It's for a good cause peeps... show me the love !
1) Click the link (aprox 2sec) 2) register (aprox 30 sec) 3) check your inbox for the unique voting link- might go into your spam mail- (aprox 20 sec) 4) Vote for S.T.I.C.S - click the rest of the 14 categories after your own liking (aprox 43sec) 5) submit your vote - bottom left corner- (aprox 2 sec)... Voila!! You just sent S.T.I.C.S to the finals, spending less than 2 min of your time! :)- you will recieve a confirmation mail after submitting the vote - incase you are wondering weither it went through or not
även då handlingar viskar, kommer de förevigt att skrika högre än alla ord Handlingar hand i hand med sanningen kan aldrig någonsin stå i ödets väg vi kan försöka, vi kan kämpa, vi kan tro, vi kan hoppas, vi kan längta Men aldrig ligger det i våra händer att fatta den penna som redan skrivit det som ska ske, det som väntar oss i det okända. Och även då våra handlingar viskar även då de nästan är osynliga, kommer de alltid skrika högre än alla våra ord hur mycket jag än håller fast vid alla de ord som en gång uttalats Håller om, håller av, upprepar om och om, håller i, håller hårt av rädsla för att släppa kanske förändras då orden kanske förändras då handlingarna omvandlas förvandlas förintas... kanske stannar de kvar och vägrar följa efter in i den tid där nästa radeer ska formas in i den tid där orden som en gång skapats aldrig mer skriv ner aldrig mer tar del aldrig mer gör mig hel Hur mycket mina handlingar än skriker kan jag aldrig ersätta verkligheten med det jag skriver orden räcker inte till det är nästan... som om tiden stod still... Kanske förlorar jag kanske vinner jag Jag känner just nu inte någon vinnare Jag känner just nu ingen någon förlorare En dag vet jag kanske vad jag vann och vad som gick förlorat En dag vet du kanske vad du vann och vad som gick förlorat Kanske känner vi den dagen igen Det våra ögon idag inte kan se Kanske vet vi den dagen När och var orden förvandlas Handlingar förändrades Kapitel förintades Kanske vet vi den dagen Då vi läser nya rader Vilka ord vi inte lyckades se idag Jag skrev varje ord som om det vore livnärda inuti mitt eget hjärta Jag sparade varenda rad som någonsin skrevs ned Kanske finner jag en dag friden återigen För att läsa ord för ord för att läsa rad för rad För att älska öga för öga För att se Handlingar utförda i tysthet utförda i ensamhet kanske gick det förlorat handlingar som vittnade om något jag aldrig lyckades beskriva handlingar som vittnade om något som någon kanske aldrig lyckades se men det räcker nog att jag vet att jag skrev allt jag hade att jag gav allt som fanns att ge utan att kräva något åter jag viskade agape så tyst men jag vet inte om du hörde
Dreams carry me to places where defeated faces makes comebacks like Jordans slam dunks lookin for ways to make the past last in past tense surreal deals tells tales my counsious fails to catch the details actions weighed on scales leaving my thoughts for sale not for pennies or dimes, I'll rather trade them for divine guide lines nothing makes sense when dreams get intense trying to embrace the presence, only get some other sequence different angle creating yet another sequel quick to follow it, there is no way for me to contradict the fact, like the Nostradramus prophesies what is written shall be just haft to wait and see wake up call taking me back to reality its time for some herbal tea
Visst smärtar det när drömmar punkteras i bitar som förevigt förblir oräknade när mörka ouppfyllda drömmoln faller tungt ner från skyn i oändliga små droppar som långsamt dränker en själ som enbart hade hoppet kvar hoppet som vänder sig och hugger till att man slutligen ligger ligger och ser upp i skyn där drömmarna en gång färgade skyn där längtan en gång andades fridfullt när andetagen inte räckte till andetagen som slutligen tog över anden och inspirationen en gång för alla sipprade ut ut genom varenda vrå som tillhör mig dig och oss och vi ni visst smärtar det när vägen plötsligt tar slut under ens