vackra leende. Har du någonsin fått denna gåva. Så vet du vad jag skriver om.

Tack Segraren. Din gåva väcker än idag, glädje i själ och sinne.

Tack.

Diana Muwanga

Diana Muwanga.

DU ÄR EFTERLYST!

vart är du kvinna!?

Louise är också orolig.

ROPA!

Mamma <3

Gün aydin = godmorgon ...

Delar - Tilldelad E&A

Vi är delar av det största i detta liv

Vi är delar som tillsammans skapar enighet

Vi är delar som isär skänker glädje

Men som tillsammans skänker

Lycka

Vi delar säng

Han har sin halva och jag min

Ibland är hans min

ibland är vi bara på min

Vi delar ett liv

Fast vi är två liv

Vi trotsar matematiken

Egentligen är vi bara dåliga på matte

men vi tror blint på att 1+1=1

Vi delar morgon

vi delar natt

vi delar det sista av allting

ibland får jag hela

ibland tar han hela

biten

Vi delar ögonblick

vi delar vardag

vi delar ord

var dag

Vi delar huvudkudde

Vi delar skyldigheter

Vi delar rättigheter

Där

1+1=1

men det stämmer att

1-1=0

Den uppfattningen

delar vi

Jag delar mig själv mitt itu

Om Vi

blir delade

för 1-1=0

Och Han+Jag=1

now deal with that!

Oh why

I don't get it could you please explain why you keep talking in vain?

Why do you try so hard when you're aiming for the easiest thing in life

You speak about the great worlds using great words touching every ones soul

except the one that truly touches yours.

Why do you try so hard to make them see your true colors.

Don't you see, the one who deserves to be beside you would see your colors

even when you camouflage, she will see the red dots in your soul even when you're feeling blue

Don't you see, that the ones who see, is the ones you flaunt it for

save it love for the one who sees when even you are blind

If I picked you flowers and asked you to smell them

you could not ignore the fragrance even if you wanted to

but compare that to the feeling of you

waking up

stepping out

breathing in

and feeling that same fragrance

wich one is more fulfilling

what feeling is more fulfilling

when you get something without even making an effort

or

when you feel something

when you are being seen

for who you are

without even making an effort

Oh why, do you try so hard, spreading pieces of your soul

hoping for someone to grab a piece and cherish it

embrace it and love it just as you do

Why don't you save your soul for the one that won't settle for less

then everything you are, all of you

Even the pieces that you try so hard do hide

Breathe and quit the act

that you are amazing should only be a fact

for you

and for the one that gets that knowledge, that fact

by trying

by aiming

by longing for it

not by receiving it

You know love

Easy comes

Easy goes

Don't let the one

who will let your soul slip through her fingers

even lay a finger

on your soul

Easy comes

easy goes

Don't long for the love of foes

Love to Love

When I'm down, you're sky high

When I drown, you breath me

When I crawl, you stand up for me

When I love, You love

And we just Love to Love

you

Love

me

Love

you

When you feel invisble, Never forget that I see your glow

When you feel like the world is about to end

I'll give you the world to hold and to keep

When you're lying down, I'll get down with you

because...There is no one I rather get down with

We swim across the oceans

and float on the clouds

sometimes we run in the rain

Hell, with you I'll even throw myself in to the fire

when I got you... I'm nothing but a surviver.

And we just Love to Love

you

Love

me

Love

you

When I feel small, you make me think bigger

When I dream big, you make me achieve

When I loose faith, you make me belive

You're that small piece off puzzle that makes

the big picture complete

That small piece that is my inner peace

Love to Love

you

Love

me

Love

you

Love

And you know what I Love most of all The fact that even when we're miles apart our souls are always linked, so entwined. Like, when you find yourself laughing at something you know would have made me laugh

even if you don't even think it's funny And like when I drop a line and you drop the second one and then we go all HAHAHAH for ever And like when...wait you know what Honey I just Love to Love you...

Nneka- Heartbeat

Infraröd bastu

J- " Men vad heter de... infra... heter det infraröd? Det finns en bastu som är typ... infraröd. Det är varmt. Fast du känner det inte och du svettas inte alls"
N- " Men vafan e meningen med det då? Då finns det ju inget syfte med att sitta i bastun. Vi skulle ju lika gärna kunna säga att vi sitter i en 'infraröd bastu' just nu?"
J- " MEN DE SA DET PÅ TV OK?"

TILLÄGG:

Infraröd Bastu

ÄGD! Jag är din slav i två veckor. My bad.

In the World of Words

You're the Letters

/ 1aGape

smakapålivet.