fötter och fotstegen inte längre kan hitta hem, till den plats dit fotstegen känner ytan under som sin egen yta där vi en gång möttes och pustade ut som om vi hållt andan i en stund av evigheten sedan finns det plötsligt ingenting kvar inga drömmoln som öser ner spruckna visioner inga oändliga små bitar som dränker en redan kvävd själ inga mer andetag som väntar på frigörelse inga mer fotsteg som söker riktning som söker vägledning som söker en stabil grund att kalla för hem fotstegen för evigt otaget drömmen förevigad förintad själen förevigad förlorad förevigad förtvivlad förlorad andetagen anden tagen levande lev ande dödande död ande levande levande lev ande levande lev ande
söndag 13 juni 2010
Hear me out and I promise to fill u in About those little things that lies beneath the big picture U could choose to understand or just stand over, before you hit a closure let me smack the begining... It's about a time when I was beggin time to move fast because my soul kinda starved And best belive my prayers got heard even though I whispered I was blessed to meet a counsious soul that inspired and got all o my desires satisfied Not one of my cravings was denied And nowdays every morning begins with praising our divine. We are writing history every day passing, And our writings is my biggest passion chapter after chapter, laughter after laughter And I truly wish that I could make him a painting, Michael Angelo style Or sing him a song, as his lady,with d'Angelos vybe Or just jott him some poetry with Maya Angelous mind There is a lot of things Id like to create for him But he already makes me feel as if I myself was created only for him What I feel is nothing I could debate Just thankful that my starving soul finally got some soulfood to eat.. And that is H.O.W I got to feel complete. Ashante
lördag 12 juni 2010
Samvetet motstrider det samlade vettet Det gör ont fast jag vet bättre Ord har alltid skapat mig mer smärta än svarta ögon och kraftiga slag Dina ord har alltid skapat större ärr än sönderskrapade händer och hud Ord som lyckats rista sig in i min själ där inte vattnet någonsin lyckats erodera bort den hårda ytan Själens vatten som runnit ner forsat ner men aldrig lyckats skölja bort Smärtsamma minnen Samvetet motstrider det samlade vettet Jag har aldrig förstått hur du lyckas smutsa ner det som är så rent Intu föds det tankar som aldrig haft någon moder Som aldrig haft styrka att rota sig Men dina ord har närt dem och låtit dem växa sig större Starkare Till att det slutigen exploderat närt och tärt mig De har krossat mig om och om Gång på gång Varenda liten helhet har bildat ett oändligt kaos av små spruckna bitar som aldirg lyckas återta sin ursprungliga form Men jàg har börjat om och om Gång på gång Jg har vandrat på mina knäskålar men jag har lyckats att ta mig fram Jag har krigat med mina armbågar och vetat att vad som än händer finns det endast EN som kan beröva mig på livet Orden som Föds utan modern Ty det är väl en moders kärlek som saknas dessa ord Ingen som närts av moderns kärlek kan hugga min själ om och om Gång på gång Ingen som älskar sin moder Kan äga dessa orden Samvetet som motstoder de. Samlade vettet Jag vet bättre Men jag antar att du aldrig fått veta bättre Det har aldrig varit lätt Att lära själen läka helt utav sig själv
tisdag 1 juni 2010
Fridens!
Jag har nog inte varit särskilt medveten om det själv, men sömnlösa nätter och tankar som aldrig verkar få ro har nu gett mig en klarare insikt.
Jag har aldrig förr backat undan. Aldrig. Men jag vet att jag har stått kvar och iakttagit många ryggtavlor som avlägsnas i mitt synfält. Många gånger har dessa ryggar vänt tillbaka då de känt för det, och som många gånger förr har jag stadigt stått kvar på min plats. Förlåtit och gått vidare men självfallet har minnet aldrig svikit. Jag har varit överseende, förstående, försökt att inte döma. för.alla.gör.ju.misstag. right? Jag finner det lustigt att jag aldrig gjort detta misstag, aldrig har jag vänt till, aldrig har jag försummat på det sättet.
Men alla når väl sina insikter förr eller senare. För mig kom det senare
Men idag är det jag som vänder mig om och vandrar iväg. Idag är det jag gör precis som ni så många gånger har gjort.
hon har ännu inte tagit sina första kliv kan inte ett enda ord för att uttrycka känslor ingen vet vad hon tänker hon vet så lite om livet än men ändå vet hon allt vi någonsin behövt veta hon vet allt vi glömde på vägen hon vet hur man älskar utan vare sig krav eller villkor hon vet hur man ler och utan baktankar ser allt vad livet ger hon vet hur man njuter hon vet hur man gråter aldrig rädd för att visa svaghet aldrig rädd för att be om närhet ännu så främmande för ensamhet glimten jag ser i hennes ögon lyser ännu så starkt ännu har inte livet slagit henne lämnat små blåmärken på hennes själ lämnat djupa sår under hennes hud oskyldiga tankar och ett litet litet sorglöst hjärta som där inuti så lätt bankar jag önskar att hon aldrig tappar sitt barnasinne låter den ovillkorliga kärleken bli, blott ett minne jag hoppas hon älskar livet och fortsätter att ta varje morgondag, för givet jag hoppas att hon för evigt finner vägen till solen ovanför regntunga skyar ovanför svarta moln finner sina vita änglar hon lär mig återigen det jag tappade någonstans på vägen att se på världen ur ett litet barns ögon en syn som inte ännu hunnit smutsas ner att även i det svåraste stunder kämpa lite mer leva lite mer, älska lite mer, hoppas lite mer hon lärde mig det jag glömde någonstans på vägen att var dag är en ny dag och inte enbart en morgondag på en gårdag att varje kylig vinter tätt följs av en underbar vårdag att var dag, inte är en vardag att kärleken inte har någon regel med ett undantag
Jag kan inte förhindra om förtvivlan väljer att integrera med mig Jag kan inte blunda för sanningen då den talar om smärta Jag kan inte vända ryggen till sorg då den väljer att födas inuti mina känslor Jag kan endast ha tilltro Tro om att förtvivlan en dag återföds i skepnad av vacker förundran Tro om att sanningen talar om tiden som frigör, men inte fäller Tro om att sorgen blir den svaga länken som håller samman min lycka.. Att den svaga länken stärks av min kärlek Ändrar skepnad Och håller samman kedjan av kärlek, lycka, förundran Och den renaste sanning min själ sammansvetsas med Jag kan endast ha tilltro Tro Om att alla svaga länkar Stärks av kärlek Föder kärlek I en kedja som misströstan aldrig mer Kan bryta.. Jag kan endast ha tilltro.. Jag tror På mig På sanningen På kärleken
Det här fick jag inslaget i rött papper av min haterno.1 Jeni! ( det är kärlek, att köpa kärlekste till sin vän när man tycker att sånt är så jäkla töntigt. Undrar om särskrivningen var pricken över i:et?)
Inte nog med kärlek inslaget i presentpapper, eftermiddagen innehöll ännu mer kärlek då jag fick spendera tid med kärleken själv. Farnia, aka KÄRNIA!