Visst skulle jag kunna beskriva hela världen för dig. På ett sådant vackert och övertygande sätt att du skulle tro på vartenda ord jag sa. Visst skulle jag kunna beskriva för dig, med ord, om hur du håller hela världen i dina bara händer.
Men.
Skulle det göra världen din. Skulle du, när du såg ner på dina händer, finna världen där? Knappast.
Jag har endast makten att kunna ge dig vackra ord. Jag har makten att med mitt vapen, skapa dig miljarder vackra dikter innehållandes vackra ord.
Men.
Det är ju vad det är. Vackra ord, skrivna i ditt namn och dedikerade till dig.
Skulle jag då sedan kunna förvandla dessa vackra ord till en vacker verklighet.
Knappast.
Jag kan ju inte förvandla känslor, till en påtaglig verklighet. Jag kan inte röra ihop alla känslor till en slät smet som efter 40 minuter i medelvärme ger dig en söt bakelse. Det är ju bara ord. Ingredienser i vackra dikter som aldrig någonsin kan tillagas. Som aldrig kan röras ihop. Och det finns ingen ingrediens du kan byta ut mot någon annan, för att det inte passar smaklökarna. Även när det smakar beskt. Lär vi oss att leva med dessa ingredienser. Även då vi kanske önskar, att vi hade just den speciella ingrediensen i vårt förråd. Vi kan aldrig inhandla dessa ingredienser. Vi kan aldrig få dem av någon annan. Vi har endast det lager vi har. Aldrig kan vi förstå hur de hamnar där eller vem håller i inköpslistan.
Men
Livet är inte heller påtagligt. Inte kan du ta livet och hälla ner den i en rund, kanske hjärtformad bakform med löstagbar botten. Inte kan du känna på livet med dina bara händer. Det är ju endast vad det är.
Och livets vackraste ingredienser. Är just dem som sitter i magen redan. De fjärilar som fladdrar omkring, som föds och dör, utan en moder.
Ja livet och alla känslor. Är det underbaraste jag någonsin har smakat. Vad jag än smakar på, finner jag aldrig någonting som jag suktar efter, som livets underbarheter.
Men mina ord. Smakar ingenting. Inte heller dina.
Våra ord, är endast ingredienser i söta små dikter som aldrig ger hål i tänderna.
Jag kan inte med mina dikter ge dig världen. Jag kan inte göra livet påtagligt eller ens låta dig ta en tugga.
Men med hjälp av mina ord. Kan jag försöka få dig att någonstans, hitta den ingrediens, som ger dig vetskapen om det jag försöker säga.
Jag kan inte ge dig världen. Mina ord kan försäkra dig om att du, för mig, är världen.
Jag inte göra livet påtagligt. Mina ord kan försäkra dig om att du, för mig, är livet.

Nu

Nu trycker jag på paus innan musiken har spelat färdigt. För jag hör inte just nu. Jag försummar musikens vackra toner då tankarna tar över och jag greppar efter halmstrån, greppar efter svar. Återigen försöker jag förstå det som ingen någonsin lyckats förstå. Paus. Jag vet inte mycket. Men jag vet lite grann. Det lilla jag vet räcker och tar mig dit jag bör vara. Jag kan inte agera mer. Just nu kan jag inte göra mer. Istället pausar jag och andas in. Jag vet ju det jag vet. Och det jag vet är det ingen annan som vet. Varför söker jag då svar hos någon annan. Jag förstår nu att jag inte ens vill ha svar. För nu finns inte längre frågor. Bara en verklighet. Bara ett nu. Det som var nu, igår är inte längre nu, nu. Det som kommer till att bli mitt nu, imorgon, får helt enkelt vänta till det att klockan har tickat dit.

Nu ställs inga frågor, Nu krävs inga svar.

Jag vet inte mycket. Jag vet inte mer nu. Men det lilla jag vet räcker. Det lilla jag vet, vet jag nu. Kanske vet jag mer imorgon. Men jag vet ju definitivt inte mindre.

Play. Nu kan musiken få spela igen. Nu kan jag andas ut igen.

ja inspiration

Kan ju komma från olika håll...

[14:30:17] jeni. säger:

men najde jag kan inte leva utan dig!

[14:30:26] jeni. säger:

"nej men det e inte dig det e fel på det e mig"

[14:30:29] Nahide säger:

HAHAHAHAHAHAHAH

[14:30:35] jeni. säger:

jag vet att du ljuger

[14:31:12] jeni. säger:

du e heartbräjker och vill krosa mitt järta så du kan skriva en dikt erkänn

100000aGape

Jag såg på mina händer.

Iakttog varenda del.

Jag såg henne i mina händer.