This is a message from the mother She told me to tell my brother She loves you...and I do too Cause you're my SupaStar You are Yeah
It's a pretty day, let's go outside and enjoy it If you got something else in mind, then I'm all for it I will take the chance, I will take your hand Then we'll go there, go there... Love isn't something that you earn, it's deserved Love is something I can give cause I'm worth it You amaze me I am taken in You're so lovely I can
I can see you Tell me what you wanna do I know who you are You're my SupaStar
My man said Heaven is a day away If in the present, you loving a braver way I wear the aura of a king, and dream of a love supreme As a child, I was told that my love is king Seen what it could bring to the lives of those That ain't afraid to give with they souls exposed Golden rose, you color my reality with balladry Allowing me to love like a child that's free I'm proud to be your SupaStar
My love is honest & true, and I can prove it baby My love is everything to you, if you choose it baby You're amazing I'm so taken in You're so lovely I can
You know I liked him so much It turned into loving Then the love back to like, Now I feel like I'm bursting Well nursed him and named him so full of potential He stands tall, our feel is eternal Fine like the earth, and the sea, and the sky Together we make stars, we are truly fly I wanna paint him, take a picture of his soul The story should be told See he's like everything I dreamed of But better than the preview Now everything he working on Has got me saying "Me too!" Like he food and I need, blood cause he bleed He real 'cause I see, it's all meant to be Remember how to make believe Yo, these brotha's are your enemy You're in a state of disbelief Without your heart you'll never be So sisters sing along with me 'Cause your love is true
Natural (death) As the clouds gently weep, Drops drizzle down softly, Tears hit the seemingly unforgiving hard ground, And earth soundlessly as if to say: I’m sorry. And when we’re sound asleep, Water escapes between the dry cracks hugging the heavens condoling it with a soothingly rhythmic symphony splish, splat, splash, as if to say, it’s not your fault we tried, Trees that rested on emerald green grass now lay naked outside, raped, Reaching desperately towards the sun in attempt to escape, Violently thrusting their arms spitefully after us, as their pleads can be heard through the angered winds, As if to say: don’t touch me, Shattered white glass covers the pavements and empty rainforests, enslavement, powdered pain, Reminders of the life that was, that didn’t remain, engraved into invisible epitaphs, questions like, What do you bring roses when they die? From mass genocide, deceased, bitter, cold and murdered, as if to say: ill never forgive you. Daffodils used to dance, And daisies romanced with other plants and flowers in the quiet hours, Clapping their hands, To songs that the nightingales sang, Under the nostalgic old oak tree, That told old jokes, and ancient folk stories, For all to hear, Enchanting tales that the birds and the bees passed on, Legends so funny that even the weeping willows laughed hysterically, panting, leaving them in tears of joy, breathless, but now they all lie here lifeless. They tried to move mountains now mountains move them, with less difficulty, Eruptions like they’ve lost their patience, shaking heads like concussions, As if to say: you need to stop! But we never stop to need, Sap is thicker than blood, they too bleed, And never have we seen such love that they have for us, they renounced their lives to give us time, breathe in, and you’ll hear, as if they’re saying: please, Some remember back to the days where leaves left, because thieves met, and devised a way to steal our future, fog our memory so we’d forget, I recollect when I used to collect shells by the seas, gifts from the marine species, and kisses from the ocean breezed, it was magical, but now all we see are dry spells We should have drastically changed like the weather before forecasts seized the sun, and casted shadows so dark that the sun ceased to shine, as if to say, I give up.
du snackar om stics. arig skriver om de nästa dag.
[05:55:26] Saman tha Fox säger:
du snackar om att du ska kanske ställa upp i din första poetry slam, plötsligt du är med i sm
[05:55:28] Saman tha Fox säger:
jag börjar bli rädd
[06:11:39] Saman tha Fox säger:
kolla, så säger du att det är jag som kallar dig diktator. "du får, du får inte".
[06:14:16] Saman tha Fox säger:
sen försöker du få mig att tro att jag inbillar mig och helt frivilligt bara så där för första gången i mitt liv ger bort frihet mot förtryck av en diktator.
[06:14:22] Saman tha Fox säger:
lyssna
[06:14:32] Saman tha Fox säger:
du är illuminati.
[06:16:12] Saman tha Fox säger:
lyssna! sen ska hon skriva i text att jag är inte är fri. plötsligt så jag inte kan tjafsa emot. ärligt. jag ska fucking öppna fönstret, inte sova, röka en cigarett och blocka dig på msn och tvinga dig att skaffa facebook om du vill kommunicera
[06:16:24] Saman tha Fox säger:
vad
[06:40:15] Nahide säger:
vi säger såhär
[06:40:22] Nahide säger:
jag fixar bullar, och kaffe
[06:40:37] Nahide säger:
vi stter o fredsförhandlar
[06:40:39] Nahide säger:
deal?