Hon la sin hand ovanför min och

likt varje gång blev jag förvånad över

hur otroligt varma hennes händer var.

När jag såg på hennes hand,

ovanför min slog det mig att det är precis så

mina händer kommer att se ut, 24 år senare.

Kärlek och lycka spred sig i hela min kropp.

Om jag endast blir hälften av den kvinna hon är...

say it loud say it proud

And she shouted out to the world ;

Hey!

please stop saying that it's impossible

the only thing thats impossible is me slapping you in the face

and not enjoy it

i dont need to hear that my dreams are to big to fit inside my head

i've already got that straight so nuff with the debate

You can try to stand in my way but i know how to get you away

I deport you to sibiria if i need to, well not me but my crew will do

so sick of your argue who made you the life guru

With you out of my way there is only thousands more

and i asure you i'll go hardcore

i will fight with all of this demons with demands

telling me i'm nothing so sick of your commands

To be nothing is to be something

and to do nothing

could change something

lies in disguise makes me feel free

because truth hurts sometimes i rather not see

I'm concerned about whom i should be

should i be more like she or maybe he

i' ma try to stay focused try to find me

But its hard fo find a peace of mind

when I'm walking in blind

its hard to to make my heart beat

as i approach the heat

so i take the easy way out without a doubt

i get knocked out

i sell my soul to devil

he's supposed to be evil

I've heard he's brutal and crucial

but he's also the fallen angel

fallen as me

says he gon make this less painful

and i feel grateful even if my life has been sinful

here is someone ready to treat me humble

talatig

Är det när vi slutar tala som vi ger upp

är det när vi slutar förmedla som vi slutar påverka

är det när vi slutar känna som vi dör ut

För visst är det vi talar om en kamp

det är inte alltid lätt att ta till ord men när vi gör det, visst är det väl då vi känner att något måste ske. Visst är det tystnaden som tar våra liv och aldrig det livliga. Det är väl först när likgiltigheten kliver in

som orden kliver ut.

Ur våra hjärtan, ur våra själar men aldrig når de dina öron. Visst finns det en vacker tystnad, den då orden är överflödiga. Men det är inte den jag talar om. Jag talar om den tystnad som är öronbedövande. Den tystnad som sluter ut och får mig att sluta mig. Jag.läcker.inte.längre.ett.ord.

Den tystnad som är så isolerad att den inte ens hade tagit sig ut om jag så hade skrikit.

Eller är det istället du som inte hör. Är det kanske därför denna tystnad är född inuti mig. Är det din dövhet som ger min tystnad näring.

Vi når inte längre varandra.

Vi yttrar ytliga ord och artiga fraser. Men vi når inte varandra. Min själ är för dig nu utom räckhåll och jag undrar om vi någonsin kommer att hitta tillbaka. Har vi kanske redan gett upp. Har vi gett upp allt det som vi en gång sagt. Har de orden nu eliminerats likt de gångna minuterna som nu inte längre återkommer.

vad väger ord som aldrig blir hörda

vinden och jag

Denna morgon blåste det hårt ute.

Så hårt att ingenting stannade kvar obemärkt.

Denna morgon samlade jag allt det där som fanns inuti mig.

Höll det en stund i handen innan jag släppte ut det i vinden.

Nu svävar det omkring där ute.

Vart allting hamnar vet jag inte,

om det någonsin kommer tillbaka vet jag inte heller.

Men nu svävar det fritt där ute någonstans.

Utan mig som dess ägare.

Kanske smeker den någon själ,

som just i den stunden,

känner sig älskad.

Lika älskad

som jag

the reason

maybe they had to die so that i could live
will i one day die to let you live

does death ever have a purpose
when bullets takes lives at the speed of light
tell me the reason for that
because everything happens for a reason right
whats the reason for the bullet in his heart
stealing his breath
thieves stealing souls acting God
who gave you the right
maybe they died so that i could live
will i one day die to let you live
if i could save hundred souls by taking two
would i do so
i don't know
i wish could say that i would
hundred souls for the price of two
a good deal
if you could deal with souls, that is.
what if one of those two souls
was meant to make bullets harmless
preventing the death of millions
everything happens for a reason right
but what the reason for the bullet in the young girls heart
stealing her heartbeat acting God
she will not even live to understand the reason
maybe she died so that i could live
will i one day die to let someone else live
not even time could tell
who can speak about what they have not seen
what they have not lived
I've never had a bullet in my heart to tell
does everything happen for a reason
or is it what we tell ourselves to take the pain away
as we close our eyes to the truth
maybe they died
so that we could live
so are we living
or walking the earth surface with invisible bullets in our hearts
i don't know such pain
i wonder if they all died in vain
if i could save hundred souls by taking two
would i do so
i don't know

My canvas.

It's like

having a paintbrush in your hands. A pallet with beautiful colors.

In front of you there is a big white canvas ready to be painted on.
And you have the most intense and beautiful vision inside your head, aiming to get it that beautiful on the canvas as well.
But when you start to paint. The brush doesn't always co-operate and the colors mix making you frustrated for not getting that shade of red or black as you were hoping for.
You try for hours and weeks to get it right. Paint frequently as you focus on your vision inside.
A little more of green on this spot. A spot here and a klick there. A little more shades on the shade on the canvas. Your getting closer but your still not satisfied. You continue to paint.
After hours , weeks of painting. You put the last touch of you on the canvas. A little last touch of love with your brush.
And your done.

But as you take a couple of steps back. You'll find something else. You will see something else. The picture's changed. You were standing to close to see the big picture.
This doesn't look like the vision, the image inside your head does it?
But take an carefull look on that vision inside.
As your painting changed, hasn't your vision changed a bit? It has, hasn't it?
That's why you couldn't paint your vision and make it freeze on the canvas.
Visions change, paintings don't.
So don't paint it but go live it.
Paint feelings instead of visions.
Feelings are like colors.
They mix up an create shades of new colors when they get combined.
Today
I'll paint my canvas red.
Tomorrow it might be painted with black.
But red and black does make a good match.

Är det så här när man är kär?

Det här är något helt nytt. Det är så nytt att jag inte ens kan sätta fingret på vad det är. Det hela är så nytt att jag inte ens kan säga om det är bra eller dåligt. Jag svär på allt jag är, jag har aldrig känt så här förut. Det känns i hela magen som om det har bosatt sig en hel svärm med någonting med lätta vingar. Ibland fladdrar deras lätta vingar så fort att jag nästan vill spy. Det känns inte enbart i magen. Ibland känner jag det i huvudet. Då är det istället tankarna som har fått lätta vingar och fladdrar eller kanske snurrar så fort att jag blir yr. Då vill jag också nästan bara spy. Oftast räcker det om jag bara sätter mig ner. Sen har vi ju det varma och det kalla. Jag blir liksom varm i hela kroppen nästan hela tiden. Men sen kommer det stunder då jag blir helt kall och kryper ner under täcket och hoppas på att vingarna inuti magen kanske kan fladdra så fort att friktionen av deras vingar sprider värmen där inifrån och hela vägen ut. Jag vet i ärlighetens namn inte om det är vingarna eller fjärrvärmen som ökar temperaturen i min kropp. Men oftast blir jag varmare efter en stund. Fast då blir det liksom för varmt.

Det här är helt nytt. Jag har aldrig känt så här förut.

Kanske har någon annan det. Ja, för man är väl egentligen aldrig ensam om någonting. Någon måste ju ha svar på mina frågor.

Jag frågar mor men hon förstår inte alls hur jag mår. Hon börjar prata snabbt och fort med hjärtat i halsgropen om att knark.är.bajs och sedan talar vi om sömnen. Nej jag sover inte ens ordentligt. Det är svårt för ibland är det så svårt att andas. Hon fortsätter prata om konsekvenser av droganvändning och jag suckar tungt. Jag lovar och svär på allt jag är, att jag inte knarkar. Hon tror mig och jag har mer frågor nu, än innan knarkförhöret.

Så jag talar med mina goda vänner.

Jag hör ett högt jubel. Förvånat ser jag på dem och känner hur vingarna i magen fladdrar fortare och fortare. Vet dem vad det är som händer? Har de känt som jag gör just nu?

Sedan blir det tyst och de sitter och tittar så nyfiket på mig, deras ögon ber mig att fortsätta berätta om hur jag känner.

Jag har redan berättat om vingarna i magen och vingarna i huvudet. Hur de ibland fladdrar så fort att det känns som om de lyfter mig från marken och hur det ibland går så fort att jag nästan vill spy. Jag vet inte om det jag känner är bra eller dåligt, jag har ju aldrig känt såhär. Jag har berättat om att det blir svårt att andas som om jag har slarvat bort mina andetag någonstans. Sedan är det ju sömnen. Jag ligger och vrider mig i sängen och finner ingen ro. Ibland är det vingarna ibland är det värmen. Värmen jag känner i hela kroppen som om det brinner inuti mig. Jag undrar ibland om vingarna kanske fladdrar så fort att de fattat eld. Tänk.om.de.brinner.ihjäl.inuti.mig.

Mina vänner börjar jubla igen och frågar tillslut.

-Så vem är han?