[06:43:08] Saman tha Fox säger:
och låter mig ha öppet fönster?
[06:43:14] Saman tha Fox säger:
och.. skaffar facebook?
[06:43:29] Saman tha Fox säger:
du kan inte förhandla och sen säga deal utan att den andra parten får säga sitt.
idag år 1981 fick jag världensbästastorebror! (delad bästaplats med bror nr2)
Jag kom ett par år senare, och gjorde livet lite jobbigare... men hey vem sa att det var lätt att vara storebror?
Speciella jobbiga bror/syster minnen ;
14. FJORTON. det är nog det jag kommer minnas mest från vår barndom. Även min bror. nuff' said.
han tog mig på bar gärning då vi körde sanning lr konka och lillasyster hade sin pussdebut.
Då ja öppnade dörren och han hade flickvänbesök. pinsamt. hääy!
Gör det innan du får stryk. ( i princip ALLT lata bröder inte orkade göra)
Du e yngst, HÄMTA. ( i princip ALLT lata bröder inte orkade hämta)
Hur många gånger ska ja säga till dig att inte använda mina tröjor? ( han hade alltid coola kläder och hey, man ville dress to impress, även om inte kids i min ålder visste vad fashion var back then)
Tog mig återigen på bar gärning då jag hade min fylledebut ( fast han var ganska dragan själv och märkte det inte, tackgodeGud)
när vi tappade bort hemnycklarna och vi var ute o leta halva natten. ( Jag leta, Hikmet softa i Arabyparken)
Vi hade vattenkrig och Hikmet tvingar mig att fylla "ballonger" med vatten, säger GÖR DET INTE HEMMA, GÖR DET I TVÄTTSTUGAN, jag fattar inte utan springer hem, såklart. ( Mamma flippar över då hennes dotter står i badrummet och fyller KONDOMER med vatten!)
She answered, "Beauty is that which attracts your soul, and that which loves to give and not to receive. When you meet Beauty, you feel that the hands deep within your inner self are stretched forth to bring her into the domain of your heart. It is the magnificence combined of sorrow and joy; it is the Unseen which you see, and the Vague which you understand, and the Mute which you hear - it is the Holy of Holies that begins in yourself and ends vastly beyond your earthly imagination."
Then the Nymph of the Jungle approached me and laid her scented hands upon my eyes. And as she withdrew, I found me alone in the valley. When I returned to the city, whose turbulence no longer vexed me, I repeated her words:
"Beauty is that which attracts your soul, and that which loves to give and not to receive."
If erasing digits could erase everything there's to it. Simple math? I rather hit a simple truth. Erasing numbers like we used to bring down bridges. Bridges that made east meet west. My way meet yours. No digits, no bridge. Math connecting people, like when you plus me equaled equality, now we're divided, looking for that X spot. Miscalculations, I tried to get it right, times 2 times 40 yet never got the magic number. De La claimed it to be 3, what was the digit I never got to see. Preferred words when numbers seemed to change, never constant they always re-arrange. To many codes to crack to be able to hit that. Even tried subtractions only lead me to distractions. Giving up on math, trying a different path. Maybe I'll find one that need no digits or codes, where i can only dig in to souls. To summit, algebra never was a friend of mine, so i erase this alpha, beta zeta and just kick back with some Kafka.
Ännu ett klockslag som avslutade ett år för att påbörja ett nytt. Det avslutade året har likt andra år varit lärorikt och utvecklande. Det finns dagar och stunder i det avslutade året som aldrig kommer åter förutom i minnet. Precis som andra dagar, under alla andra avslutade år.
Mitt år 2009.