I hör hur de i kör säger L.O.V.E.E.E.E.E is in the air.

VAH!? Vadå han? Vad pratar vi om nu? Mina vänner som alltid är så kloka, låter nu helt ifrån vettet. Vem är det de frågar efter.

- Ja att du är kär förstår ju alla här.

KÄR!? Är det det jag är. Är det så här det är när man är kär. Är det alltså så här det känns när man är kär? Jag vet inte, jag kan inte veta, jag har aldrig känt så här förut och jag har aldrig varit kär.

Jag börjar tänka på vem det kan vara. Som har fått mig kär. Som har givit mig tusentals vingar som nu har bosatt sig inuti mig. Vem är det som gör mig knäsvag och så yr att det ibland känns som om jag vill spy. Vem är den här människan som gör mig så varm att jag nästan brinner upp. Och som ibland gör att jag fryser ihjäl där jag ligger hopkrupen under mitt täcke. Vem är det som stjäl mina andetag och gör det så svårt att andas, det känns ju förfan nästan som om jag kvävs. Jag tänker och ju mer jag tänker desto snabbare fladdrar alla miljontals vingar. Jag känner där jag sitter omringad av goda vänner hur de fladdrar så fort att det återigen inuti mig blir så varmt. Nu tror jag på riktigt att jag brinner upp. Eller kanske spyr. Tur är väl det att jag sitter ner, annars hade jag nog fallit pangbom. Syret i rummet är det någon som stjäl eller någon som snålar med för jag känner hur de inte riktigt räcker för ett andetag. Som om syret inte kommer ända ner och fyller mina lungor. Kanske är det vingarna som kräver luft för jag känner att jag inte får nog. Vad är det egentligen som händer. Det här är verkligen något nytt. Jag har aldrig känt så här förut. Jag kan ju inte ens sätta fingret på vart det känns mest eller om det gör ont eller om jag tycker att det är skönt. Det är helt nytt. Jag förstår ingenting och ingenting förstår mig.

Sedan blir det svart.

Jag faller fastän jag sitter ner och jag lever konstigt nog fastän jag inte känner syret komma in och ur mina lungor. Jag svävar i ett totalt mörker eller så har jag blivit blind och det är vingarna som får mig att sväva. Jag svär på allt jag är, jag vet inte vad det här är, jag vet inte om det är så att jag är kär jag förstår inte ens vartåt det bär.

Kära vingar, vart är det mig ni för.

Jag vaknar upp med tuber och slangar instoppade och instuckna i hela min kropp. Ett ständigt tjutande hörs någonstans från fjärran. Tut, tut. tut. tut. tut.

Det gör fruktansvärt ont när jag öppnar ögonen. Jag undrar plötsligt om jag dött och nu har sett ljuset. Jag blundar snabbt igen. Försvinn ljus försvinn. Jag är inte redo att stiga in i dig ännu. Vafan jag var ju tydligen kär, hur hamnade jag här?

Sedan hör jag min mor, som undrar hur jag mår. Hon är alltså också här. Då är jag nog inte död ändå. Jag öppnar ögonen försiktigt och ser min mor sittandes på en stol.

Jag ligger i en säng som inte är min och jag förstår inte hur jag ens hamnat här.

Då börjar mor förklara varför jag mår som jag mår.

Kär...?

pfftttttttt

L.O.V.E?

try S.V.I.N.I.N.F.L.U.E.N.S.A.

vingar

Mina vingar är ännu inte färdigutvecklade. Det är därför det är så lätt att falla när jag flyger för högt. Jag vet att jag borde skynda långsamt. Inte flyga så högt att jag förlorar sikte på marken. Men att sväva bland molnen ger mig frid. Jag känner till marken så väl, jag har vandrat på den så länge nu. Även om jag endast får befinna mig bland molnen korta små ögonblick, så tänker jag ta mig upp dit, även om det gör fruktansvärt ont då jag faller tillbaka. Övning ger ju färdighet. En dag är även mina vingar färdigutvecklade. Den dagen tror jag att jag stannar bland molnen resterande evighet. Här nere på marken spenderar jag ändå all tid åt att se upp i skyn. Jag förstår varför alla dessa hjärtan värker. De har likt mig, tagit sig upp i skyn och fallit så hårt ner i marken. Fastän deras vingar nu läkt, vågar de inte ta risken att falla igen. Det är klart att deras hjärtan värker, när fridfullheten finns där och inte på marken.

Så länge mina vingar bär

tänker jag sväva bland molnen

Men till den dag då mina vingar svävar

befinner sig alla mina moln här

in the end we all survive

They said " we are not dying, we are just living until we don't live no more"

before i can start to describe the feelings i have inside

please allow me to take a deep breath and get this tears dried

I entered a room full of death it was crowded and loud

The brightest light blinded my sight I've never seen people so proud

They were all happier than i had ever been and they smiled towards life

I could count their days with just one hand

one two three four five

Not all hands combined in this room could count my days

still I were the one who drowned in tears

They had fought to stay alive and they had no fears

They would never see the seasons change or their hands grow old

what difference does it make I'm alive but walking with a blindfold

They thought me what I've searched for my entire life without success

That i can't process in life less i access to gain progress

yes i confess, sometimes it's a mess and it's easy to get depressed

nevertheless i can not forget to always bless

Never had I seen people love as in the room of death

I could feel the love deep down in my heart with every taken breath

I understood that i could never love if fear was in my heart

And I was told that love and fear should always be kept apart

They said " we are not dying, we are just living until we don't live no more"

i felt like my heart was about to stop still i wasn't the one in need for cure

I wondered why i got to stay alive

I could count their last days with just one hand

one two three four five

I wondered why i got to stay alive

i was told that in the end we all survive

I left the room of death with so much regret

I sure was alive but i had never let myself to live

i thought i had to much to loose to give it all

but now i had a second chance to avoid to fall

I understood that i had lost love

missing the big picture not able to look from above

Never again would i hold in

i pray that i once more would feel love

i could count their days left with just one hand

one two three four five

When you have nothing to loose

it is only love and to love you choose

i was told that in the end we all survive

" we are not dying, we are just living until we don't live no more"

1 told me to never fear

2 said love is true

3 love will help you see

4 whispered; of love be sure

5 said

In the end we all survive

" we are not dying, we are just living until we don't live no more"

this might have been the room of death

but this was the people of life

one two three four five

livet givet

jag hör hur deras hjärtan värker

jag ser hur deras tårar faller

jag känner hur deras kroppar skakar

de som älskar

som nu befinner sig inuti en mörk värld

där allt känns så hopplöst

de som älskar

de säger alla samma sak

de gråter alla av samma anledning

de skakar alla av samma skäl

de blir tagna för givet

jag kan inte riktigt förstå vad som föder deras tårar

en dag lever även jag det livet

där någon tar mig för givet

men om man inte kan ta det man älskar mest i livet

för givet

om man inte kan somna med tryggheten om att få vakna upp bredvid

kärleken avrättas av tvivlet

han ska veta

att han alltid kan ta mig och min kärlek

för givet

han e ju för mig

livet

dörr från förr

knack knack

knackar försiktigt på dörren, frågar om jag får komma in. Ibland finner jag dörren på glänt då är det lättare att gå över tröskeln. Ibland går jag in utan att knacka. Vissa gånger smäller dörren igen i ansiktet på mig. Ibland är det jag som stänger dörren och han som knackar på.

Knack knack

Ibland är han ute på vift, då sitter jag utanför dörren och undrar när han kommer hem. Väntar och väntar... till det att han kommer. Ibland tror jag att han är hemma, men att han inte finner ork, till att öppna.

knack knack

Idag är en sådan dag

Då jag knackar och knackar men då ingen öppnar

Jag bankar hårdare och hårdare och vet att han hör

Först när jag känner huden på mina knogar ge efter

först när jag ser de röda fläckarna på hans dörr

slutar jag banka.

Jag står still i vad som känns som hundra dagar och hundra nätter

innan jag springer hem igen

jag springer utan att andas

undrar hastigt hur det skulle kännas om hjärtat slutade slå

när jag springer som snabbast

skulle jag hinna sakta ner eller skulle jag falla pangbom?

Men hjärtat slutar inte slå, det funkar tydligen inte så

Jag stänger om min dörr och låser alla lås jag har

det ska tydligen vara sju

och så ett på mitt bankande hjärta

Tänk om man bara fick en chans

då man bara hade en nyckel till sitt hjärta

skulle man någonsin våga ge bort den nyckeln

bara en chans

skulle du ge?