Det påbörjades i Växjö där stod med mina älskade bröder och välkomnade det nya året. Inte långt senare begav jag mig till Istanbul för att studera. Det blev verkligen en lärorik tid, inte vid skolbänken utan vid möten med helt nya bekantskaper och platser. I Istanbul upplevde jag dagar av lycka, en lycka jag aldrig upplevt tidigare. Där knöt ett vänskapsband med en väldigt vacker människa. Om det är något jag för evigt kommer att minnas med min tid i Istanbul, så är det nog just denna vän. En vän som jag delade alla mina dagar, tankar, lycka och sorg med. En vän som satt vaken nätterna igenom då jag var sjuk, en vän som gjorde min lycka till sin, en själ som delade ett liv med mig. En vän som jag än idag, delar ett liv med.
Tillbaka i Sverige.
Dags för bröllop. Nu skulle äntligen drömmen som vi hade talat om, fantiserat om och längtat efter bli verklighet. Det var dags för min syster, min barndomsvän att ingå i äktenskap. Jag minns hur jag gick ner för den runda spiraltrappan och såg min vän stå där med ett blygt leende på läpparna. Aldrig har hon varit vackrare än där hon stod, klädd i vitt. Aldrig har jag känt hennes lycka i mitt hjärta, som just i det ögonblicket. Där vi stod och betraktade varandra utan att uttala ett ord, visste vi, att just i den stunden, levde vi drömmen. Vi hade delat drömmen i så många år, nu fick jag även dela den stund, då drömmen blev verklighet.
Tillbaka i Uppsala.
Nu var min egen verklighet tillbaka. Tillbaka till egna rutiner och vardagar. Hösten var intensiv på många olika sätt. Jag fann mig själv stå i ett klassrum, inte som åhörare utan som föreläsare. Jag var inte den som sökte kunskapen, utan någon som fick ge, det som jag själv under många år fått motta i olika salar. Utanför universitetet var det det lyckliga återträffar med vänner jag inte träffat på månader. Precis där vi lämnat varandra, återfann vi nu varandra.
Denna höst var en höst av intensiv vänskap. Timmar med samtal om livet, lycka, kärlek, sorg och vänskap. Jag skulle kalla denna höst för just, Livets höst. Jag fick älska kärleken men även lämna den. Många sanningar som länge legat under ytan fick nu flyta upp och förändra en stillsam verklighet till en rörig dimma. Själar från det förgångna dök upp och talade om det som skett och gav mig detaljer jag aldrig hade sett. Med blicken riktad åt en annan riktning hade jag lyckats missa det som skett precis där jag var. På gott och ont.
Denna höst, fick jag släppa taget om något jag väldigt länge hållit väldigt hårt vid. Människor klev in och människor klev ut för att aldrig återvända.
Mitt år 2009.
Året där vänner vittnade om sann vänskap.
Året där jag fick se världen med andra ögon.
Året där kärleken visade sig vara, ovillkorlig.
Året där drömmar blev verklighet.
Året där slutkapitel skrevs.
Året där händer flätades ihop och händer släpptes.
Året där musikens takt, förändrades i takt med livet.
Jag lärde mig det viktigaste jag någonsin lärt mig under påbörjade och avslutade år under mitt år 2009.
Att älska och bli älskad.
Att älska det som ansågs vara omöjligt.
Att älska älskandet.
År 2009, var mitt år jag sätter en liten, men så mäktig etikett på.
Kärlek.
lördag 2 januari 2010
Dreams carry me to places where defeated faces makes comebacks like Jordans slam dunks lookin for ways to make the past last in past tense surreal deals tells tales my counsious fails to catch the details actions weighed on scales leaving my thoughts for sale not for pennies or dimes, I'll rather trade them for divine guide lines nothing makes sense when dreams get intense trying to embrace the presence, only get some other sequence different angle creating yet another sequel quick to follow it, there is no way for me to contradict the fact, like the Nostradramus prophesies what is written shall be just haft to wait and see wake up call taking me back to reality its time for some herbal tea
" 1 thing about music, when it hits you feel no pain" - Dead Prez
check this when S.T.I.C.S hits you get K.O by vibe, soul, inspiration, motivation, poetry, truth and... JUST GO KICK IT! Turn up the volume and listen. Listen. Get blessed. Success And Nothing Less!