Jag hör hur han nu står och bankar på min dörr

ber mig ödmjukt att öppna, han kan förklara

med knäna uppdragna till hakan

vajandes fram och tillbaka

viskar jag så tyst att han inte hör

jag bad dig öppna

bad dig släppa in

men din dörr var så svår att rubba

så jag ber dig nu

snälla backa

Han bankar hårdare och hårdare jag,

undrar om dörren kanske spricker, går sönder

ungefär... som mitt bankande hjärta

går sönder precis som jag

Jag vet att huden på hans knogar snart ger efter

och att jag får likadana röda små märken på min dörr

Ska man verkligen behöva knacka på kärlekens dörr

ska den inte bara falla så fort vi gör entré

Finns det någon vackrare gäst än kärleken

nu hör jag endast tystnad

han har tystnat

kanske har han gett upp

det var nog lika bra

han förstod aldrig ens

att det är han som har nyckeln

den enda jag någonsin fick ge bort

gav jag till honom

ändå står han och bankar på min dörr

när han med en sådan enkelhet skulle kunna öppna...

helvete

in och ut

jag tog femhundranittiosju trappsteg upp och med andan i halsen

klev jag ut och såg ut över utsikten, såg ner på livet utanför

som ännu inte hade vaknat

Jag väntade tålmodigt på att massan skulle bege sig ut i den förutbestämda

pulsen som pulserade i en snabb takt och gav sömndruckna människor

ett snabbare liv

Där jag stod still och såg ut glömde jag någonstans att se in

se in och känna den förutbestämda puls som pulserade

som gav mig liv

Livet utanför skyndade sig, alla med olika mål i sikte

alla åt olika riktningar men alla, i samma takt

Jag lyckades inte urskilja ett liv från ett annat

jag förstod att jag tittade ur fel vinkel

Jag kunde inte stå här femhundranittiosju trappsteg ovanför livet

och förvänta mig att få komma nära

skulle jag nu hoppa ut och flyga ner

eller försiktigt med andan i halsen gå samma väg

tillbaka

Jag stannade kvar

och vände blicken in istället för ut

där inuti var kaoset som rådde

värre än livet där ute där ingen stannade upp

jag försökte sortera, sätta allt i fack, ordning och reda

jag försökte sätta små söta klistermärken på alla lådor

Men allt fick inte plats

och där fanns så mycket jag inte kunde definera

klumpen i magen

var för stor för att få plats inuti ett prydligt fack

den växte ju mer jag försökte

sedan tvingades jag plötsligt återigen vända min blick ut

då jag kände en hand på min

han såg på mig och sa

försök inte fånga in och försök inte namnge

älska ditt inre strukturerade kaos

försök inte att förstå pulsen och det som livger

försök endast

att endast vara

han hade vänt blicken utifrån och in

in i min själ där han varsamt smekte allt där inuti

och lärde mig att älska allt där inuti

din kärlek måste födas här inuti, viskade han

den måste vara ovillkorlig här inuti

för att ovillkorligt kunna älska oss

som står här utanför

och som vill in

Poetry slam 4/11

I'M A WINNER BABY!

yes.. I am

IfMaybe

104

Mina änglar...

jag finner inga ord

tack.

mig ängel

min älskade ängel

tack för att du låter mig finnas där

under dina trygga vingar

när livet trasslar ihop sig så reder du ut allting med en sådan enkelhet

när mina ögon är för grumliga för att se klart klargör du allt

när jag hamnar på sidospår vandrar du med mig

och lär mig att även mitt sidospår, är min väg att vandra

när kampen blir tuff lär du mig att älska den

då kampen är min

då mörkret faller lär du mig att lära känna den

för att aldrig frukta den

du låter mina tårar rinna

så att jag aldrig drunknar i dem

du låter mig fly fältet för du vet att

jag alltid hittar hem

när världen blir för stor

och jag känner mig så, så liten

låter du mig gömma mig under dina trygga vingar

du håller min hand

och älskar mig på ett sätt som enbart du kan

tack för att du välsignar mig med din närvaro ängel min

tack för att du lär mig att älska

tack för att du lär mig att aldrig ge upp

tack för au alltid låter mig veta

när jag glömmer vad som är min sanning

tack för att du gör plats åt mig

där under dina trygga vingar

jag äskar dig

på ett sätt

som bara du förstår

jag andas ut

och andas in dig

gud...vad jag älskar dig

" never give up...give in"

att älska räcker inte alltid till

men vi kan ju alltid försöka

ge allt vi har

att försöka

räcker nog

sail away...

Sail away with me honey

I put my heart in your hands

Sail away with me honey now, now, now

Sail away with me

What will be will be

I wanna hold you now, now, now.

Crazy skies all wild above me now

Winter howling at my face

And everything I held so dear

Disappeared without a trace

Oh all the times I've tasted love

Never knew quite what I had

Little Darling if you hear me now

Never needed you so bad

Spinning round inside my head

Sail away with me honey

I put my heart in your hands

Sail away with me honey now, now, now

Sail away with me

What will be will be

I wanna hold you now, now, now.

I've been talking drunken gibberish

Falling in and out of bars

Trying to get some explanation here

For the way some people are

How did it ever come so far

Sail away with me honey

I put my heart in your hands

Sail away with me honey now, now, now

Sail away with me

What will be will be

I wanna hold you now, now, now

Sail away with me honey

I put my heart in your hands

Sail away with me honey now, now, now

Sail away with me

What will be will be

I wanna hold you now, now, now.

Sail away with me honey

I put my heart in your hands

You break me up if you pull me down

Sail away with me

What will be will be

I wanna hold you now, now, now.

jag ger upp idag...

idag ger jag upp

jag orkar inte kriga mer, detta är inte den strid, jag helhjärtat gav mig in i.

idag andas jag ut

att hålla andan för länge, släcker liv

idag talar jag ut

att kväva sanningen, föder falskhet

idag öppnar jag ögonen

att blunda för länge, är en tragedi

jag ställer mig vid sidan av vinden och skriker en sista gång

skriker så högt att jag faller ner på knä

jag låter tårarna rinna

jag låter själen brinna

hjärtat ger efter

andningen blir tung

jag skriker ut i natten där ingen hör

IDAG GER JAG UPP

IDAG TAR JAG MIG NER

här finns ingen själ som hör

ingen själ som ser

imorgon

är det återigen jag

som åt livet ler

2 sekunder och meningslöshetens evighet

varje gång det sker...

det där lilla meningslösa,

känner jag hur det vrider sig i magen

och hjärtat nästan exploderar.

varje gång.

det sker

och är över

på några få ögonblick.

hur gick det så långt

att något som förr

fick mig att le

varje gång det skedde

idag får mig

att vilja krypa ihop i min ensamhet

för att kanske tala med sorgen

som finns inuti

hur gick det så långt och

var.när.hur vände det

har det ens vänt

eller är det endast jag som vänt

andra kinden till

ryggen till

det som var min dag

hur blev det min natt

varje gång det sker

lovar och svär jag

att aldrig mer

låta det ske

om jag bryter det jag lovar mig själv

hur kan jag någonsin lova att

aldrig bryta dig

you should be here

agape in photo

en bild säger ju mer än tusen ord...

jag lyckades fånga...kärleken på bild

1aGape love!

Complicated but yet so dedicated

He is a complicated man and quite hard to understand
he speaks about things outside my knowledge
he has visited places I've never heard of
He does things that makes no sense to me
and i never seem to understand his will
sometimes we don't even speak the same language
and sometime he makes me feel like the smallest soul walking
yet to me, he is the greatest man standing
He is complicated and hard to figure out
I try so hard to get where he's going
but I stumble on my feet every time
Sometimes he makes the easiest things so complex
makes me just wanna give in and forget
He talks about books I've never read
Talks about wars I've never heard of
Tells me about important people that has no importance to me
It's often hard for us to find common subjects
hard for us to find common grounds
We struggle and we fight
I wonder if it's hard to always be right
He is indeed a complicated man with a complicated mind
I never seem to reach him nor teach him anything new
It's hard for us to find common grounds
But I will stay with him today and ever after
He might be complicated
But our souls are for ever dedicated
It's hard to fall out of love
when loving him
is so easy

nattkärlek

det finns sådana nätter då jag vaknar upp plötsligt ur en dröm

det sker så plötsligt att jag inte hinner inse att jag inte längre drömmer

jag befinner mig då i ett tillstånd då dröm och verklighet blir ett

hjärtat slår hårt och jag finner knappt kraft i att försöka förstå vad som sker

denna natt är en sådan natt

då jag plötsligt vaknade upp och inte förstod att jag inte längre befann mig

i drömmarnas värld utan var tillbaka i min verklighet

det tog längre tid än vanligt innan jag insåg att mitt bankade hjärta

bankade hårt i min verklighet och inte i mina drömmar

det som skiljer sig denna natt

från andra liknande nätter

är att idag

just denna natt

är min verklighet så, så mycket vackrare än drömmarnas verklighet

aldrig har jag lett så genuint åt verkligheten

som jag har gjort denna natt

aldrig har det känts vackrare att få vakna upp

slitas mellan dröm och verklighet

och faktiskt inte kunna skilja på dessa

för min verklighet

är en dröm

en dröm som är så vacker

att jag längtar efter sömnen

enbart för att få vakna upp

till en vacker verklighet

om och om och om igen

nu ska jag försöka somna om

med vetskapen om

att jag snart får vakna upp ännu en gång

och känna hur tacksamheten över den vackra verklighet jag lever i

tar över varje liten del av min själ

till alla de själar som berikar min vardag

min vackra verklighet

jag älskar er i all oändlighet

tack för att ni färgar min verklighet

i era vackra unika färgar

tack för att jag får en chans

att färga er

1aGape